Ett liv med barn

februari 16, 2021

När jag väntade barn längtade jag efter att träffa min lilla unge, madre mía hur mycket jag längtade. Jag ville ha en så bra förlossningsupplevelse som möjligt, men jag ville också vara en bra mamma. Hur kan jag vara och vad kan jag göra för att mitt barn ska må bra, ha gott självförtroende och kunna hantera ”livet”?

Själv ville jag också ha ett liv som jag själv skulle trivas med. För många verkar livet vara över när barnet kommer. Mycket verkar handlar om vad barnet vill ha, eller vad i alla fall föräldrarna tror att barnet vill ha, och frustrationen över att barnet ÄNDÅ inte är nöjt, kanske t om missnöjt och gnälligt… Hur får man en unge som är mer glad än ledsen? Är det alltid omedelbar behovstillfredsställelse som gäller, eller…?

Under slutet av februari och under hela mars kommer jag att fördjupa mig i temat barn och föräldraskap. Redan nu kan du hitta det uppskattade seminariet kring första tiden med bebis från den 22 december 2020. På min plattform på boon.tv hittar du aktuella ämnen för liveseminarierna (dessa kan även laddas ner i efterhand):

4 nycklar till en harmonisk vardag med barn
17 februari kl 16.00-17.00
Hur får man en vardag som är njutbar med barn? Vilka ”pusselbitar” är viktiga att ha med? Vad gör jag som mamma eller pappa om jag inte orkar en dag? I detta seminarium ger Anna nycklarna till harmoni i vardagen med barn. Ett seminarium som ger dig tillbaka tyglarna i ditt liv så att både stor och liten kan få må bra.

Sätta gränser på ett enkelt och bra sätt
1 mars kl 16.00-17.00

Varför är det så svårt att sätta gränser på ett bra sätt? Det är lätt hänt att vi behärskar oss och står ut tills explosionen är ett faktum, eller hur? Måste det vara så? Måste livet med barn handla om kamp? Att stå ut? Finns det några enklare alternativ? I det här seminariet går jag igenom några fantastiskt enkla och t om roliga förhållningssätt som kommer hjälpa dig under hela din tid som förälder.

Dags att sova själv, sluta med napp mm? Bädda för en smidig övergång
15 mars kl 16.00-17.00

Det är sällan helt lätt att sluta med något med barn. Man skulle lite förenklat kunna säga att barnet har skapat ett beroende som du behöver hjälpa barnet att bryta. När barnet är moget kan det vara dags att ”putta” barnet i rätt riktning. I det här seminariet går jag igenom det hon kallar för ”Förändringsmodellen”, ett konkret och enkelt ABC för förändring så att det blir så smidigt och bra som möjligt för både stor och liten.

Så lugnar du ditt barn och behåller lugnet själv
29 mars kl 15.00-16.00

Hur lugnar man en bebis? Och hur behåller jag mitt eget lugn? Känner du ibland att det rinner över och att du kanske säger eller gör saker du ångrar efteråt med ditt barn? Du är inte ensam… Hur kan man göra för att behålla lugnet när du ställs på prov? Vad är bra känslor? Finns det ”dåliga” känslor? Hur lugnar du ett barn som är argt? Här går jag igenom både förebyggande och konkreta strategier när saker faktiskt händer.

Saknar du något ämne? Berätta så kanske jag kan lägga in ytterligare teman.

För en magisk början OCH fortsättning!

Anna
Förlossnings- och föräldracoach

Länk till min plattform på boon.tv: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk
annasprofylax.se hittar du hela schemat för året.

Jag önskar att jag kunde säga att, när du ska föda barn så är det bara att ”luta dig tillbaka”, slappna av och andas. Din barnmorska, undersköterska och läkare kommer ta hand om dig på bästa sätt. 

De försöker kanske göra sitt bästa, men det kanske inte är det som är bäst för dig eller för din bebis. 

För att kunna tillåta dig att verkligen slappna av när du föder barn, behöver du informera dig. År 2015 kom lagen om patientens samtycke, dvs du kan ge eller inte ge ditt samtycke till olika rutiner eller ”interventioner”, men för att kunna göra det behöver du ju veta vilka dessa är, eller hur? 

När ett föräldrapar kommer till min kurs, säger ofta partnern: ”Vad kan jag egentligen göra?”. Efter kursen brukar de säga, ”Ska jag göra allt?” 

Ja, jag ger mycket information och tränar partnern till att bli en riktig och välinformerad coach, för att kvinnan ska kunna ”checka ut” och göra det hon ska, dvs föda barn utan att riskera att bli utsatt för något som hon egentligen inte vill. 

Grymt bra och smärtsamt inlägg att läsa från Märta Cullhed Engblom @fodamedstod, om hur hon blev tagen på sängen av rutinen att ta navelsträngsprov på bebisen direkt efter födelsen: ”Vad håller de på med? Hon är ju ute? Hon skrek och skrek i deras armar…” 

Har dessvärre liknande minnen själv. Så smärtsamma att tänka på att jag, just nu, inte vill tänka på det. 

När du informerar dig och tänker efter vad du själv vill och berättar det för personalen, får du tillbaka tyglarna till din egen förlossning och till din egen kraft. 

Vägvisare

november 11, 2020

Ibland vet man att det är dags för ett nytt kapitel, men man vet inte riktigt vad det är.

Så var det för mig när jag jobbade som management konsult i tillväxtföretag. Jag älskade verkligen mitt jobb, men jag fick det inte att gå ihop med mitt liv med barnen. Jag ville vara en större del i deras liv OCH ha ett yrkesliv. Hur det nya kapitlet skulle se ut visste jag inte riktigt, bara att det var dags.

Har du tänkt på hur det i sådana lägen gärna dyker upp vägvisare – kanske i form av en person, artikel eller en bok? För mig var det boken ”De 7 goda vanorna – grunden för personlig utveckling och hållbart ledarskap”, av Stephen Covey, som visade vägen framåt.

Med den boken under armen, åkte jag på en retreat till nunnorna i Vadstena. Lämnade barnen hemma med deras pappa ett par dagar. Bara bilresan ner var gudomlig. Känslan av luft, frihet, att sjunga högt utan att hålla tillbaka…

Hade fått ett tips om att man kunde bo på deras pensionat några dagar. Det var bland det bästa jag gjort. I tystnad och bara med mig själv, Covey och en anteckningsbok, läste jag, tänkte och gjorde övningarna i boken. Vandrade i de vackra omgivningarna. Svarade på frågor som ”Vem är jag?”, ”Vem vill jag vara?”, ”Vad är viktigt för mig?”. Jag skrev på mina personliga stentavlor.

När jag kom hem visste jag att jag ville bli min egen, och så blev det. Från början jobbade som frilansande konsult och journalist, men snart blev det tydligt att jag själv skulle bli en vägvisare för andra och arbeta med att förbereda blivande föräldrar inför födandets och föräldraskapets mysterium.

Boken ”De 7 goda vanorna” och min man Mats Frisk

Livet är häftigt och har ofta humor. Självklart jobbar min man, Mats, som senior konsult med just Stephen Coveys verktyg och strategier på Franklin Covey (bland annat). Förstås.

Regelbundet läser jag om boken och reviderar mina livsmål. Om du befinner dig i ett vägskäl eller vill påbörja resan in i dig själv kan jag varmt rekommendera boken ”De 7 goda vanorna” och deras kurser som jag också har gått – de är grymt bra! Och så får du kanske möta min man:) He is a good one!

”Du kommer väl inte bli en sådan där vegeterande, ammande kvinna när du fött barn? Jag kan väl fortsätta lita på dig?”, frågade chefen.

”Absolut, nej då, du kan lita på mig. Jag kommer jobba på som vanligt.”

Not.

Bilden är från youtube videon ”Career Girl”: https://www.youtube.com/watch?v=8v87Pqi3gCc

Det här var jag, när jag väntade mitt första barn!

Då jobbade jag som tillväxtkonsult i, just det, tillväxtföretag. Hur man växer snabbt med bevarad kontroll. Handlade mycket om värderingar, klara mål och tydligt ledarskap.

Som en gnu jobbade jag dag och ofta kvällar och ibland nätter. Prestation och leverans var allt.

Magen, med min lilla dotter Klara, stod ofta rakt ut. Brukade skämta om att det var en pigg rackare därinne. Idag förstår jag att det var stress och adrenalin… 

Mot slutet av graviditeten kunde jag ibland låsa dörren till kontorsrummet och kollapsa på golvet.

Chefens ”Jag kan väl lita på dig?”, ringde i mina öron. ”Jajamänsan, ska bara gå och kräkas lite..” 

Känner du igen dig? Fasiken, det är inte lätt att försöka leverera på alla fronter.

För mig var det jobbigaste att känna att jag inte ägde min tid, den var alltid andras. Andra hade rätt att titta i och ifrågasätta mina val, min tid, mina prioriteringar.

Jag behövde tillslut ställa mig frågan för vems skull jag lät andras liv och agendor styra. 

Det var början till den nya resa som jag idag är på.

Även när jag hade fattat beslutet att bli min egen, att jag inte vill offra allt för karriären, var det tufft. Har man låtit andras agendor styra ett helt liv tar det en stund att hitta tillbaka.

Jag älskar mitt liv och mitt arbete. På riktigt. Känns galet meningsfullt och roligt att få äran att bidra till fina förlossningar och en bra start på föräldraskapet.

Men, jag måste vara ärlig, varje dag behöver jag träna på att hålla fokus, andas och ifrågasätta vad jag gör och varför. 

Varje dag.

När jag växte upp var ”alla” kvinnor topless på stranden. Det var så självklart att man, jag i alla fall, slutade reflektera över det.

Hos min mamma kan jag ibland bläddra i gamla album och slås då av bilderna från skärgården där vi hoppar topless från klipporna. Märker att jag reagerar lite. Av någon anledning känns det inte lika naturligt självklart idag.

Min känsla idag är att vi både är mer påklädda och avklädda samtidigt. Det är långa kjolar och stringtrosor i en salig blandning. Att amma offentligt är ofta något mammor får blickar eller kommentarer över. Mammor ska amma undanskymda i avsides rum eller ordentligt skylda.

En befriande förebild i det här sammanhanget tycker jag är barnmorskan och influencern Asabea Britton – på hennes konto är det ymmiga bröst och ammande bebisar på de flesta bilder (hon har nyss fött sitt andra barn). Läste att hon hade fått vissa negativa kommentarer till att hon visar upp sig och sin kropp så mycket, på vilket hon svarade att hon tycker om sig själv och sin kropp och inte har några problem med att visa sig naken. Underbart.

Amning – en sårbar handling

Jag tror att vår syn på kroppen verkligen påverkar hur vi också ser på amning och födande. Hur reagerar du själv? Känns det som något mysigt, naturligt eller kladdigt och t om äckligt? Vi vet att amning är viktigt, att det ger både mamman och bebisen stora gåvor och fördelar. Därför behöver vi vårda bilden av att amning är naturligt för att kvinnor ska vilja fortsätta amma, men också utbilda i hur.

Om bilden av att amma är för jobbig, då tror jag det är lätt att mamman inte orkar härda ut. Jag har mött så många mammor som slitit med amningen i det fördolda, som hatat tanken på att amma med sina såriga bröst. Här tror jag det är otroligt viktigt att inte tvinga hem mammor förrän de har fått amning att fungera hyfsat bra och att det finns någon att ringa om det strular till sig. 

Åk inte hem förrän du fått hjälp

Till dig som nybliven mamma – åk inte hem förrän du känner att du har fått den hjälp du behöver. Det ska inte göra ont att amma, inte ens i början. Brösten kan ömma för att du ammat mycket, men det ska inte göra ont. Då finns det något att göra. En del kliniker har amningsmottagningar och hos amningshjälpen.se finns det duktiga rådgivare som kan hjälpa dig.

Inför födelsen av mitt andra barn hade jag inte en tanke på att föda hemma. Mitt förhållningssätt var nog, typ: ”Jag skulle gärna föda hemma om jag hade ett kejsarsnittsteam utanför dörren!”

Men, saker händer.

Under min första förlossning hade jag först en barnmorska som var ljuvlig, men hon byttes ut. Den kärva damen som kom istället var otrevlig, upplevde jag, och kort i tonen. Men jag var inte i ett tillstånd att jag kunde, eller hade tillräckligt med självkänsla för att byta ut henne.

Ingen av barnmorskorna, vare sig den första eller andra, tog i mig annat än vaginalt. Trots detta hade jag fortfarande ingen tanke på att föda hemma, än.

Stockholmsmodellen

När jag skulle föda mitt andra barn, Felix, hamnade vi i det jag kallar för ”Stockholmsmodellen” – dvs alla kliniker var fulla. Vi blev hänvisade till Södersjukhuset (vi bodde norr om stan).

Felix ville ut snabbt. På vägen in började jag få krystvärkar, som jag tack och lov visste hur jag skulle avväpna. Maken var galet stressad tillsammans med min tvååriga dotter som ropade i framsätet: ”Mamma, vad är det?”, ”Lillebror är på väg…”

Hade jag kunnat hade jag skrattat.

Vi fastnade i de klassiska bilköerna på Bergshamraleden och i ingången till Eugeniatunneln på Essingeleden tog det helt stopp.

På alla fyra i baksätet

I det här läget stod jag på alla fyra i baksätet med huvudet nedåt och flåsade bort krystvärkarna så mycket jag bara kunde (då åker bebisen tillbaka in en bit och minskar trycket nedåt).

Maken ringde till Karolinska och bad på sina knän att vi skulle få komma in: ”Jag tror inte att vi kommer hinna fram!” När personalen insåg läget var vi välkomna in till ett mindre undersökningsrum.

Igen mötte vi barnmorskor som var trevliga men som jag upplevde inte kände in mig eller var jag befann mig. Jag var i princip helt öppne, upplevde att jag hade superkoll, men barnmorskan ville att jag skulle göra på ett annat sätt. Jag fick panik och ville bara åka hem.

Så, när jag skulle föda mitt tredje och sannolikt sista barn, ringde jag till sjukhusen och till den ansvarige landstingspolitikern och sa att jag ville ha en garanterad plats. ”En gång på Essingeleden räcker!”, ”Nej, svarade politikern, det går inte. Och det brukar ju gå så bra i bilar…”

Lugnet infann sig

Jag har älskat att vänta barn och jag ville att födelsen skulle bli den födelsedagsfest jag drömt om – inte en scen ur ”Pang i bygget”!

Helt plötsligt kändes alternativet att föda hemma hundra gånger tryggare. Två barnmorskor och massor med säkerhetsföreskrifter. De hade t om med sig en CTG-apparat.

Jag kontaktade hemförlossningsbarnmorskorna Ann Petrén och Marietta Tunberg, och kände hur lugnet infann sig direkt. Maken var inte lika övertygad men efter ett tag var han med i matchen, någorlunda. När förlossningen närmade sig, åkte han till Byggtema och köpte en rulle byggplast och frågade bekymrat: ”Var tänker du föda…?”

En havererad förlossningsvård

En stor anledning till att jag idag och sedan 20 år tillbaka arbetar med det jag gör, är bl a detta. En havererad förlossningsvård som gör att blivande mammor och pappor tvingas oroa sig för om de överhuvudtaget ska komma in eller om det kommer finnas någon på rummet. Där mamman erbjuds bedövning i dörren (jag vet att jag generaliserar, det finns förstås undantag) istället för, eller i kombination med det nära stöd som typ ALL forskning visar är det bästa, smartaste och mest ekonomiska.

Egna strategier det viktigaste trots allt

En blivande mamma och hennes partner ska inte behöva undra över om det finns en plats för dem. Men, även om du som blivande mamma skulle få röda mattan in, kan du aldrig räkna med att få det stöd eller närvaro du kanske vill ha. Livet erbjuder inga sådana garantier. Därför är det bra om du och din partner förbereder er själva och har egna strategier också.

För vem vet, du kanske inte ens hinner in…

Anna

En riktig födelsedag

augusti 7, 2020

Idag, den 7 augusti år 2020, är det 20 år sedan jag födde mitt tredje barn, Adam.

Jag tror jag visste att det skulle vara den sista gången jag födde barn. Jag ville verkligen att det skulle bli den riktiga födelsedag jag drömt om. Att jag skulle känna mig 100% närvarande. Att min man och jag skulle vara samspelta. Att barnet skulle må bra, förstås.

Jag hade lärt mig och finslipat på min mentala och fysiska verktygslåda som så småningom blev AnnasProfylax. Jag var taggad till tänderna. Eftersom min andra förlossning gick så fort att vi nästan inte hann in, ville vi inte chansa den här gången.

Egentligen hade jag planerat för en hemförlossning. Det kändes tryggare än Essingeleden där Felix höll på att födas… Men, universum ville något annat. Den ena av mina hembarnmorskor, Marietta, hade brutit nyckelbenet. Och den andra, Ann, satt fast ute på en skärgårdsö. Jag ringde in till förlossningen och kände mig både orolig och frustrerad – jag ville ju ha en riktig födelsedag! Inte en klinikförlossning med slangar och rockar och klapprande steg i korridoren.

Några veckor innan förlossningen hade jag intervjuat barnmorskan Gudrun Abascal, hon som är författare till den grymma boken ”Att föda” och chefsbarnmorska för en rad kliniker, inför en artikel till GrowInLife. Det var ett underbart möte där vi båda konstaterade att det hade varit roligt att ”föda tillsammans”, men jag skulle ju föda hemma… eller inte?

Gudrun råkade (universum igen?) vara på expeditionen när jag ringde in. Hon hörde mitt namn nämnas. ”Är det Anna Wilsby?”. Hon kom till telefonen. Anar ni graden av lycka och avslappning jag kände när hon sa: ”Anna, det är lugnt, du ska få din hemförlossning, här, på kliniken. Välkommen in.”

Och jag fick det. Ljuset var dämpat. Slangarna gömda bakom gardinerna. Inga slangar. Inte ens CTG. Då och då kom Gudrun in och höll CTG-dosan (dopplern), som mätte barnets hjärtljud, mot min mage. Hennes lugna närvaro intygade mig att ”det här klarar du”. Under långa stunder satt hon bara med händerna i knät och var tyst, närvarande.

För första gången i mitt liv tror jag, kände jag att jag inte behövde vara till lags. Jag behövde inte ”ta hand om” henne. Jag vet, det låter helt sjukt, men jag har spenderat ett helt liv att försöka släppa mitt fokus på andra, vad andra vill ha, behöver. De hjulspåren har varit djupa.

Nu kunde jag istället, helt och hållet, vända mitt fokus inåt. Lyssna efter kroppens subtila signaler, dyka och slappna av in i sammandragningarna istället för att reagera och spänna mig.

Jag fick min hemförlossning på kliniken. Jag fick en riktig födelsedag.

Jag, Adam och Gudrun Abascal strax efter förlossningen.

Tacksamheten jag känner så här en 20 år senare, är lika stark, kanske t om ännu starkare än då. För nu vet jag att den förlossningen inte bara gav Adam den allra bästa starten, utan att den också blev startskottet på mitt nya liv.

Idag firar jag inte bara Adams födelsedag utan även 20 år som profylaxinstruktör och förlossningscoach.

Hipp, hipp, hurra!

Kanske har du varit med mig ett tag eller så är du ny här, men jag tänkte berätta lite om bakgrunden till AnnasProfylax och målet med mitt arbete.

Mitt mål är att du och din partner ska kunna se fram emot er förlossning med förväntan och gott självförtroende, att ni faktiskt ska ha en idé om hur det här ska gå till både som blivande mamma och partner. Men jag vill inte bara att ni ska känna er lugna INFÖR förlossningen, jag vill att ni får ett så bra RESULTAT som möjligt. Det kanske låter krasst, men jag menar allvar:

Jag vill att du ska få en bra upplevelse OCH en så hel kropp och pigg bebis som möjligt.

Klara är född 950312

När jag väntade mitt första barn ville jag ha en bra förlossning. Jag hade längtat efter att föda barn, men jag kände ingen som hade haft en bra upplevelse. Min syster nästan dog och grannen fick så svåra bristningar att hon vandrade runt med en sittkudde i ett halvår…

Hur föder man barn?

Jag INSÅG att det fanns en födande, naturlig, kvinna inom mig, men att jag var alldeles för stressad och spänd i kroppen får att våga luta mig tillbaka och ”go with the flow”.

På biblioteket läste jag allt jag kom över. Det var böcker med rubriker som Föda utan smärta (lät underbart), Föda utan fruktan, Föda med kroppens samtycke, Ina May´s Guide to Childbirth, Birthing from Within, Erfarenheter från Ystad BB och många fler.

Stötte jag på någon som fött på 70- eller 80-talet, intervjuade jag dem noggrant: Vad fungerade? Vad fungerade inte? Vad är fördelar med andning, bedövningar etc? Vad finns det för nackdelar?

Längst inne i ett bibliotek hittade jag t om en EP-skiva (en liten grammofonskiva) med barnmorskan Signe Jansson som demonstrerade de olika andningsteknikerna: djup/långsam, kort/långsam, accellerande kort/långsam anding och den lilla nallepuh-andningen för krystningen…

Till slut hade jag en fysisk och mental verktygslåda som jag kände mig trygg med. Och det fungerade. Jag kände mig lugn, visste vad jag skulle göra och fick ett bra resultat. Jag födde en liten dotter och mådde bra. Det gjorde ont, ja. Det var ett hårt jobb, ja. Men jag var lugn och trygg och visste PRECIS hur jag skulle krysta ut henne och skona underlivet. Det blev två barn till och den sista var en riktigt PARTY-förlossning, där jag t om dansade under värkarbetet.

Så småningom blev mina erfarenheter till en kurs och sedan dess har jag hållit tusentals kurser i 20 års tid. 67 000 blivande föräldrar har gått AnnasProfylax, det har blivit två böcker, webbkurser och många utbildningar för både läkare, barnmorskor och sjuksköterskor.

Jag brinner mer än någonsin för att du och din partner ska få den allra bästa början som det är möjligt. Ni är båda och er bebis värda det allra bästa.

För en magisk början.

Anna

ÄR DU RÄDD? LIVRÄDD till och med?

Det är BEGRIPLIGT med tanke på omständigheterna, det är verkligen det – MEN det betyder inte att du ska behöva känna så. Du kan få hjälp att må bra. Du kan få hjälp att till och med SE FRAM EMOT förlossningen. Du kan få en fin upplevelse ändå.

OCH, om du ska föda barn. FÖRBERED DIG KVINNA!!!!

ALLVARLIGT.

Istället för att se det som att det är KÖRT och ingen idé, så betyder detta bara att du har glädje av att vara förberedd till TÄNDERNA. För DIN KROPPS skull, för ditt BARNS skull, för din RELATIONS skull. Och det finns hjälp att få.

Jag vet att föräldragrupperna via mödravården har ställt in, men det finns mycket bra information på nätet, i böcker osv. Jag har en GRYM profylaxkurs online – den fungerar, den är av hög kvalitet och med extra allt (det är därför den finns på benify, actiway, espassi etc).

Nu har du och din partner möjlighet att boka webbkurs och zoomsamtal med mig till SUPERPRIS. Eposta mig direkt på anna.frisk@profylaxgruppen.com eller ring 070-770 88 51.

Det ni gör är att gå in på annasprofylax.se, boka en webbkurs, se den, gör övningarna och sen bokar ni ett samtal med mig. Urbra

Jag håller även små kurser med max 5-6 par (brukar ha det dubbla i vanliga fall). Vill du ha en privatkurs och bor i Stockholmsområdet, kan vi ha en sådan tillsammans. Det är lyxvarianten, även den till specialpris just nu.

Att föda barn är ALLTID en utmaning, även när omständigheterna är perfekta och förlossningen går som en dans. I dessa omständigheter, när du inte kan räkna med något, kommer du att ÄLSKA att ha känslan att det spelar ingen roll; Jag VET, jag KAN, jag kommer KLARA detta och det med bravur.

.

 

Din förlossningscoach

Anna

ATT FÅ EN BEBIS påminner väldigt mycket om att få en valp.

Kärleken väcks direkt OCH paniken; ”Vad har vi gjort???”, ”Jag kommer aldrig kunna gå på toaletten själv igen!”, ”Vi kommer aldrig kunna improvisera och sticka någonstans och möblerna och kuddarna och skorna…. ”

Jag är extremt tacksam över att jag ofta INSER utmaningarna INNAN och gör vad jag kan för att det ska bli bra. Det betydde att innan vi fick hem vår valp PLUGGADE jag. Jag ”knarkade” Ceasar Melan och Fredrik Sten. Jag googlade youtubevideos om hur man borstar tänder på hundar och hur man får dem att sluta hoppa på folk och äta upp skorna… Jag pepprade mina vänner som haft hund med frågor om hur man gör för att få en glad, lugn och harmonisk hund. Jag tänkte INTE chansa och hoppas på det bästa. (Mindes med skräck grannens hund från min barndom som kissade och bajsade inne och for omkring som en skottspole).

Det betyder inte att det alltid är lätt eller att Otis är en ”perfekt” hund, men han ÄR underbar, blev snabbt torr inomhus och går att ha i möblerade rum…

På samma sätt gjorde jag inför födelsen av mitt första barn. Det var för mig självklart att läsa på och intervjua folk och fä för att förstå utmaningarna och hur man faktiskt får en unge att sova gott, äta vad som serveras och ja, kunna ha i möblerade rum.

Om du väntar barn eller redan har en liten goding kan du få mitt ”start-kit” för en harmonisk unge. Du behöver inte heller chansa eller hoppas på det bästa.

Måndag den 18 maj och även den 22 juni, har jag en föreläsningar om hur du kan ge din bebis den allra bästa starten (och dig själv), kl 17.30-20.00 i min kurslokal i Stockholm. Läs mer och boka på annasprofylax.se

Helgen den 29-31 maj är det @DigiBaby, då håller jag en föreläsning om hur man skapar en harmonisk vardag med små barn. Missa inte den

Anna