För några dagar sedan blev jag intervjuad av Bodil Bergman Hughes som både är fotograf (super duktig) och numera också podcastare (finns det sådant ord?). Hennes MAGPODDEN är inte bara rolig och innehållsrik, den är vacker också. Titta:

Magpodden cropped-header

http://www.magpodden.com/forlossningsfredag/21-forlossningsfredag-samtal-med-anna-frisk-annas-profylax/

Hon har dedikerat en dag i veckan till ett specifikt tema: Mamma måndag, Tvilling tisdag, Tutt torsdag, Förlossnings fredag mm

Bodil pratar fort och det gör jag också, så det är en intervju i högt tempo. Jag njöt av att få prata fritt men ändå om sådant som jag tycker är viktigt, livsviktigt till och med. Till vardags håller jag både kurser och föreläsningar, så jag är van att prata, men det är väldigt roligt när någon är där och ställer frågor, resonerar, funderar osv. Kul och givande helt i skön harmoni.

Ha det bäst!

Anna

Annonser

Andning ingen religion

februari 4, 2015

”Det vore intressant om ni kunde berätta hur och varför man kan andas på olika sätt och vad som är fördelarna med exempelvis munandning, näsandning, bröstkorgsandning osv. Istället för att döma ut det ena eller andra.”

Det var en läkare som höjde sin röst under seminariet kring Andningens dag som hölls i Åsö Gymnasium igår kväll den 3 februari 2015.

Först tänkte jag att det är typiskt en läkare att vara kritiskt och begära ”evidens”, men sedan tänkte jag ett varv till. Det ligger något i det han säger.

Det blir lätt religiöst när någon ska prata för ”sin” andning eller koncept som mindfulness, dykteknik, näsandning, profylax eller liknande. Varför då?

För mig står profylaxandning för förebyggande andning – förebyggande för syrebrist, hyperventilering etc. När vi på Profylaxgruppen fångar upp ny kunskap kring andning för vi in det i ”vår” profylaxandning. Till exempel har dyktekniken färgat av sig mycket genom att vi idag betonar vikten av att andningen ska vara så tyst som möjligt. Vi har lärt oss att så länge andningen är tyst, framförallt inandningen, är det i princip omöjligt att hyperventilera, och det är ju bra!

Den perfekta andningen

Finns det en perfekt andning? Ja, det kan man säga. Om vi mår bra, om vi är avslappnade och lugna blir andningen också lugn och vi andas i regel djupare, in och ut genom näsan (vilket är den mest syresättande andningen). Tittar man på en bebis som andas kan man se att den bara andas genom näsan och med magen – perfekt. Men, när vi är trötta är det praktiskt att ha en mun – det är svårt att gäspa med näsan! Om vi springer i en backe är det grymt svårt att andas med bara näsan…. OCH när man föder barn är det väldigt bra att andas ut, avslappnat genom munnen (som en suck) för att aktivera kroppens lugn och ro-system (det parasympatiska nervsystemet) och hjälpa musklerna, särskilt våra kära ringmuskler att slappna av:)

Låt oss fortsätta lära och utvecklas tillsammans – det är min devis. Nedan ser ni tre sådana samarbetspartners: Annika Lindgren som arbetar med CBR (Conscious Breathing Release), Linn E Oké som både är profylaxinstruktör och yoga lärare (Linneo yoga) och jag själv med mitt AnnasProfylax, som alltid är under utveckling.

Annika Lindgren Linn E Oké Anna Frisk 150203

Andas lugnt, gott folk!

Om någon undrar, så är det Ina May Gaskin som ligger bakom det jag brukar kalla för ”nördlooken”. I hennes klassiska bok ”Spiritual Midwifery”, skriver hon om hur viktigt det är att munnen är mjuk och avslappnad under förlossningen. Särskilt krystningen.

I fredags var jag på Ina May´s föreläsning på Hälsans Hus i Stockholm. Lokalen var fullsatt med en skön blandning av aktiva barnmorskor, studenter och doulor från när och fjärran. Ett helt gäng hade kommit från Finland för att höra gurun tala. Jo, hon är definitivt en guru. En guru är en person som visar vägen framåt, och det är något hon har gjort på många sätt sedan hon började vara med på förlossningar på 1970-talet.

Det var svårt att förstå att hon är 70 år gammal. Jag skulle nog snarare säga att hon är 70 år ung och väldigt vacker. Och klok.

Sätt ord på det du vill

Ina May tog oss på en resa i födandets historia. På alla avarter och skrämmande sätt som kvinnor behandlats, bedövats och till och med spänts fast under sina förlossningar. Det är en horribel historia där Ina May med fötterna på jorden kom med nytt ljus. Det är självklart att en kvinna kan föda om förutsättningarna är där, menar Ina May. Självklart. Men hur ser de förutsättningarna ut idag?

Jag tänker att jag kan göra skillnad och arbetar också långsiktigt för bättre villkor för både blivande föräldrar och barnmorskor, men jag koncentrerar mig på nuet. Det är kanske just nu du ska föda ditt barn. Vad behöver du för att klara det? Givet hur det ser ut.

Ina May Gaskin inspirerade mig till ny energi: ”Du kan göra skillnad – men du måste agera, skriva för att nå ut. Att sitta på kammaren och drömma är inget som kommer göra skillnad.”

Så, jag skriver.

Ge födandet tillbaka till kvinnan. Ge födandet tillbaka till mannen. Ge födandet tillbaka till barnmorskan.

Ina May Gaskin och Anna Frisk

Tack, Ina för ditt fantastiska arbete.

Time to work.

Anna

Istället för tröst

april 22, 2014

”Jag är så himla trött, jag orkar inte mer nu.” Mamman hänger tungt över den uppfällda sänggaveln.

”Jo, men det här går ju jätte bra! Du är så duktig…”

”Ni förstår inte hur trött jag är…”

Det är verkligen lätt hänt att man i en sådan situation börjar trösta. Vi är, skulle jag vilja säga, uppfostrade till att trösta. Men känner vi oss tröstade? Fungerar det?

Vad händer om jag slutar trösta?

Vad händer om jag bara säger som det är – det som är sant?

Under våra certifieringar för barnmorskor tränar vi på att sluta trösta. Tränar och tränar… Det är så himla lätt att falla tillbaka i nya mönster.

Det handlar också om mod.

Ibland kan det faktiskt vara läskigt att säga det som är sant. Med träning går det bättre, framför allt när man ser att det ger helt nya och roligare resultat.

En som tränar på nya sätt att ge stöd och coachning är barnmorskan Malin Sunnergren. Tillsammans med sin kollega Christel Källstrand från Skövdes förlossningsklinik, går de vår certifiering – om några veckor är de klara, nykläckta. Det ska vi fira!

Malin Sunnergren Cert VT2014

Malin Sunnergren – en modig barnmorska.

För dig

april 4, 2014

Ibland stöter jag på blivande föräldrar som står och väljer mellan en fin barnvagn och en profylaxkurs. Jag skulle vilja ta dem om axlarna och säga: ”Vakna! Fatta!” Det gör fysiskt ont i mig att de kanske av ren aningslöshet, ska behöva gå igenom en smärtsam upplevelse. Alldeles i onödan.

I morse hade jag ett inspirerande möte med en ung man vid namn Olof Svanberg. Han vann priset till Årets affärsentreprenör vid Handelshögskolan i Stockholm 2014. Som jurymedlem blev jag utsedd till hans mentor och vi hade vårt första möte just idag.

Olof Svandberg Årets HHS 2014

Det var en ovanligt närvarande kille som berättade om sig själv men som också verkade genuint intresserad av det jag håller på med – lite otippat med tanke på det jag gör – det lär väl ta minst tio år innan han är där själv…

Kunde det finnas ett ömsesidigt intresse av att fortsätta träffas?

Ja, jag insåg för min egen del att han kan hjälpa mig att förstå hur unga människor tänker idag. Hur jag kan nå de nya generationerna av blivande föräldrar?

”Help me, help you!” som Tom Cruise säger i filmen Jerry Maguire.

”Because you´re worth it!”, säger jag.

Under flera års tid hade vi en bra kurslokal på Dalagatan 1 i Stockholm. När fastighetsägaren sa att vi behövde flytta knorrade vi utan att få gehör eftersom det skulle byggas hotell.

Vi hamnade på Mariatorget 1c. Jag bockar och bugar idag. Vilken högvinst. Vägg i vägg med Café Rival, Mariatorgets sprudlande aktivitet och sollapning, På andra sidan porten Snikkis mumsiga glass och i lokalen bredvid oss huserar Stockholm Tango där man kan svänga sina lurviga. Kan det bli bättre?

Goda grannar Sthlm Tango

Sarah och Joel på Stockholm Tango hälsar välkomna.

I kväll är det dags för AnnasProfylax-kurs igen. Elva par, många förstföderskor, alla där för att de längtar efter möjligheten till en fin förlossning. Det är en ynnest att i mitt arbete få möjligheten att bidra och samtidigt ha så roligt.

Jag bockar och bugar –igen:)

Änglar på vägen

mars 6, 2014

Om några dagar fyller min dotter 19 år. Klara Underbara. Det känns osannolikt att min långbenta, vackra avatar är den lilla ekorrunge jag födde på Danderyds förlossning en gråblek morgon i mars för 19 år sedan.

Jag hade längtat mycket efter att få barn och jag tackar idag de änglar som gav mig de nycklar jag behövde för att få en fin förlossning – de nycklar som fortfarande är grunden i AnnasProfylax.

En gammal vän tipsade mig om Anna Wahlgrens ”VM i förlossning”, vilket ledde mig vidare till Pierre och Aline Vellays bok ”Att föda barn utan smärta” – det lät bra tyckte jag! I slutet av boken fanns en rad bilder på ryska kvinnor som skrattade och log när de lyfte fram sina barn mellan benen. Jag tänkte att om jag åtminstone kan småle under förlossningen är jag nöjd…

Jag tror att det jag minns mest från att föda Klara, var att jag aldrig kände mig rädd. Jag visste vad jag skulle göra och min träning gav mig ett självförtroende som gjorde mig helt lugn och fokuserad. Det var magiskt.

Klara är född 950312

När jag tittade ner på min lilla dotter kände jag en blandning av andakt och bävan – jag insåg direkt att allt jag kommer säga och göra kommer att påverka henne. Ansvaret dånade i mig. Men faktum är att den insikten har hjälpt mig många gånger när jag varit på väg att säga eller göra något dumt – det har hjälpt mig att hitta andetaget.

I det sammanhanget känns det väldigt roligt att också kunna erbjuda föräldraföreläsningar och privat coachning. Vi ska ju njuta av våra ungar och av varandra.

Ha det bäst!

En kvinnas stridsvärde

februari 27, 2014

”Hur är ditt stridsvärde? Bra?” Mannen lutade sig framåt och tittade på sin son. Vi satt uppe på fjället och fikade och skulle strax bege oss nerför berget.

Min man har en bakgrund inom det militära och titt som tätt dyker det upp intressanta uttryck från den världen. Därför kom sonens ”Ja.”, inte som någon förvåning för någon av oss i familjen.

Vad har stridsvärde med förlossningar att göra? Stridsvärdet för en man i fält handlar om han (oftast en han) har ork och mental kapacitet att verka, göra nytta. En bra ledare har koll på när ”mannarna” åt senast, vad de åt, när och hur mycket de vilat, om de har anpassade kläder, mental balans osv. Är någon av dessa faktorer i obalans går det fort utför – fältkoma vill man undvika så långt som möjligt.

Ladda inför och under förlossningen

Du vet inte innan förlossningen börjar hur lång den kommer vara, hur tuffa värkarna kommer att vara osv. Det du kan göra är att se till att du är väl förberedd, har koll på hur du kan möta och hantera värkarna, att du vilar när du kan, byter ställning ofta, tänker positivt, äter och går på toaletten regelbundet. Är det inte självklart? Nej.

Alltför ofta ser jag födande kvinnor som är helt utmattade för att de inte ätit, är helt fast i ett negativt tankemönster, inte vilar etc. Deras män ser ofta lika utmattade ut då inte heller de tagit hand om sig själva och sina behov.

Förlossningen jämförs ofta med Vasalopp – likheterna är många, inte minst när det gäller näring och mentala strategier. Den största skillnaden är att du kan hoppa av ett Vasalopp, det kan du inte när du föder barn.

Så, gör det du kan för att ha marginalerna på din sida., att ditt stridsvärde är högt Ät, träna, vila och ta hand om dig så att du orkar oavsett hur resan blir.

Varma hälsningar från fjället

Funäsdalen feb 2014

Profylax betyder förebyggande. För mig innefattar det hur man kan tänka och göra förebyggande som förälder med min bebis också. Det är därför jag idag även håller föräldraföreläsningar som man kan gå både innan och efter det att barnet är fött.

Jag fick en fråga via mail från en pappa efter förra föreläsningen:

Hej Anna. 

Tack för en jättebra kurs!

Jag missade att fråga om det är farligt eller oaktsamt att låta en 8 veckors bebis ligga kvar i sin vagn när hon skriker.

I regel somnar hon efter ett tag men när vi börjar och när hon vaknar är det mycket skrik och hon har endast vid ett par tillfällen legat lugn vaken i vagnen. 

Vad är rönen tipsen är det farligt för barnet. Hur länge kan man låta henne skrika? Ska man ta upp henne och lägga ned igen när hon lugnat sig?

Hoppas på råd och tips:)

_______________________

Hej, vad bra att du hör av dig.

Varje barn, familj, har förstås sina unika omständigheter och det är skillnad på skrik och skrik. Generellt, kan jag säga så här:

Se till att hon är ordentligt mätt och fått sina behov av intryck och aktiv närvaro (ögonkontakt och samtal) tillfredsställda först – det bäddar för enklare läggning. En bebis som är ett par månader gammal och fått sin behov tillfredsställda, kan somna själv.

Det är inte farligt för ett barn att skrika lite. Det som oftast oroar föräldrar är att barnet ska känna sig övergivet – vilket bebisar brukar fånga upp och skrika:) Det är smart att betrakta hennes skrik som frågor till er: ”Ska jag verkligen ligga här? På riktigt?”

Ju mer självklart ni kan lägga ner henne, pussa henne på näsan och säga ”Sov gott, min lilla pudding! Ses snart!”, desto enklare brukar det gå.

Gå ut och dammsug eller diska, något som låter.

Om hon ändå inte kommer till ro, gå tillbaka till vagnen och ”vagna” lugnt och STADIGT. Säg då och då: ”Nu ska du sova. Sov gott.” Ta inte upp henne. Hon ser er och vet rimligen, att hon inte är övergiven (även om det kan låta så- I know)

Om hon ligger i sin säng, sätt er vid dörren och läs en tidning t ex (bra med saker som låter, prasslar). Låtsas vara fullt koncentrerad på läsningen. Om hon fortsätter skrika, säg lika lugnt utan att titta upp: ”Ja, ja, jag vet att du vill upp, men nu ska du sova, sov gott!” och fortsätt läsa… Om hon verkligen hetsar upp sig, gå fram och vänd på henne, utan att säga något alls (hon har fattat, I promise) och gå tillbaka och sätt dig och läs. Försök undvika ögonkontakt i det här läget.

Om ni har mjuknat tidigare och tagit upp henne (vilket är väldigt mänskligt) kan det ta lite längre tid för henne att ”sluta fråga”, så är det bara. Ju konsekventare man är från början desto enklare sen.

Att hon skriker när hon vaknar, vet jag inte vad det beror på, men det jag skulle göra är att, när hon sovit länge och ni ser att hon börjar vakna och röra sig lite, ta upp henne INNAN hon vaknat ordentligt och håll henne nära, pussa och krama henne mycket. Gör så många gånger tills hon känner sig lugn och trygg och fått in de nya positiva signalerna i sitt system.

Välkomna 4 mars om ni kan och vill och ta gärna med er bebis:)

http://www.profylaxgruppen.se/3763

Vänliga hälsningar

Anna

Förberedda föräldrar

februari 6, 2014

Något har hänt. Under hösten fortsatte jag min serie med föräldraföreläsningar för nyblivna föräldrar. Varje tillfälle med ett nytt tema. Igår kväll var det dags igen. Hälften av gänget kom med sina små godingar, sex till tio veckor gamla. Men det roliga var att den andra hälften var gravid och hade inte ens gått AnnasProfylax än.

Jag vet inte om ni inser vad spännande det här är – alltså, jag är van vid att höra blivande föräldrar säga att det där med att ta hand om barnet ”Det tar vi sen. Först ska vi föda.” Här kommer ett gäng föräldrar som tänker på ett nytt sätt.

För att ta reda på hur de tänker frågade jag förstås. Svaret jag fick var också intressant: ”Vi tänkte att sen, när barnet har kommit, då kommer vi säkert inte iväg på några kurser. Det är lika bra att passa på nu.” och ”Vi har ingen aning om hur man tar hand om en bebis, det kan vara bra att ha några idéer innan…”

Så smart.

Under AnnasProfylax kurser pratar jag mycket om vad profylax innebär – att förebygga så att problem inte hinner växa till sig genom att tänka, träna och agera på ett smart sätt. Det gäller ju självklart också föräldraskapet. Genom att vara förberedda kan vi faktiskt ta emot våra barn med tryggare och lugnare händer och skapa en positiv spiral redan från början.

Jag startade AnnasProfylax för att jag hade en idé om att det borde vara roligt att föda barn (den riktiga födelsedagen). På samma sätt har jag en idé om att det borde bara roligt, underbart och en njutning att ha en liten bebis hemma – inte något som vi bara ska överleva och genomlida, med nöd och näppe.

Nedan ser ni pappa Johan och sonen Albin. Han ser lite skeptisk ut lill-killen, men ni ska se att han snart fattar galoppen:)

Pappa Johan m sonen Albin ff kurs feb 2014

Ha det bäst!

Anna