Barnmorskor och doulor är också på samma sida – egentligen

Att vara barnmorska är ett väldigt speciellt yrke, eller hur? Det är inget man väljer bara så där. Jag skulle tro att de allra flesta barnmorskor har valt sitt yrke med hjärtat, för att det älskar tanken på att vara ett bra stöd för den födande kvinnan och hennes partner.

Precis som jag själv hade en romantisk idé om hur en barnmorska skulle vara (nära, händer, trygghet, vägvisare), kanske den blivande barnmorskan också har det.

Jag har mött många sådana varmhjärtade, besjälade studenter och nyblivna barnmorskor.

Sedan hamnar de på en klinik.

Om det är svårt för en födande kvinna att behålla sitt inre fokus, kan du kanske föreställa dig hur det är för en barnmorska?

BARNMORSKAN kanske har flera mammor samtidigt. Hon ska journalföra, förbereda epiduraler (som är en konstart i sig), ge mamman ett nära stöd, hantera oroliga partners, ha koll på CTG, ha genomgångar med sin personalgrupp och läkare, ta emot, sy, undersöka bebisar och moderkakor, göra vaginalundersökningar och analysera, väga faktorer PÅ LIV OCH DÖD! Ofta måste hon idag också göra delar av undersköterskans jobb, städa och fixa, allt för att skapa en LEAN, effektiv organisation.

Att gå och kissa, ta en paus eller äta lunch kanske känns som en hägring… Och, även om det är lugnt en stund, vet hon att det när som helst kan rassla till. Hur ska hon kunna njuta av den vilan då? Som att sova på spikar skulle jag tro…

Så, även om hon så gärna skulle VILJA kanske hon inte KAN. ”Om jag ger henne lillfingret vill hon ha hela handen…” Hon kanske inte heller VET riktigt hur hon ska coacha en mamma som skriker på bedövning, som i sitt brev skrivit att hon vill bli peppad…

MAMMAN och hennes partner läser artiklar om barnmorskor som inte hinner kissa. De lyssnar på nyheter om fulla klinker och om kvinnor som, mitt under sin förlossning, när de håller på att föda ett barn, blir hänvisade, avvisade, till en annan klinik, kanske i en annan stad. Mitt under sin förlossning…

Det är KLART att du som blivande mamma vill göra vad du tror kan vara bra för dig. Kanske är det den där bedövningen du förlitar dig på? Kanske kan TUSEN youtubevideos hjälpa dig att få en bättre bild av vad du ska vara med om? Din partner kanske också känner sig osäker över vad han eller hon ska göra, så, varför inte ta med det nära stöd du längtar efter?

DOULAN ser barnmorskor som inte har tid, som springer runt och som ”viftar med epiduralen” redan i entrén (jag skojar, lite) istället för att ge ett nära stöd.

Ibland kan jag få en känsla av att barnmorskor och doulor upplever sig vara på olika sidor. Det händer att jag hör doulor sucka över att de inte når fram eller inte känner sig välkomna, eller att barnmorskor upplever att doulor tar över eller kanske skuldbelägger. Till exempel.

De vill samma sak, men förutsättningarna ser väldigt olika ut. Det är av den här anledningen alla mina egna profylaxinstruktörer, som just ofta är också doulor, har fått gå med barnmorskor på ett eller flera pass på kliniken (kallas att hospitera). Det handlar om respekt, om nyanser, om förståelse.

Om jag ser och förstår barnmorskans verklighet (nu pratar jag inte om hemförlossningsbarnmorskor som är mer som doulor med medicinsk kunskap), då är det lättare att skapa ett bra samarbete och också förändring.

När jag erbjudit kliniker gratis doulor (vi erbjöd vi flera tillfällen stockholmsklinikerna att bemanna alla pass med en doula från oss), då tackade alla kliniker nej. Det kan ju tyckas konstigt, MEN, som flera chefsbarnmorskor sa: ”VI vill ju ha bättre förutsättningar för att SJÄLVA vara med föräldrarna. Att ta emot doulavoluntärer skulle vara som att gå politikerna till mötes. Vi behöver själva resurser och utbildning för att skapa en bättre och sund förlossningsvård, så att också unga barnmorskor vill fortsätta jobba här.” Det är begripligt.

Jag hedrar det initiativ, den namninsamling, som barnmorskorna Asabea Britton, Märta Cullhed Engblom, Födelsehuset och @födalugnt har tagit initiativ till. Jag tror att det är en bra början att göra det tydligt vad vi vill ha, vad både föräldrar och personal vill ha.

Du som förälder kan här göra en enorm skillnad här genom att skriva under. Klicka på länken så kommer du till namninsamlingen;

Trygghet och lugn för födande och barnmorskor nu

För en magisk början.

Anna

 

Rädd för att föda – be om hjälp

ÄR DU RÄDD? LIVRÄDD till och med?

Det är BEGRIPLIGT med tanke på omständigheterna, det är verkligen det – MEN det betyder inte att du ska behöva känna så. Du kan få hjälp att må bra. Du kan få hjälp att till och med SE FRAM EMOT förlossningen. Du kan få en fin upplevelse ändå.

OCH, om du ska föda barn. FÖRBERED DIG KVINNA!!!!

ALLVARLIGT.

Istället för att se det som att det är KÖRT och ingen idé, så betyder detta bara att du har glädje av att vara förberedd till TÄNDERNA. För DIN KROPPS skull, för ditt BARNS skull, för din RELATIONS skull. Och det finns hjälp att få.

Jag vet att föräldragrupperna via mödravården har ställt in, men det finns mycket bra information på nätet, i böcker osv. Jag har en GRYM profylaxkurs online – den fungerar, den är av hög kvalitet och med extra allt (det är därför den finns på benify, actiway, espassi etc).

Nu har du och din partner möjlighet att boka webbkurs och zoomsamtal med mig till SUPERPRIS. Eposta mig direkt på anna.frisk@profylaxgruppen.com eller ring 070-770 88 51.

Det ni gör är att gå in på annasprofylax.se, boka en webbkurs, se den, gör övningarna och sen bokar ni ett samtal med mig. Urbra

Jag håller även små kurser med max 5-6 par (brukar ha det dubbla i vanliga fall). Vill du ha en privatkurs och bor i Stockholmsområdet, kan vi ha en sådan tillsammans. Det är lyxvarianten, även den till specialpris just nu.

Att föda barn är ALLTID en utmaning, även när omständigheterna är perfekta och förlossningen går som en dans. I dessa omständigheter, när du inte kan räkna med något, kommer du att ÄLSKA att ha känslan att det spelar ingen roll; Jag VET, jag KAN, jag kommer KLARA detta och det med bravur.

.

 

Din förlossningscoach

Anna

Kan det vara kul att föda barn – på riktigt?

Ja. På riktigt.

När jag födde mitt första barn, Klara Underbara, hade jag precis börjat lära mig hur jag skulle andas, fokusera, röra mig och hantera smärta. När värkarna var som allra tuffast (jag kallar det för Träsket), hade jag svårt att hålla fokus. Barnets pappa var övertygad om att jag skulle krascha och kom fram och frågade med en myyyyccckket lååååånngsssaamm oooccchh tyyyydlig rööööst:

”Viiilll duuu haaa beeedddöövnning?”

Efteråt frågade jag varför han TALADE SÅ TYDLIGT. ”Du såg lite sån ut – som en ko…” (man tackar).

Andra gången hade jag lite mer koll, när jag födde min son Felix, men höll på att spåra ut i slutet när jag inte fick det stöd jag ville. Jag försökte vara TILLAGS och det gick helt enkelt åt h-e. ”Nu åker vi hem!!”, sa jag till barnens pappa och han såg till sin förskräckelse att jag menade allvar.

Tredje gången hade jag bestämt mig. Jag skulle klara att hålla fokus hela vägen i mål. Redan i slutet av fjärde månaden började jag träna andning och krystning, sätta mål och delmål och visualisera vad jag skulle tänka på när jag hade en värd. Och dansa skulle jag göra. Och dansa gjorde jag. På riktigt.

När jag födde min andra son, Adam, blev det en riktig födelsedags fest. Vi skämtade och skrattade mellan värkarna – det finns mycket dråpligt att skratta åt när man föder. Det GÅR INTE att föda prydligt… Jag visste också vad jag skulle göra och kroppen lydde mig på ett föredömligt sätt. Det var underbart.  Det betyder inte att det inte gjorde ont eller att det var ett tufft arbete. Men jag mådde bra och kände mig 100% närvarande.

Ont, kul, ont, kul.

Det unnar jag dig också.

Anna

 

Det kommer gå över

”HUR MÅNGA VÄRKAR ÄR DET KVAR?”

Jag tror att det är en av de vanligaste frågor en barnmorska får under en förlossning.

Alla förlossningar är olika långa och intensiva, så det är klart att det är typ omöjligt att säga exakt. MEN, vi vet att det kommer gå över. Det VET vi.

Precis som den väldigt annorlunda situation vi befinner oss i just nu.

Den kommer också gå över. Kanske fortare eller långsammare än vad vi tror, men den kommer gå över. Det VET vi.

Så, när det är över, vad vill du göra då?

Vart är du på väg?

Hur skulle du vilja må när det är över?

Hur skulle du vilja att nästa kapitel av ditt liv ser ut?

Hur skulle du vilja vara?

Finns det något jag kan rekommendera, så är det att ta en stund i stillhet varje dag. Att meditera syftar till att höra sig själv, bortanför allt brus. Det är inte förrän jag tystnar som jag kan känna in den verkliga känslan.

Om du tycker att det är svårt att meditera, är det bra att börja med vägledda meditationer. Det finns mängder med appar för det. Den jag använder är mindfulnessappen. Den har både vägledda och tysta med tibetanska klockor. Målet är att så småningom kunna sitta i tystnad en stund. En kvart räcker. Men börja där du är. Fem minuter kan kännas långt i början 😅

Ha en bra dag 💝

Nu ska jag ut med Otis – walking meditation 😏

Anna