En riktig födelsedag
augusti 7, 2020
Idag, den 7 augusti år 2020, är det 20 år sedan jag födde mitt tredje barn, Adam.
Jag tror jag visste att det skulle vara den sista gången jag födde barn. Jag ville verkligen att det skulle bli den riktiga födelsedag jag drömt om. Att jag skulle känna mig 100% närvarande. Att min man och jag skulle vara samspelta. Att barnet skulle må bra, förstås.
Jag hade lärt mig och finslipat på min mentala och fysiska verktygslåda som så småningom blev AnnasProfylax. Jag var taggad till tänderna. Eftersom min andra förlossning gick så fort att vi nästan inte hann in, ville vi inte chansa den här gången.
Egentligen hade jag planerat för en hemförlossning. Det kändes tryggare än Essingeleden där Felix höll på att födas… Men, universum ville något annat. Den ena av mina hembarnmorskor, Marietta, hade brutit nyckelbenet. Och den andra, Ann, satt fast ute på en skärgårdsö. Jag ringde in till förlossningen och kände mig både orolig och frustrerad – jag ville ju ha en riktig födelsedag! Inte en klinikförlossning med slangar och rockar och klapprande steg i korridoren.
Några veckor innan förlossningen hade jag intervjuat barnmorskan Gudrun Abascal, hon som är författare till den grymma boken ”Att föda” och chefsbarnmorska för en rad kliniker, inför en artikel till GrowInLife. Det var ett underbart möte där vi båda konstaterade att det hade varit roligt att ”föda tillsammans”, men jag skulle ju föda hemma… eller inte?
Gudrun råkade (universum igen?) vara på expeditionen när jag ringde in. Hon hörde mitt namn nämnas. ”Är det Anna Wilsby?”. Hon kom till telefonen. Anar ni graden av lycka och avslappning jag kände när hon sa: ”Anna, det är lugnt, du ska få din hemförlossning, här, på kliniken. Välkommen in.”
Och jag fick det. Ljuset var dämpat. Slangarna gömda bakom gardinerna. Inga slangar. Inte ens CTG. Då och då kom Gudrun in och höll CTG-dosan (dopplern), som mätte barnets hjärtljud, mot min mage. Hennes lugna närvaro intygade mig att ”det här klarar du”. Under långa stunder satt hon bara med händerna i knät och var tyst, närvarande.
För första gången i mitt liv tror jag, kände jag att jag inte behövde vara till lags. Jag behövde inte ”ta hand om” henne. Jag vet, det låter helt sjukt, men jag har spenderat ett helt liv att försöka släppa mitt fokus på andra, vad andra vill ha, behöver. De hjulspåren har varit djupa.
Nu kunde jag istället, helt och hållet, vända mitt fokus inåt. Lyssna efter kroppens subtila signaler, dyka och slappna av in i sammandragningarna istället för att reagera och spänna mig.
Jag fick min hemförlossning på kliniken. Jag fick en riktig födelsedag.
Tacksamheten jag känner så här en 20 år senare, är lika stark, kanske t om ännu starkare än då. För nu vet jag att den förlossningen inte bara gav Adam den allra bästa starten, utan att den också blev startskottet på mitt nya liv.
Idag firar jag inte bara Adams födelsedag utan även 20 år som profylaxinstruktör och förlossningscoach.
Hipp, hipp, hurra!
Det kommer gå över
mars 28, 2020
”HUR MÅNGA VÄRKAR ÄR DET KVAR?”
Jag tror att det är en av de vanligaste frågor en barnmorska får under en förlossning.
Alla förlossningar är olika långa och intensiva, så det är klart att det är typ omöjligt att säga exakt. MEN, vi vet att det kommer gå över. Det VET vi.
Precis som den väldigt annorlunda situation vi befinner oss i just nu.
Den kommer också gå över. Kanske fortare eller långsammare än vad vi tror, men den kommer gå över. Det VET vi.
Så, när det är över, vad vill du göra då?
Vart är du på väg?
Hur skulle du vilja må när det är över?
Hur skulle du vilja att nästa kapitel av ditt liv ser ut?
Hur skulle du vilja vara?
Finns det något jag kan rekommendera, så är det att ta en stund i stillhet varje dag. Att meditera syftar till att höra sig själv, bortanför allt brus. Det är inte förrän jag tystnar som jag kan känna in den verkliga känslan.
Om du tycker att det är svårt att meditera, är det bra att börja med vägledda meditationer. Det finns mängder med appar för det. Den jag använder är mindfulnessappen. Den har både vägledda och tysta med tibetanska klockor. Målet är att så småningom kunna sitta i tystnad en stund. En kvart räcker. Men börja där du är. Fem minuter kan kännas långt i början 😅
Ha en bra dag 💝
Nu ska jag ut med Otis – walking meditation 😏
Anna