Barnmorskor och doulor är också på samma sida – egentligen

Att vara barnmorska är ett väldigt speciellt yrke, eller hur? Det är inget man väljer bara så där. Jag skulle tro att de allra flesta barnmorskor har valt sitt yrke med hjärtat, för att det älskar tanken på att vara ett bra stöd för den födande kvinnan och hennes partner.

Precis som jag själv hade en romantisk idé om hur en barnmorska skulle vara (nära, händer, trygghet, vägvisare), kanske den blivande barnmorskan också har det.

Jag har mött många sådana varmhjärtade, besjälade studenter och nyblivna barnmorskor.

Sedan hamnar de på en klinik.

Om det är svårt för en födande kvinna att behålla sitt inre fokus, kan du kanske föreställa dig hur det är för en barnmorska?

BARNMORSKAN kanske har flera mammor samtidigt. Hon ska journalföra, förbereda epiduraler (som är en konstart i sig), ge mamman ett nära stöd, hantera oroliga partners, ha koll på CTG, ha genomgångar med sin personalgrupp och läkare, ta emot, sy, undersöka bebisar och moderkakor, göra vaginalundersökningar och analysera, väga faktorer PÅ LIV OCH DÖD! Ofta måste hon idag också göra delar av undersköterskans jobb, städa och fixa, allt för att skapa en LEAN, effektiv organisation.

Att gå och kissa, ta en paus eller äta lunch kanske känns som en hägring… Och, även om det är lugnt en stund, vet hon att det när som helst kan rassla till. Hur ska hon kunna njuta av den vilan då? Som att sova på spikar skulle jag tro…

Så, även om hon så gärna skulle VILJA kanske hon inte KAN. ”Om jag ger henne lillfingret vill hon ha hela handen…” Hon kanske inte heller VET riktigt hur hon ska coacha en mamma som skriker på bedövning, som i sitt brev skrivit att hon vill bli peppad…

MAMMAN och hennes partner läser artiklar om barnmorskor som inte hinner kissa. De lyssnar på nyheter om fulla klinker och om kvinnor som, mitt under sin förlossning, när de håller på att föda ett barn, blir hänvisade, avvisade, till en annan klinik, kanske i en annan stad. Mitt under sin förlossning…

Det är KLART att du som blivande mamma vill göra vad du tror kan vara bra för dig. Kanske är det den där bedövningen du förlitar dig på? Kanske kan TUSEN youtubevideos hjälpa dig att få en bättre bild av vad du ska vara med om? Din partner kanske också känner sig osäker över vad han eller hon ska göra, så, varför inte ta med det nära stöd du längtar efter?

DOULAN ser barnmorskor som inte har tid, som springer runt och som ”viftar med epiduralen” redan i entrén (jag skojar, lite) istället för att ge ett nära stöd.

Ibland kan jag få en känsla av att barnmorskor och doulor upplever sig vara på olika sidor. Det händer att jag hör doulor sucka över att de inte når fram eller inte känner sig välkomna, eller att barnmorskor upplever att doulor tar över eller kanske skuldbelägger. Till exempel.

De vill samma sak, men förutsättningarna ser väldigt olika ut. Det är av den här anledningen alla mina egna profylaxinstruktörer, som just ofta är också doulor, har fått gå med barnmorskor på ett eller flera pass på kliniken (kallas att hospitera). Det handlar om respekt, om nyanser, om förståelse.

Om jag ser och förstår barnmorskans verklighet (nu pratar jag inte om hemförlossningsbarnmorskor som är mer som doulor med medicinsk kunskap), då är det lättare att skapa ett bra samarbete och också förändring.

När jag erbjudit kliniker gratis doulor (vi erbjöd vi flera tillfällen stockholmsklinikerna att bemanna alla pass med en doula från oss), då tackade alla kliniker nej. Det kan ju tyckas konstigt, MEN, som flera chefsbarnmorskor sa: ”VI vill ju ha bättre förutsättningar för att SJÄLVA vara med föräldrarna. Att ta emot doulavoluntärer skulle vara som att gå politikerna till mötes. Vi behöver själva resurser och utbildning för att skapa en bättre och sund förlossningsvård, så att också unga barnmorskor vill fortsätta jobba här.” Det är begripligt.

Jag hedrar det initiativ, den namninsamling, som barnmorskorna Asabea Britton, Märta Cullhed Engblom, Födelsehuset och @födalugnt har tagit initiativ till. Jag tror att det är en bra början att göra det tydligt vad vi vill ha, vad både föräldrar och personal vill ha.

Du som förälder kan här göra en enorm skillnad här genom att skriva under. Klicka på länken så kommer du till namninsamlingen;

Trygghet och lugn för födande och barnmorskor nu

För en magisk början.

Anna

 

Föda hemma eller på klinik – det är frågan!

Inför födelsen av mitt andra barn hade jag inte en tanke på att föda hemma. Mitt förhållningssätt var nog, typ: ”Jag skulle gärna föda hemma om jag hade ett kejsarsnittsteam utanför dörren!”

Men, saker händer.

Under min första förlossning hade jag först en barnmorska som var ljuvlig, men hon byttes ut. Den kärva damen som kom istället var otrevlig, upplevde jag, och kort i tonen. Men jag var inte i ett tillstånd att jag kunde, eller hade tillräckligt med självkänsla för att byta ut henne.

Ingen av barnmorskorna, vare sig den första eller andra, tog i mig annat än vaginalt. Trots detta hade jag fortfarande ingen tanke på att föda hemma, än.

Stockholmsmodellen

När jag skulle föda mitt andra barn, Felix, hamnade vi i det jag kallar för ”Stockholmsmodellen” – dvs alla kliniker var fulla. Vi blev hänvisade till Södersjukhuset (vi bodde norr om stan).

Felix ville ut snabbt. På vägen in började jag få krystvärkar, som jag tack och lov visste hur jag skulle avväpna. Maken var galet stressad tillsammans med min tvååriga dotter som ropade i framsätet: ”Mamma, vad är det?”, ”Lillebror är på väg…”

Hade jag kunnat hade jag skrattat.

Vi fastnade i de klassiska bilköerna på Bergshamraleden och i ingången till Eugeniatunneln på Essingeleden tog det helt stopp.

På alla fyra i baksätet

I det här läget stod jag på alla fyra i baksätet med huvudet nedåt och flåsade bort krystvärkarna så mycket jag bara kunde (då åker bebisen tillbaka in en bit och minskar trycket nedåt).

Maken ringde till Karolinska och bad på sina knän att vi skulle få komma in: ”Jag tror inte att vi kommer hinna fram!” När personalen insåg läget var vi välkomna in till ett mindre undersökningsrum.

Igen mötte vi barnmorskor som var trevliga men som jag upplevde inte kände in mig eller var jag befann mig. Jag var i princip helt öppne, upplevde att jag hade superkoll, men barnmorskan ville att jag skulle göra på ett annat sätt. Jag fick panik och ville bara åka hem.

Så, när jag skulle föda mitt tredje och sannolikt sista barn, ringde jag till sjukhusen och till den ansvarige landstingspolitikern och sa att jag ville ha en garanterad plats. ”En gång på Essingeleden räcker!”, ”Nej, svarade politikern, det går inte. Och det brukar ju gå så bra i bilar…”

Lugnet infann sig

Jag har älskat att vänta barn och jag ville att födelsen skulle bli den födelsedagsfest jag drömt om – inte en scen ur ”Pang i bygget”!

Helt plötsligt kändes alternativet att föda hemma hundra gånger tryggare. Två barnmorskor och massor med säkerhetsföreskrifter. De hade t om med sig en CTG-apparat.

Jag kontaktade hemförlossningsbarnmorskorna Ann Petrén och Marietta Tunberg, och kände hur lugnet infann sig direkt. Maken var inte lika övertygad men efter ett tag var han med i matchen, någorlunda. När förlossningen närmade sig, åkte han till Byggtema och köpte en rulle byggplast och frågade bekymrat: ”Var tänker du föda…?”

En havererad förlossningsvård

En stor anledning till att jag idag och sedan 20 år tillbaka arbetar med det jag gör, är bl a detta. En havererad förlossningsvård som gör att blivande mammor och pappor tvingas oroa sig för om de överhuvudtaget ska komma in eller om det kommer finnas någon på rummet. Där mamman erbjuds bedövning i dörren (jag vet att jag generaliserar, det finns förstås undantag) istället för, eller i kombination med det nära stöd som typ ALL forskning visar är det bästa, smartaste och mest ekonomiska.

Egna strategier det viktigaste trots allt

En blivande mamma och hennes partner ska inte behöva undra över om det finns en plats för dem. Men, även om du som blivande mamma skulle få röda mattan in, kan du aldrig räkna med att få det stöd eller närvaro du kanske vill ha. Livet erbjuder inga sådana garantier. Därför är det bra om du och din partner förbereder er själva och har egna strategier också.

För vem vet, du kanske inte ens hinner in…

Anna

AnnaOm #7 – Att föda som maratonlöperska med Petra Månström

Hur tänker man som idrottare när man ska föda barn? Vilka fördelar finns det? Nackdelar? När Maratonpetra skulle föda sitt första barn, Adrian, gick hon och hennes man Jonas AnnasProfylax. På vilket sätt hjälpte de strategierna under förlossningen? Hur gick det?

Petra Månström började sin bana som journalist på Svenska Dagbladet. När redaktionen bestämde att de ville skapa en blogg där man skulle kunna följa en otränad journalists väg till ett Maratonlopp, nappade Petra. The rest is history. Med sin prisbelönta podd, böcker och blogg är hon en coach på vägen för både elitidrottare och vanliga motionärer. Läs mer på hennes hemsida: Petra Månström 

Petra är en person som inspirerar mig. Hon är varm, öppenhjärtlig och, upplever jag, ärlig med hur hon upplever och ser på livet. Hennes podd, Maratonpodden, är grymt bra med spännande personer som hon intervjuar. Bilderna är väldigt snygga och först trodde jag att de skulle spegla en mer ytlig eller mer opersonlig blogg, men den är både personlig och givande. Vi pratar en del om balansen mellan den privata Petra, som kan ha strul med hälsan eller dagislämningar, och den proffsiga inspiratören som maratonlöperska och influencer. Är hon för personlig tappar hon direkt följare… Som nybörjare i den här världen för egen del, är det roligt att följa henne. Jag älskar att hon väljer att förbli en vanlig människa. Tack Petra för samtalet och inte minst den ljuvliga bilden:)

Välkommen till avsnitt nummer 7 i AnnaOm!

Är du intresserad av att träna och lära dig och din partner viktiga redskap inför förlossningen? Välkommen att läsa mer och boka en kurs på AnnasProfylax

Vill du och din partner träna på distans? AnnasProfylax Webbkurs ger er tillgång till allt ni behöver – filmer och utförligt kursmaterial kring:

– Andning och avslappning

– Krystning

– Massage och beröring (effektiva grepp och posititoner)

– Mentala verktyg och strategier

– Partnerns roll och om coachning i utmanande situationer

För en magisk början

Anna

AnnaOm #6 Att gå över tiden med Agnes och Henric Sandström

Dag för ett nytt härligt avsnitt av AnnaOm. I det här avsnittet intervjuar jag Agnes och Henric Sandström. som jag upplevde verkligen förberedde sig tillsammans och också födde tillsammans. Och det trots att Agnes gick flera veckor över tiden och fick bli igångsatt.

Det är många som tror att profylax bara är något man kan använda när allt är normalt och man hunnit öva mycket. Jag säger: Alltid profylax, särskilt om något inte går enligt plan.

Hur håller man energin när det tar lång tid?
Hur kan man samarbeta och peppa varandra?

Lyssna på detta i allra högsta grad levande samtal där alla – även bebisen – kommer till tals.

 

AnnaOm – En studie i profylax med barnmorskan Susanne Wennerström #5

Susanne Wennerström är barnmorskan för vem profylax kommit att bli en passion. Efter att ha utbildat sig till profylaxinstruktör kom hon att intressera sig för partnerns roll. Hon såg att partnern fick ett nytt självförtroende efter kurserna i AnnasProfylax. Intresset ledde till en studie med djupintervjuer av 12 par, där bådas röst fick höras.

Vi träffades i hennes vackra hem i Skåne, där jag fick möjligheten att intervjua henne om hennes studie. Hennes bedårande hund var också med på ett hörn.

Här kan du höra om de intressanta resultaten. Är du intresserad av hela studien? Du kommer kunna läsa den på annasprofylax.se inom kort. Där kan du även läsa mer om och boka dig på AnnasProfylax:) Till intervjun:

 

AnnaOm – Hisspojken #4

”När jag föder barn känner jag mig extremt levande och jag har älskat att föda alla mina fyra pojkar. När det var dags för den fjärde förstod jag inte hur långt det hade gått. Vi ringde på dörren till BB och jag kryststånkade in i porttelefonen…”

Ebba Bourghardt Robert Jones har inte bara ett långt efternamn, hon är en kvinna med många bottnar, djup och intressen. Efter att ha förberett sig med AnnasProfylax, kom hon att under många år arbeta som en väldigt duktig och inspirerande profylaxinstruktör.

Lyssna på resten av det spännande samtalet med Ebba Bourghardt Robert Jones som inte kom längre än till hissen när hon skulle föda sitt tredje barn. Tack vare sin profylaxträning kändes hon sig aldrig orolig. Men samtalet kom också att handla om att leva, om självkänsla och acceptans av kvinnokroppen. Och om att springa – den nya passionen. Lyssna på hela samtalet i detta avsnitt av AnnaOm – Hisspojken.

Och bilden – vilken bild. Man blir ju lycklig.

Är du intresserad av mina kurser inför förlossningen – läs mer på annasprofylax.se

Kursen som uppgraderat partnerns roll och bådas strategier för en bra upplevelse. Du kan även följa mig på Instagram och FB @annasprofylax

AnnaOm – Att föda efter övergrepp – #3

Många kvinnor, kanske de flesta, har någon gång varit med om något slags övergrepp. Det kan vara större eller mindre, men när det händer har kroppen en tendens att stänga sig. Ett vanligt sätt för kroppen att ”skydda sig”, är att tippa, vika bäckenet framåt och svanka ryggen. Motsatsen är det vi tränar på kursen – att släppa ryggslutet för att ge mer plats åt barnet på dess väg ut. Men även mentalt kan vi behöva hjälp att lösa upp blockeringar och hantera rädslor. Hur föder man barn efter ett övergrepp? Hur kan man förbereda sig? Vilka har jag omkring mig? Hur kan man helt enkelt bädda för en bra upplevelse?

I detta tredje avsnitt av AnnaOm intervjuar jag Jennie Liljefors. Jennie är till vardags  yogainstruktör och profylaxinstruktör, Hon har i sin senaste bok Gravidyoga och även i Healing yoga, varit öppen med hur hon arbetade med att komma över det brutala övergrepp hon var med om på en semesterresa och hur hon kom över sitt trauma. Jennie och jag träffades när hon väntade sitt första barn och kom sedan att arbeta tillsammans under ett antal år med AnnasProfylax. Inspireras av det öppenhjärtliga samtalet mellan oss där vi pratar om hur man kan få en riktigt fin upplevelse oavsett yttre omständigheter.

Känner du att du behöver hjälp, tveka inte att prata med din barnmorska. Du är även välkommen att höra av dig till mig, då jag har lång erfarenhet av att bearbeta trauman och rädslor inför förlossningen. Det är meningen att du ska må bra under din graviditet. Du kan få hjälp att må bättre. Du kan kontakta mig på anna.frisk@profylaxgruppen.com, så tar vi det därifrån.

 

AnnaOm – Att föda snabbt – #2

När vi väntar barn försöker de allra flesta förbereda sig på att det kommer ta lång tid. Hur ska jag orka om det tar flera dagar och jag inte får sova?” Men, ibland går det mycket fortare än man själv förväntat sig. När det började för Lisa var hon och Edward Beskow så inställda på att det skulle ta lång tid att han gav sig ut i spåret med en kompis… Så här berättar Lisa om chocken när de åkte in:

”Har skrattat så mycket åt det du som om att risken när man gått din kurs är att man kanske åker in lite ”för” sent. Trots att det var min första förlossning, så var jag 9-10 cm öppen på första kollen och fick avbryta CTG-kurvan för att börja krysta. Vi var på förlossningen i totalt 1,5h innan vår lilla tjej kikade ut och krystningen tog ”bara” 30min. Jag var aldrig rädd och kände mig enormt stärkt av AnnasProfylax-kursen och all andningsträning som jag gjort efteråt.

Jag vågar knappt säga det, men att föda barn var mycket lättare och mindre smärtsamt än jag trott. Jag skulle snarare beskriva smärtan som en enorm kraft än smärta och så länge kraften inte skrämmer en så är det bara att åka med!”

Lyssna på hela intervjun med Lisa, Edward och lilla stjärnan Clara som självklart är med: