Fråga från en läsare:
Hej Anna!
Jag skulle vilja höra vad du tycker om denna studie (gjordes visserligen 2009 och det har kanske hänt en del sedan dess?):
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=130&a=78229&l=sv&newsdep=130
Där sägs att mödrar inte upplevt någon skillnad i upplevelsen av förlossningen mm, trots profylaxkurs. Själv känner jag att det var en väldigt viktig del av min egen förlossning att kunna andas och slappna av, och jag skulle gärna vilja ha generella argument för detta. Gärna argument i form av forskning, det brukar ju imponera på folk mer än egna erfarenheter.

 

Hej Malin!
Tack för din fråga! Min egen erfarenhet och i vår uppföljning av de 60 000 deltagare som har gått AnnasProfylax, ser vi att det inte bara gör skillnad att ha tränat psykoprofylax utan att det även minskar andelen komplikationer och behovet av medicinsk smärtlindring.

Problemet med att försöka göra en studie av sk mjuka variabler (som andning och avslappning, mental träning, kommunikation mellan paret etc) är att det i princip är omöjligt att helt kunna kontrollera eller förvänta sig att alla barnmorskor ska göra, uttrycka sig och signalera på samma sätt.

I mitt blogginlägg från 4 maj 2011 med rubriken ”Profylax i föräldrautbildningen – bra eller dåligt?” har jag kommenterat mer utförligt om skillnader mellan ex vår kurs och studiens upplägg. Helt kort var det tre stora skillnader:

1. Våra kursledare får en grundlig pedagogisk utbildning för att kunna nå alla och vara kunniga inspiratörer. I studien som du nämner ingick ingen pedagogisk träning. Studiens forskare menade att detta inte behövdes då barnmorskorna i studien hade lång erfarenhet av föräldrautbildning. Där har vi olika åsikter helt enkelt.
2. I studien omfattade den profylaktiska träningen sammanlagt tre (3) timmar. Vår kurs omfattar 6 timmar.
3. Det fanns ingen kontroll eller förberedelse kring hur föräldrarna skulle bli mottagna på kliniken. Vilket stöd fick mammorna? Hur kunnig var personalen i de tekniker som föräldrarna använde?

Min erfarenhet är att det är inte bara viktigt utan snudd på avgörande vilket stöd mamman upplever sig få. Hon kan ha tränat varje dag, men möts hon av en skeptisk barnmorska krävs det mycket mod och gott självförtroende att hålla fast vid de strategier man tränat in. Prof Ulla Waldentröms egen KUB-studie (Kvinnors upplevelse av barnafödande) bekräftade det jag själv upplevt: att det viktigaste för en positiv upplevelse är ett bra stöd från personalen i första hand och av sin partner i andra hand. Hoppas du fått svar på dina frågor!

Varma hälsningar
Anna

Annonser