Inför födelsen av mitt andra barn hade jag inte en tanke på att föda hemma. Mitt förhållningssätt var nog, typ: ”Jag skulle gärna föda hemma om jag hade ett kejsarsnittsteam utanför dörren!”

Men, saker händer.

Under min första förlossning hade jag först en barnmorska som var ljuvlig, men hon byttes ut. Den kärva damen som kom istället var otrevlig, upplevde jag, och kort i tonen. Men jag var inte i ett tillstånd att jag kunde, eller hade tillräckligt med självkänsla för att byta ut henne.

Ingen av barnmorskorna, vare sig den första eller andra, tog i mig annat än vaginalt. Trots detta hade jag fortfarande ingen tanke på att föda hemma, än.

Stockholmsmodellen

När jag skulle föda mitt andra barn, Felix, hamnade vi i det jag kallar för ”Stockholmsmodellen” – dvs alla kliniker var fulla. Vi blev hänvisade till Södersjukhuset (vi bodde norr om stan).

Felix ville ut snabbt. På vägen in började jag få krystvärkar, som jag tack och lov visste hur jag skulle avväpna. Maken var galet stressad tillsammans med min tvååriga dotter som ropade i framsätet: ”Mamma, vad är det?”, ”Lillebror är på väg…”

Hade jag kunnat hade jag skrattat.

Vi fastnade i de klassiska bilköerna på Bergshamraleden och i ingången till Eugeniatunneln på Essingeleden tog det helt stopp.

På alla fyra i baksätet

I det här läget stod jag på alla fyra i baksätet med huvudet nedåt och flåsade bort krystvärkarna så mycket jag bara kunde (då åker bebisen tillbaka in en bit och minskar trycket nedåt).

Maken ringde till Karolinska och bad på sina knän att vi skulle få komma in: ”Jag tror inte att vi kommer hinna fram!” När personalen insåg läget var vi välkomna in till ett mindre undersökningsrum.

Igen mötte vi barnmorskor som var trevliga men som jag upplevde inte kände in mig eller var jag befann mig. Jag var i princip helt öppne, upplevde att jag hade superkoll, men barnmorskan ville att jag skulle göra på ett annat sätt. Jag fick panik och ville bara åka hem.

Så, när jag skulle föda mitt tredje och sannolikt sista barn, ringde jag till sjukhusen och till den ansvarige landstingspolitikern och sa att jag ville ha en garanterad plats. ”En gång på Essingeleden räcker!”, ”Nej, svarade politikern, det går inte. Och det brukar ju gå så bra i bilar…”

Lugnet infann sig

Jag har älskat att vänta barn och jag ville att födelsen skulle bli den födelsedagsfest jag drömt om – inte en scen ur ”Pang i bygget”!

Helt plötsligt kändes alternativet att föda hemma hundra gånger tryggare. Två barnmorskor och massor med säkerhetsföreskrifter. De hade t om med sig en CTG-apparat.

Jag kontaktade hemförlossningsbarnmorskorna Ann Petrén och Marietta Tunberg, och kände hur lugnet infann sig direkt. Maken var inte lika övertygad men efter ett tag var han med i matchen, någorlunda. När förlossningen närmade sig, åkte han till Byggtema och köpte en rulle byggplast och frågade bekymrat: ”Var tänker du föda…?”

En havererad förlossningsvård

En stor anledning till att jag idag och sedan 20 år tillbaka arbetar med det jag gör, är bl a detta. En havererad förlossningsvård som gör att blivande mammor och pappor tvingas oroa sig för om de överhuvudtaget ska komma in eller om det kommer finnas någon på rummet. Där mamman erbjuds bedövning i dörren (jag vet att jag generaliserar, det finns förstås undantag) istället för, eller i kombination med det nära stöd som typ ALL forskning visar är det bästa, smartaste och mest ekonomiska.

Egna strategier det viktigaste trots allt

En blivande mamma och hennes partner ska inte behöva undra över om det finns en plats för dem. Men, även om du som blivande mamma skulle få röda mattan in, kan du aldrig räkna med att få det stöd eller närvaro du kanske vill ha. Livet erbjuder inga sådana garantier. Därför är det bra om du och din partner förbereder er själva och har egna strategier också.

För vem vet, du kanske inte ens hinner in…

Anna

Ja. På riktigt.

När jag födde mitt första barn, Klara Underbara, hade jag precis börjat lära mig hur jag skulle andas, fokusera, röra mig och hantera smärta. När värkarna var som allra tuffast (jag kallar det för Träsket), hade jag svårt att hålla fokus. Barnets pappa var övertygad om att jag skulle krascha och kom fram och frågade med en myyyyccckket lååååånngsssaamm oooccchh tyyyydlig rööööst:

”Viiilll duuu haaa beeedddöövnning?”

Efteråt frågade jag varför han TALADE SÅ TYDLIGT. ”Du såg lite sån ut – som en ko…” (man tackar).

Andra gången hade jag lite mer koll, när jag födde min son Felix, men höll på att spåra ut i slutet när jag inte fick det stöd jag ville. Jag försökte vara TILLAGS och det gick helt enkelt åt h-e. ”Nu åker vi hem!!”, sa jag till barnens pappa och han såg till sin förskräckelse att jag menade allvar.

Tredje gången hade jag bestämt mig. Jag skulle klara att hålla fokus hela vägen i mål. Redan i slutet av fjärde månaden började jag träna andning och krystning, sätta mål och delmål och visualisera vad jag skulle tänka på när jag hade en värd. Och dansa skulle jag göra. Och dansa gjorde jag. På riktigt.

När jag födde min andra son, Adam, blev det en riktig födelsedags fest. Vi skämtade och skrattade mellan värkarna – det finns mycket dråpligt att skratta åt när man föder. Det GÅR INTE att föda prydligt… Jag visste också vad jag skulle göra och kroppen lydde mig på ett föredömligt sätt. Det var underbart.  Det betyder inte att det inte gjorde ont eller att det var ett tufft arbete. Men jag mådde bra och kände mig 100% närvarande.

Ont, kul, ont, kul.

Det unnar jag dig också.

Anna

 

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt. I avsnitt nummer nio av AnnaOm, träffar vi Caroline och Kasper Gustavii. Vi träffas hemma hos dem i deras sprillans nyrenoverade lägenhet på Söder (de nya dörrarna kom samtidigt som jag ringde på dörren).

Fem veckor innan vårt möte födde Caroline och Kasper sin bedårande dotter Betty. Efter att ha gått AnnasProfylax kände de sig taggade och redo. Förlossningen började också som den skulle och de utvecklade snabbt ett suveränt samarbete, men när krystningen började, blev den mycket mer utmanande än Caroline hade kunnat ana, eller som Kasper sa: Den sög.

Välkomna att lyssna på avsnitt nummer 9 av AnnaOm – Drömförlossningen som spårade ur…

Hur kan man kontrollera det som inte går att kontrollera? Inför första förlossningen läste Josefin på och gick igenom allt som kunde hända, med fokus på det hemska, för att på så sätt förbereda sig. Som en slags härdning. I kombination med gravidyogan upplevde Josefin att hon hade den kontroll hon behövde. Och Johan upplevde att han fick bra verktyg vid ett tillfälle på gravidyogan.

Födelsen av Agnes började bra, men när Josefin fick en blödning i samband med att vattnet gick, var hon övertygad om att bebisen skulle dö. Att den hade dött. Bebisen visade sig leva och allt gick väl, men skräcken satt i till andra förlossningen. För att förbereda sig ytterligare ett steg gick Johan och Josefin tillsammans AnnasProfylax.

Vi träffas hemma i Kungsör två och en halv veckor efter lille Tottes födelse. Lyssna på ett givande och underhållande avsnitt om faktiskt två förlossningar. Josefin är grym på att berätta och visualisera och vi får veta hur Johan blev en trygg, viktig och aktiv coach. Bonusprat om hur det är för en liten storasyster att möta sitt syskon, föräldraskap mm. Massor med mums helt enkelt.

AnnaOm #8 – Revanschen och konsten att manifestera

I podden AnnaOm intervjuar Anna Wilsby Frisk nyblivna föräldrar, experter mfl om att föda, relationer och föräldraskap. Anna skapade konceptet AnnasProfylax som hjälpt tusentals föräldrar att förbereda sig inför förlossningen sedan år 2001. Läs mer om hennes kurser på annasprofylax.se

AnnasProfylax erbjuder kurser i Stockholm och Online, på svenska och engelska. http://www.profylaxgruppen.se/kurser/…

AnnasProfylax Webbkurs: http://www.profylaxgruppen.se/VCStart

AnnasPorfylax Web Course: http://www.profylaxgruppen.se/VCStarteng

Hur tänker man som idrottare när man ska föda barn? Vilka fördelar finns det? Nackdelar? När Maratonpetra skulle föda sitt första barn, Adrian, gick hon och hennes man Jonas AnnasProfylax. På vilket sätt hjälpte de strategierna under förlossningen? Hur gick det?

Petra Månström började sin bana som journalist på Svenska Dagbladet. När redaktionen bestämde att de ville skapa en blogg där man skulle kunna följa en otränad journalists väg till ett Maratonlopp, nappade Petra. The rest is history. Med sin prisbelönta podd, böcker och blogg är hon en coach på vägen för både elitidrottare och vanliga motionärer. Läs mer på hennes hemsida: Petra Månström 

Petra är en person som inspirerar mig. Hon är varm, öppenhjärtlig och, upplever jag, ärlig med hur hon upplever och ser på livet. Hennes podd, Maratonpodden, är grymt bra med spännande personer som hon intervjuar. Bilderna är väldigt snygga och först trodde jag att de skulle spegla en mer ytlig eller mer opersonlig blogg, men den är både personlig och givande. Vi pratar en del om balansen mellan den privata Petra, som kan ha strul med hälsan eller dagislämningar, och den proffsiga inspiratören som maratonlöperska och influencer. Är hon för personlig tappar hon direkt följare… Som nybörjare i den här världen för egen del, är det roligt att följa henne. Jag älskar att hon väljer att förbli en vanlig människa. Tack Petra för samtalet och inte minst den ljuvliga bilden:)

Välkommen till avsnitt nummer 7 i AnnaOm!

Är du intresserad av att träna och lära dig och din partner viktiga redskap inför förlossningen? Välkommen att läsa mer och boka en kurs på AnnasProfylax
Vill du och din partner träna på distans? AnnasProfylax Webbkurs ger er tillgång till allt ni behöver – filmer och utförligt kursmaterial kring:
– Andning och avslappning
– Krystning
– Massage och beröring (effektiva grepp och posititoner)
– Mentala verktyg och strategier
– Partnerns roll och om coachning i utmanande situationer
För en magisk början
Anna

Dag för ett nytt härligt avsnitt av AnnaOm. I det här avsnittet intervjuar jag Agnes och Henric Sandström. som jag upplevde verkligen förberedde sig tillsammans och också födde tillsammans. Och det trots att Agnes gick flera veckor över tiden och fick bli igångsatt.

Det är många som tror att profylax bara är något man kan använda när allt är normalt och man hunnit öva mycket. Jag säger: Alltid profylax, särskilt om något inte går enligt plan.

Hur håller man energin när det tar lång tid?
Hur kan man samarbeta och peppa varandra?

Lyssna på detta i allra högsta grad levande samtal där alla – även bebisen – kommer till tals.

 

Susanne Wennerström är barnmorskan för vem profylax kommit att bli en passion. Efter att ha utbildat sig till profylaxinstruktör kom hon att intressera sig för partnerns roll. Hon såg att partnern fick ett nytt självförtroende efter kurserna i AnnasProfylax. Intresset ledde till en studie med djupintervjuer av 12 par, där bådas röst fick höras.

Vi träffades i hennes vackra hem i Skåne, där jag fick möjligheten att intervjua henne om hennes studie. Hennes bedårande hund var också med på ett hörn.

Här kan du höra om de intressanta resultaten. Är du intresserad av hela studien? Du kommer kunna läsa den på annasprofylax.se inom kort. Där kan du även läsa mer om och boka dig på AnnasProfylax:) Till intervjun:

 

AnnaOm – Hisspojken #4

januari 3, 2019

”När jag föder barn känner jag mig extremt levande och jag har älskat att föda alla mina fyra pojkar. När det var dags för den fjärde förstod jag inte hur långt det hade gått. Vi ringde på dörren till BB och jag kryststånkade in i porttelefonen…”

Ebba Bourghardt Robert Jones har inte bara ett långt efternamn, hon är en kvinna med många bottnar, djup och intressen. Efter att ha förberett sig med AnnasProfylax, kom hon att under många år arbeta som en väldigt duktig och inspirerande profylaxinstruktör.

Lyssna på resten av det spännande samtalet med Ebba Bourghardt Robert Jones som inte kom längre än till hissen när hon skulle föda sitt tredje barn. Tack vare sin profylaxträning kändes hon sig aldrig orolig. Men samtalet kom också att handla om att leva, om självkänsla och acceptans av kvinnokroppen. Och om att springa – den nya passionen. Lyssna på hela samtalet i detta avsnitt av AnnaOm – Hisspojken.

Och bilden – vilken bild. Man blir ju lycklig.

Är du intresserad av mina kurser inför förlossningen – läs mer på annasprofylax.se

Kursen som uppgraderat partnerns roll och bådas strategier för en bra upplevelse. Du kan även följa mig på Instagram och FB @annasprofylax

Många kvinnor, kanske de flesta, har någon gång varit med om något slags övergrepp. Det kan vara större eller mindre, men när det händer har kroppen en tendens att stänga sig. Ett vanligt sätt för kroppen att ”skydda sig”, är att tippa, vika bäckenet framåt och svanka ryggen. Motsatsen är det vi tränar på kursen – att släppa ryggslutet för att ge mer plats åt barnet på dess väg ut. Men även mentalt kan vi behöva hjälp att lösa upp blockeringar och hantera rädslor. Hur föder man barn efter ett övergrepp? Hur kan man förbereda sig? Vilka har jag omkring mig? Hur kan man helt enkelt bädda för en bra upplevelse?

I detta tredje avsnitt av AnnaOm intervjuar jag Jennie Liljefors. Jennie är till vardags  yogainstruktör och profylaxinstruktör, Hon har i sin senaste bok Gravidyoga och även i Healing yoga, varit öppen med hur hon arbetade med att komma över det brutala övergrepp hon var med om på en semesterresa och hur hon kom över sitt trauma. Jennie och jag träffades när hon väntade sitt första barn och kom sedan att arbeta tillsammans under ett antal år med AnnasProfylax. Inspireras av det öppenhjärtliga samtalet mellan oss där vi pratar om hur man kan få en riktigt fin upplevelse oavsett yttre omständigheter.

Känner du att du behöver hjälp, tveka inte att prata med din barnmorska. Du är även välkommen att höra av dig till mig, då jag har lång erfarenhet av att bearbeta trauman och rädslor inför förlossningen. Det är meningen att du ska må bra under din graviditet. Du kan få hjälp att må bättre. Du kan kontakta mig på anna.frisk@profylaxgruppen.com, så tar vi det därifrån.

 

När vi väntar barn försöker de allra flesta förbereda sig på att det kommer ta lång tid. Hur ska jag orka om det tar flera dagar och jag inte får sova?” Men, ibland går det mycket fortare än man själv förväntat sig. När det började för Lisa var hon och Edward Beskow så inställda på att det skulle ta lång tid att han gav sig ut i spåret med en kompis… Så här berättar Lisa om chocken när de åkte in:

”Har skrattat så mycket åt det du som om att risken när man gått din kurs är att man kanske åker in lite ”för” sent. Trots att det var min första förlossning, så var jag 9-10 cm öppen på första kollen och fick avbryta CTG-kurvan för att börja krysta. Vi var på förlossningen i totalt 1,5h innan vår lilla tjej kikade ut och krystningen tog ”bara” 30min. Jag var aldrig rädd och kände mig enormt stärkt av AnnasProfylax-kursen och all andningsträning som jag gjort efteråt.

Jag vågar knappt säga det, men att föda barn var mycket lättare och mindre smärtsamt än jag trott. Jag skulle snarare beskriva smärtan som en enorm kraft än smärta och så länge kraften inte skrämmer en så är det bara att åka med!”

Lyssna på hela intervjun med Lisa, Edward och lilla stjärnan Clara som självklart är med: