En riktig födelsedag

augusti 7, 2020

Idag, den 7 augusti år 2020, är det 20 år sedan jag födde mitt tredje barn, Adam.

Jag tror jag visste att det skulle vara den sista gången jag födde barn. Jag ville verkligen att det skulle bli den riktiga födelsedag jag drömt om. Att jag skulle känna mig 100% närvarande. Att min man och jag skulle vara samspelta. Att barnet skulle må bra, förstås.

Jag hade lärt mig och finslipat på min mentala och fysiska verktygslåda som så småningom blev AnnasProfylax. Jag var taggad till tänderna. Eftersom min andra förlossning gick så fort att vi nästan inte hann in, ville vi inte chansa den här gången.

Egentligen hade jag planerat för en hemförlossning. Det kändes tryggare än Essingeleden där Felix höll på att födas… Men, universum ville något annat. Den ena av mina hembarnmorskor, Marietta, hade brutit nyckelbenet. Och den andra, Ann, satt fast ute på en skärgårdsö. Jag ringde in till förlossningen och kände mig både orolig och frustrerad – jag ville ju ha en riktig födelsedag! Inte en klinikförlossning med slangar och rockar och klapprande steg i korridoren.

Några veckor innan förlossningen hade jag intervjuat barnmorskan Gudrun Abascal, hon som är författare till den grymma boken ”Att föda” och chefsbarnmorska för en rad kliniker, inför en artikel till GrowInLife. Det var ett underbart möte där vi båda konstaterade att det hade varit roligt att ”föda tillsammans”, men jag skulle ju föda hemma… eller inte?

Gudrun råkade (universum igen?) vara på expeditionen när jag ringde in. Hon hörde mitt namn nämnas. ”Är det Anna Wilsby?”. Hon kom till telefonen. Anar ni graden av lycka och avslappning jag kände när hon sa: ”Anna, det är lugnt, du ska få din hemförlossning, här, på kliniken. Välkommen in.”

Och jag fick det. Ljuset var dämpat. Slangarna gömda bakom gardinerna. Inga slangar. Inte ens CTG. Då och då kom Gudrun in och höll CTG-dosan (dopplern), som mätte barnets hjärtljud, mot min mage. Hennes lugna närvaro intygade mig att ”det här klarar du”. Under långa stunder satt hon bara med händerna i knät och var tyst, närvarande.

För första gången i mitt liv tror jag, kände jag att jag inte behövde vara till lags. Jag behövde inte ”ta hand om” henne. Jag vet, det låter helt sjukt, men jag har spenderat ett helt liv att försöka släppa mitt fokus på andra, vad andra vill ha, behöver. De hjulspåren har varit djupa.

Nu kunde jag istället, helt och hållet, vända mitt fokus inåt. Lyssna efter kroppens subtila signaler, dyka och slappna av in i sammandragningarna istället för att reagera och spänna mig.

Jag fick min hemförlossning på kliniken. Jag fick en riktig födelsedag.

Jag, Adam och Gudrun Abascal strax efter förlossningen.

Tacksamheten jag känner så här en 20 år senare, är lika stark, kanske t om ännu starkare än då. För nu vet jag att den förlossningen inte bara gav Adam den allra bästa starten, utan att den också blev startskottet på mitt nya liv.

Idag firar jag inte bara Adams födelsedag utan även 20 år som profylaxinstruktör och förlossningscoach.

Hipp, hipp, hurra!

ATT FÅ EN BEBIS påminner väldigt mycket om att få en valp.

Kärleken väcks direkt OCH paniken; ”Vad har vi gjort???”, ”Jag kommer aldrig kunna gå på toaletten själv igen!”, ”Vi kommer aldrig kunna improvisera och sticka någonstans och möblerna och kuddarna och skorna…. ”

Jag är extremt tacksam över att jag ofta INSER utmaningarna INNAN och gör vad jag kan för att det ska bli bra. Det betydde att innan vi fick hem vår valp PLUGGADE jag. Jag ”knarkade” Ceasar Melan och Fredrik Sten. Jag googlade youtubevideos om hur man borstar tänder på hundar och hur man får dem att sluta hoppa på folk och äta upp skorna… Jag pepprade mina vänner som haft hund med frågor om hur man gör för att få en glad, lugn och harmonisk hund. Jag tänkte INTE chansa och hoppas på det bästa. (Mindes med skräck grannens hund från min barndom som kissade och bajsade inne och for omkring som en skottspole).

Det betyder inte att det alltid är lätt eller att Otis är en ”perfekt” hund, men han ÄR underbar, blev snabbt torr inomhus och går att ha i möblerade rum…

På samma sätt gjorde jag inför födelsen av mitt första barn. Det var för mig självklart att läsa på och intervjua folk och fä för att förstå utmaningarna och hur man faktiskt får en unge att sova gott, äta vad som serveras och ja, kunna ha i möblerade rum.

Om du väntar barn eller redan har en liten goding kan du få mitt ”start-kit” för en harmonisk unge. Du behöver inte heller chansa eller hoppas på det bästa.

Måndag den 18 maj och även den 22 juni, har jag en föreläsningar om hur du kan ge din bebis den allra bästa starten (och dig själv), kl 17.30-20.00 i min kurslokal i Stockholm. Läs mer och boka på annasprofylax.se

Helgen den 29-31 maj är det @DigiBaby, då håller jag en föreläsning om hur man skapar en harmonisk vardag med små barn. Missa inte den

Anna