AnnasProfylax – en vän på vägen

Jag minns väl när jag insåg att AnnasProfylax höll på att växa till att bli något mer än en lyxkurs (för mig) vid sidan av jobbet. Det höll på att bli mitt levebröd. Från att ha haft kvällskurser på barnens dagis och hemma i vardagsrummet (”Barn, nu är ni tysta för jag har kurs…!”), hade jag fyra kurser i veckan och hann inte med mitt vanliga jobb som konsult och journalist.

Kan man verkligen leva på att hålla profylaxkurser? Som mödravården dessutom erbjuder gratis? Det lät inte helt smart…, men efter ett par sömnlösa nätter gjorde jag valet att sadla om och starta Profylaxgruppen.

Framför tvn en kväll skrev jag ner mina Andetag – mina stentavlor om hur jag såg på världen och vad som var viktigt för mig, hur jag ville arbeta och samarbeta.  Mina Andetag – de har varit bärande i tio års tid. Nu är det dags för en ny version.

En vän på vägen

Vid sidan av kurserna för blivande föräldrar, har det hela tiden funnits ett stort intresse från mödra- och förlossningsvård. På ort efter ort har jag och mina kollegor haft glädjen att dela med oss av hur vi arbetar. Vi har hållit både seminarier och föreläsningar, förutom vår längre certifiering. Och intresset växer…

Kommer ni ihåg Shell-reklamen ”En vän på vägen”? Det är vad jag vill fungera som för både blivande föräldrar och för barnmorskor. Vara en plats där man kan hämta inspiration och kunskap, strategier och verktyg. Mmm…. Niiice, som min dotter skulle säga.

Jag sitter på ett av mina favorithak här på Söder, Café Tårtan på Hornsgatspuckeln, och skriver. (Förstår ni hur bra jag har det??) Nu ska jag gå tillbaka till Mariatorget och förbereda kvällens föreläsning för föräldrar: ”Hur man sätter gränser och får lugn och ro”. Jag håller en föräldraföreläsning i månaden kring olika teman.

Hmm, en ny lyxhobby-kurs – får se var den slutar… J

Att ligga på soffan eller stiga upp

Under AnnasProfylax logga står det ”För livet”. Det kanske låter pretentiöst men det är precis det jag och mina kurskollegor brinner för – för en fin förlossning. För möjligheten att leva helt och fullt.

Jag erkänner direkt att jag kör av vägen titt som tätt. Jag har precis spenderat nästan två hela dagar med att darra med underläppen. Jag borde vara på något annat sätt. Mannen borde vara på ett annat sätt. Barnen borde vara på ett annat sätt. Jobbet borde vara på ett annat sätt… Jag har ingen LUST att bli vuxen. Jag har ingen lust att göra HELA jobbet. Måste jag göra HELA jobbet? VARJE dag?

När jag födde mitt tredje barn minns jag väl hur min dåvarande man försökte peppa mig och hur jag blängde tillbaka, när det var som tuffast, och inombords tänkte: ”Ta EN enda värk, sen kan vi snacka! Komma här och peppa…!” Tack och lov sa jag det inte högt, men jag tänkte det.

Mitt arbete har, hittills, varit luststyrt. Om jag känt mig pigg och inspirerad har jag presterat på toppnivå – ni anar inte hur mycket jag kan få gjort när jag är på ett bra ställe. Men när jag känt mig trött eller inte mått bra av någon annan anledning… Inte lika lätt. Ett undantag är faktiskt AnnasProfylax. När jag ska hålla en kurs kan jag må hur som helst innan, det spelar ingen roll. Jag kliver in i min kursledarroll och VÄLJER närvaro, VÄLJER glädje och nyfikenhet – och jag får och blir det jag väljer.

Att leva disciplinerat

Jag håller på att träna på att leva och vara disciplinerad. Vad händer om jag bara GÖR det jag ska? Utan att tänka så mycket. Jag borstar ju tänderna varje dag. Jag tänker inte att idag struntar jag i det för jag har ingen lust… Jag bara gör det.

Sekunderna går och jag inser att jag inte har råd, vill inte, förslösa mitt liv. Jag vill njuta, skapa och ha roligt och då behöver jag göra jobbet. På sofflocket händer inget – eller som hockeyspelaren Wayne Gretzky sagt:

”You miss 100% of the shots you don’t take.”

Deprimerade pappor talar ut

I en ny studie som gjorts i Stockholms län av Karolinska Institutet, framgår det att 15 procent av papporna visar depressiva symptom efter förlossningen. I ett inslag från Aktuellt den 8 oktober, berättar pappan Jonas Rasmussen om sin egen depression i samband med det första barnet.

http://www.svtplay.se/klipp/1516912/manga-nyblivna-pappor-deprimerade

Jag tror personligen att mörkertalet är mycket större. Som en välkänd barnboksförfattare sa en gång: ”Barn är utveckling. Barn tvingar till utveckling.”

För kanske första gången i vårt liv behöver vi sätta våra egna behov åt sidan för att ta hand om en annan människa. En liten människa utan instruktionsbok…

Oavsett om vi tittar på mammorna eller papporna, innebär en ny familjemedlem enorma utmaningar för alla inblandade. Hur förlossningen har gått och hur föräldrarna upplevt sig kunna samarbeta och möta det som hänt, spelar stor roll.

Lugna pappor

För några år sedan ringde en barnmorska från Danderyds BB upp oss. Hon frågade: ”Vad gör ni på era kurser? Hur får ni papporna att bli så delaktiga och lugna, inte bara under förlossningen utan även efteråt?”

Ja, vad gör vi?

Jag möter många pappor som känner sig enormt osäkra och oroliga inför både förlossning och föräldraskap. Jag tror att många känner att det inte är riktigt legitimt, så många mörkar. Håller låg profil. Problemet är att en osäker pappa lätt smittar mamman och vice versa, och en negativ spiral är skapad.

Det jag gör på mina kurser i AnnasProfylax och under föräldrar föreläsningarna, är att se på mamman och pappan som likar. Vi är lika och olika. Det är min upplevelse att det definitivt finns skillnader mellan män och kvinnor, men vi är också mycket mer lika än vad som ibland förespeglas. Vi kanske visar det på olika sätt, vår frustration eller ångest, men grundbehoven är ser likadana ut.

Fakta.nu

Det vi gör i kursen AnnasProfylax är att utgå från fakta.nu. Om det går ont att föda barn, hur kan man göra så att det känns bättre? Om en skrikande unge kan få vilken familj som helst på fall, hur gör man för att undvika det?

Studier har visat att oroliga pappor ger fler komplikationer och längre förlossningar – feel no pressure! Så, mitt mål under AnnasProfylax är att bidra till att skapa lugna och trygga män och kvinnor som kan behålla sitt lugn oavsett hur vindarna blåser. Det kan handla om utdragna förlossningar eller en unge som bara skriker, livet och utmaningarna ser olika ut.

Strategier och träning

Oavsett behöver vi utgångspunkter och strategier. Vi får inte längre vårt föräldraskap med modersmjölken. Vi har ofta ingen aning om hur vi ska föda våra barn eller ta hand om dem. Vi borde kanske. Vi borde en massa saker, men jag tror att det är smartare att utgå ifrån verkligheten och börja där.

Nästa föräldraföreläsning har jag den 29 oktober. Den handlar om att sätta gränser. Välkomna!

Läs mer om föreläsningen här: http://www.profylaxgruppen.se/3763