Karlstad + Hockey = Sant

Sitter i hotellbaren på Scandic och mysjobbar lite… Latten bredvid mig och i bakgrunden sorlet från andra hockeyföräldrar. Måste säga att jag är grymt imponerad av hur Karlstad med omnejd lyckats etablera sig på hockeykartan. Cup efter cup fyller staden med entusiaster. Bara Scandic har tre hotell på en ort men inte fler än 90 000 invånare. Bra jobbat!

Om en liten stund ska jag åka och titta på sonen som spelar en All Star Match – som sann groupie och mamma är det inte lätt att behålla markkontakten. Fyra (4!!) killar från Adams lag har blivit uttagna till den uppvisningsmatch bland 63 lag! Det är bara att buga och vara tacksam för äran att få vara med på ett hörn.

Andning och smärtlindring till vardags

Vi som är kursledare för AnnasProfylax har länge insett vilken nytta man kan ha av de tekniker vi lär ut till vardags – inte minst som smärtlindringsmetod. Av den anledningen höll jag en genomgång för hockeykillarna innan vi åkte kring hur man med sin andning, mentala fokus och avslappning kan hjälpa sig själv när man gör illa sig, vilket hockeykillar per definition gör. Hur roligt som helst! Killarna fick sitta och nypa varandra och känna efter hur det känns när man håller andan respektive andas osv. Redan träningen efter var det flera killar som kom fram och upplevde att de haft nytta av tankesättet. Yes!

Jag har bestämt mig för att då och då, om någon idrottsförening eller klubb är intresserad, hålla andnings- och smärtlindringskurser. Kan inte nog känna mig tacksam över att jag kunde dessa tekniker när jag själv gjorde illa mig och drog axeln ur led! Nu syresatte jag det belastade området hela tiden och kunde behålla mitt lugn och inre fokus. Jag är övertygad om att det bidragit till min snabba återhämtning.

Nu måste jag packa ihop – Grums, denna metropol, kallar!

Ha det bäst! Andas lugnt!

Ärlighet varar längst

Jag tittar inte så mycket på tv numera – det har bara blivit så med åren. När jag var yngre tittade jag desto mer. Jag minns en sommar när vi åkte till USA och jag satt som trollbunden framför tv:n, som en alkis i en bar full med gratis alkohol! Oavsett hur tidigt jag vaknade fanns det filmer, serier, dokumentärer på, typ, trettio kanaler. Som berusad bytte jag mellan kanalerna och kunde inte få nog.

Numera stryker jag kläder gärna till ”2 ½ män – det är något med den serien som ständigt får mig att skratta. Men jag har fått en ny favorit. När tredje personen i rad jag mötte nämnde ”Mannen som talar med hundar”, spelade jag in ett program (programmen går ofta mitt på dagen). Nu är jag såld. På sitt anspråkslösa och avväpnande sätt väver han in de mest tunga, klargörande, insikterna, sanningen om en situation eller person, utan att det tas illa upp. Tvärtom.

I det senaste avsnittet, konstaterade Ceasar att det var kvinnan, som hade en aggressiv hund, som var problemet, inte hunden: ”You are the energy you project!” Hunden fångar upp den energi människan sänder ut, den bakomliggande (läs: sanna) intentionen bakom vårt agerande. När kvinnan tog in det Ceasar sa transformerades allt – hon fick ett nytt liv. Och hunden 🙂

Jag kan se att jag har haft samma tendens i mina profylaxkurser till underliggande arghet när det till exempel gäller diskussionen om medicinsk smärtlindring i samband med förlossningen. Ju mer jag har lärt mig och själv sett de negativa konsekvenserna av exempelvis ryggbedövning, desto svårare har det varit för mig att prata förutsättningslöst om ämnet. Det har känts minerat och mina ord om att det inte finns rätt eller fel har känts ihåliga – vilket folk förstås känt av och reagerat på. Förstås.

Unika förlossningar

I onsdags hade jag en profylaxkurs där ämnet kom upp igen – men till skillnad från andra gånger så blev det BRA. Den stora skillnaden, när jag tänkte tillbaka på situationen, var att jag VAR annorlunda. Det var som att polletten trillat ner.

Det finns inga enkla svar.

Jag kan inte längre, på ett djupare plan, vara för eller emot. Det finns för många undantag – varenda förlossning är ett undantag! Det finns bara unika situationer och unika kvinnor med unika behov. Däremot kan jag som stöd/hjälpkvinna ha en föresats att stötta kvinnans önskemål. Har hon sagt att hon vill försöka utan, ser jag det som att jag har fått mandat att peppa: ”Orkar du en värk till?” Om mamman kan svara, se mig i ögonen, även om hon kanske både är trött och uppgiven, betraktar jag henne som coachningsbar. Och jag kan se, om och om igen, att hon får kraft av frågan – jag skulle ju aldrig ställa den om jag inte trodde att hon kunde ta en till…

Jag kan se att min bakomliggande energi har skiftat och det gjorde all skillnad i världen. Känner mig så glad och tacksam. Ett nytt andetag! Och nu har jag ett nytt avsnitt att titta på – ser redan fram emot det! Thank you, Ceasar!

Bland flyttlådor och poliser

Mina första kurser höll jag i mina kompisars mammaklädesbutik, på barnens dagis och hemma i vardagsrummet. Familjen fick hålla till på övervåningen och försöka vara tysta…

När min kursadministratör Anna och jag behövde mer kontorsutrymme, åkte vi till Coop för att titta på friggebodar. Vi la ner mycket tid på att fundera över om vi skulle ha liggande eller stående brädor… Det blev till slut ett riktigt kontor ett par hundra meter från mitt hus. Den fjärde april år 2003 flyttade vi in i kvarteret Rödbetan i Enebyberg norr om Stockholm.

Vi blev kvar i Rödbetan i nästan tio år. Förra veckan gick sista lasset till vårt nya kontor. I torsdags satt jag länge i en ensam fåtölj och lät åren passera genom mig. Mina tårar kom som på beställning. Och mina leenden. Vi har haft så KUL och sådana starka drömmar. Har.

Nu börjar en ny resa.

Vi har flyttat kontoret till det som tidigare kallades Åkarnas hus i Danderyd. En betonggrå exteriör med ett superfint inre. Wow, vilket gym i källaren! Supergod mat i husets restaurang och massor mer poliser!!!! (Det visade sig nämligen att vi har den Syrianska Ambassaden i vårt hus och de har haft ett attentat för några veckor sedan.)

Min nya kursadministratör, Malin, är en kvinna med flera strängar på sin lyra. Bland annat är hon en extraordinär personlig tränare… Gym, tränare… Hm. See my thinking? Yes! Här ska filas på kurvorna!

Malin in action.

Mitt skrivande har legat nere efter det att jag avslutade min andningsblogg hos Anders (www.sorena.se)  SOMMAREN kom emellan, och FLYTTEN. Men nu är jag på G igen!

Ha det bäst!