”Håller du fortfarande kurser för föräldrar?” Det är en fråga jag får från tid till annan. Svaret är alltid detsamma: ”Självklart!” Faktum är att jag tror att jag alltid kommer att hålla kurser för föräldrar, även om det blir mer sällan då andra delar av vår verksamhet kräver sitt av min uppmärksamhet. Det är där jag hämtar min näring, det är där jag fortsätter att se och utveckla vårt koncept vidare. Och så är det så fruktansvärt kul! I sommar ska jag ha flera stycken! Längtar!

Kärnan i AnnasProfylax är densamma som när jag började för tio år sedan, men innehållet har blivit skarpare och kunskapsnivån har höjts i takt med antalet föräldrar och vår praktiska erfarenhet från olika förlossningar. För det är faktiskt så att allt som vi går igenom och lär ut på våra kurser har vi själva prövat i verkligheten. Allt.

När jag, för hundra år sedan, arbetade som organisationskonsult i näringslivet, slogs jag av att jag ibland pratade om sådant jag själv inte varit med om! Som nybliven civilekonom skulle jag ha synpunkter på hur erfarna företagare skulle driva sina företag… Hm! En av mina äldre kollegor sa krasst att, inte förrän du själv suttit i situationen av att t ex säga upp personal, kan du prata om det med trovärdighet. Jag håller med henne. Intellektuell kunskap och klokhet är en sak – erfarenhet en annan. Det är med erfarenhet vi får vår ödmjukhet, vår insikt om att inget är svart eller vitt. Så det är en devis vi arbetar efter på AnnasProfylax– alla som är kursledare hos oss behöver ha egen erfarenhet. Vi behöver ha ”skit under naglarna” för att kunna se och ta in alla våra deltagare. Ni är unika och värda all respekt och närvaro.

Jag vet inte hur er midsommarhelg var? Min var härligt svensk med blandade skurar – lika oförutsägbar som vilken förlossning som helst! Tacksam över att ha min fina familj omkring mig. Vilken ynnest att ha en sådan!

Önskar er en trevlig fortsättning på sommaren!

Er

Anna

Annonser

Vårt naturliga tillstånd är vaksamhet. Det är därför vi behöver välja att slappna av, att släppa taget, igen och igen. Minns ett samtal med en av chefsbarnmorskorna på en av Stockholmsklinikerna. Hon sa, lite anklagande, att ”Dina mammor behöver ju också stöd! Det händer att även de spänner sig ropar på epidural!”

Och?

Oavsett hur mycket man har tränat behöver de allra flesta ett närvarande, aktivt stöd. När värkarna är som starkast, när man ångrar att man kom på idén att föda barn överhuvudtaget, då är det skönt att någon andas tillsammans med en själv, att någon håller en trygg arm runt axlarna, att ha någon som påminner en om vad man klarar när man själv tvivlar. Det är tufft att föda barn, det är ett hårt arbete – axlarna åker lätt upp, knogarna vitnar – men om du är väl förberedd, om din partner vet vad han eller hon ska göra, då kan du få hjälp att slappna av och arbetet kan bli angenämt, fantastiskt. Och vilken belöning!

En stor skillnad mellan föräldrar som tränat respektive inte tränat är att de som tränat är lättare att coacha, de kommer snabbbare tillbaka om de håller på att spåra ur och de vet att de kan välja att slappna av, att det faktiskt går även om det kan kännas omöjligt. Min erfarenhet är att ju tuffare det är desto närmre stöd behöver vi. Då kan vi få hjälp att behålla fotfästet.

Nu ska jag hem och slappna av! Tre av mina godingar hade avslutning idag. En igår. Så fina. Så stora. Lilltjejen, 16 år! När hon föddes såg hon ut som en liten ekorrunge, med plirande, närvarande ögon. Nu, en ung vacker kvinna! Fick tårar i ögonen varje gång vi sjöng ”Den blomstertid nu kommer”. Tantvarning, som min man skulle säga.

Kram

Tanten