När, vem, hur och VARFÖR?

Att leva med barn är att leva med förändring. När du tror att du vet hur dagen och natten, kommer se ut, kan du vara säker på att det är dags för ett nytt utvecklingssteg eller förändring…

Om det är dags att börja på dagis, sluta med napp, blöja eller kanske sova i egen säng, är det smart att ta ett steg tillbaka och planera lite.

När?

Kanske vill du sluta amma på natten? Sönderstyckade nätter får dagarna att bli långa och liten energi till andra saker. Fundera över när det är smartast att påbörja det projektet, även om det är måndag och du har panik, kan det vara bättre att vänta till helgen, eller ännu hellre en långhelg eller semestern när ni kan vara två om saken.

Vem?

Vem av er ska ”leda” förändringen? Du kanske är den som behöver den mest, men det kanske är din partner som är lugnare och mer stabil? Eller tvärtom… Jag väntade alltid till min man var bortrest innan jag gjorde större förändringar:)

Hur?

Dagen ni bestämmer er för att börja, är det smart att se till att barnets ALLA behov är tillfredsställda. Det handlar inte bara om stimulans i största allmänhet utan att verkligen se över om barnet tex rört på sig tillräckligt? Varit med och ”jobbat” och varit ett bidrag?

Om du vet att ditt barn har fått allt det han eller hon behöver – då är det lättare, mycket lättare, att vara tålmodig och stabil när barnet testar gränserna. Och barn testar alltid gränserna… Det är bara så det är.

Varför?

Varför just nu? Eller varför överhuvudtaget? Är det för din skull? För barnets? Eller kanske för svärmors skull eller ”samhällets”? Om du påbörjar en förändring som du egentligen inte tror på eller kanske ens vill, då kommer det vara snudd på omöjligt att vara så där trygg och stabil som det krävs att du är för att få ett långsiktigt resultat.

Om du rannsakar dig själv, kommer du kanske på att det egentligen inte är läge än. Eller så är det det och då kommer du känna hur ryggen rätas, leendet komma och säga: ”OK, nu kör vi!”

När rädslan får pyspunka

OM du är rädd, rädd för att föda, rädd för att något ska hända dig eller barnet, rädd  kanske för att din partner inte får vara med, då kan det vara svårt att tänka på något annat, eller hur?

Rädslan sprider sig lätt i hela systemet och känns, upplever jag, som elektricitet. Som ett surr. Den kan i sin tur leda till ångest, ett konstant tryck över bröstet. Den håller all glädje borta, alla möjligheter. Det går knappt att andas när man är rädd.

När en kvinna föder gör personalen ALLT för att du inte ska bli rädd. Rädslan är så destruktiv att det kan vara värd alla möjliga komplikationer, bara du inte blir rädd.

Negativa målbilder

Vi kan ha varit med om något läskigt, men ibland räcker det med att fantisera kring något dåligt som kan hända. Det är som att vi, utan att tänka på det, skapar en negativ målbild, men likafullt en målbild? 

Vi kan känna det som att vi blir rädda för ”fakta” för hur förlossningsvården ser ut eller saker som kan hända – men det är våra fantasier kring det som skapar rädslan i kroppen. Det är när vi tänker tanken som rädslan aktiveras.

Troll spricker i solsken

I mörkret, i skrymslena och vrårna, ökar rädslan. När vi vågar sätta ord på det vi är rädda för, skriva ner och uttala högt, händer något. Rädslan förlorar något av sin kraft. Den får pyspunka.

Ofta gör vi precis tvärtom, i alla fall jag… Om jag är rädd eller orolig för något undviker jag ofta att tänka på det. Försöker tala mig till rätta och tänka ”positivt”. Jag har lätt för att bli hurtfrisk och försöka att inte låtsas om min rädsla. Och då växer den. 

Till slut tvingas jag se den.

Glädjen – rädslans motsats

Det är värt att göra allt vi kan för att avväpna rädslan. Har du tänkt på att när vi är på semester på en ny plats, då betraktar vi det nya med äventyrets glasögon. Det är roligt att utforska. Om allt vore förutsägbart skulle det bli väldigt grått och tråkigt. 

Tänk om man kan känna att förlossningen är ett slags äventyr, ett äventyr i dig själv. Smärtan tror jag är svår att undvika, men det behöver man inte bli rädd för när man förstår att det är en positiv smärta. Att när det gör ont är det för att värken är stark och bra och att det betyder att det snart kommer en bebis:)

”Jag är livrädd”

I veckans liveseminarium på boon.tv djupdyker jag in i våra rädslor inför förlossningen. 

Vilka konkreta och användbara tekniker kan vi använda för att avväpna en rädsla? Vi har ju inte tid att gå i åratal i terapi – bebisen kommer ju snart! 

Tillsammans utforskar och går vi igenom några av de vanligast förekommande rädslorna och orosmolnen och vad man kan göra. 

Läs mer och registrera dig här: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk/jag-r-livrdd-s-kan-du-avvpna-negativa-tankar

På www.annasprofylax.se hittar du hela schemat med alla tidigare och framtida teman.

Välkommen!