När rädslan får pyspunka

november 24, 2020

OM du är rädd, rädd för att föda, rädd för att något ska hända dig eller barnet, rädd  kanske för att din partner inte får vara med, då kan det vara svårt att tänka på något annat, eller hur?

Rädslan sprider sig lätt i hela systemet och känns, upplever jag, som elektricitet. Som ett surr. Den kan i sin tur leda till ångest, ett konstant tryck över bröstet. Den håller all glädje borta, alla möjligheter. Det går knappt att andas när man är rädd.

När en kvinna föder gör personalen ALLT för att du inte ska bli rädd. Rädslan är så destruktiv att det kan vara värd alla möjliga komplikationer, bara du inte blir rädd.

Negativa målbilder

Vi kan ha varit med om något läskigt, men ibland räcker det med att fantisera kring något dåligt som kan hända. Det är som att vi, utan att tänka på det, skapar en negativ målbild, men likafullt en målbild? 

Vi kan känna det som att vi blir rädda för ”fakta” för hur förlossningsvården ser ut eller saker som kan hända – men det är våra fantasier kring det som skapar rädslan i kroppen. Det är när vi tänker tanken som rädslan aktiveras.

Troll spricker i solsken

I mörkret, i skrymslena och vrårna, ökar rädslan. När vi vågar sätta ord på det vi är rädda för, skriva ner och uttala högt, händer något. Rädslan förlorar något av sin kraft. Den får pyspunka.

Ofta gör vi precis tvärtom, i alla fall jag… Om jag är rädd eller orolig för något undviker jag ofta att tänka på det. Försöker tala mig till rätta och tänka ”positivt”. Jag har lätt för att bli hurtfrisk och försöka att inte låtsas om min rädsla. Och då växer den. 

Till slut tvingas jag se den.

Glädjen – rädslans motsats

Det är värt att göra allt vi kan för att avväpna rädslan. Har du tänkt på att när vi är på semester på en ny plats, då betraktar vi det nya med äventyrets glasögon. Det är roligt att utforska. Om allt vore förutsägbart skulle det bli väldigt grått och tråkigt. 

Tänk om man kan känna att förlossningen är ett slags äventyr, ett äventyr i dig själv. Smärtan tror jag är svår att undvika, men det behöver man inte bli rädd för när man förstår att det är en positiv smärta. Att när det gör ont är det för att värken är stark och bra och att det betyder att det snart kommer en bebis:)

”Jag är livrädd”

I veckans liveseminarium på boon.tv djupdyker jag in i våra rädslor inför förlossningen. 

Vilka konkreta och användbara tekniker kan vi använda för att avväpna en rädsla? Vi har ju inte tid att gå i åratal i terapi – bebisen kommer ju snart! 

Tillsammans utforskar och går vi igenom några av de vanligast förekommande rädslorna och orosmolnen och vad man kan göra. 

Läs mer och registrera dig här: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk/jag-r-livrdd-s-kan-du-avvpna-negativa-tankar

På www.annasprofylax.se hittar du hela schemat med alla tidigare och framtida teman.

Välkommen!

Att vara barnmorska är ett väldigt speciellt yrke, eller hur? Det är inget man väljer bara så där. Jag skulle tro att de allra flesta barnmorskor har valt sitt yrke med hjärtat, för att det älskar tanken på att vara ett bra stöd för den födande kvinnan och hennes partner.

Precis som jag själv hade en romantisk idé om hur en barnmorska skulle vara (nära, händer, trygghet, vägvisare), kanske den blivande barnmorskan också har det.

Jag har mött många sådana varmhjärtade, besjälade studenter och nyblivna barnmorskor.

Sedan hamnar de på en klinik.

Om det är svårt för en födande kvinna att behålla sitt inre fokus, kan du kanske föreställa dig hur det är för en barnmorska?

BARNMORSKAN kanske har flera mammor samtidigt. Hon ska journalföra, förbereda epiduraler (som är en konstart i sig), ge mamman ett nära stöd, hantera oroliga partners, ha koll på CTG, ha genomgångar med sin personalgrupp och läkare, ta emot, sy, undersöka bebisar och moderkakor, göra vaginalundersökningar och analysera, väga faktorer PÅ LIV OCH DÖD! Ofta måste hon idag också göra delar av undersköterskans jobb, städa och fixa, allt för att skapa en LEAN, effektiv organisation.

Att gå och kissa, ta en paus eller äta lunch kanske känns som en hägring… Och, även om det är lugnt en stund, vet hon att det när som helst kan rassla till. Hur ska hon kunna njuta av den vilan då? Som att sova på spikar skulle jag tro…

Så, även om hon så gärna skulle VILJA kanske hon inte KAN. ”Om jag ger henne lillfingret vill hon ha hela handen…” Hon kanske inte heller VET riktigt hur hon ska coacha en mamma som skriker på bedövning, som i sitt brev skrivit att hon vill bli peppad…

MAMMAN och hennes partner läser artiklar om barnmorskor som inte hinner kissa. De lyssnar på nyheter om fulla klinker och om kvinnor som, mitt under sin förlossning, när de håller på att föda ett barn, blir hänvisade, avvisade, till en annan klinik, kanske i en annan stad. Mitt under sin förlossning…

Det är KLART att du som blivande mamma vill göra vad du tror kan vara bra för dig. Kanske är det den där bedövningen du förlitar dig på? Kanske kan TUSEN youtubevideos hjälpa dig att få en bättre bild av vad du ska vara med om? Din partner kanske också känner sig osäker över vad han eller hon ska göra, så, varför inte ta med det nära stöd du längtar efter?

DOULAN ser barnmorskor som inte har tid, som springer runt och som ”viftar med epiduralen” redan i entrén (jag skojar, lite) istället för att ge ett nära stöd.

Ibland kan jag få en känsla av att barnmorskor och doulor upplever sig vara på olika sidor. Det händer att jag hör doulor sucka över att de inte når fram eller inte känner sig välkomna, eller att barnmorskor upplever att doulor tar över eller kanske skuldbelägger. Till exempel.

De vill samma sak, men förutsättningarna ser väldigt olika ut. Det är av den här anledningen alla mina egna profylaxinstruktörer, som just ofta är också doulor, har fått gå med barnmorskor på ett eller flera pass på kliniken (kallas att hospitera). Det handlar om respekt, om nyanser, om förståelse.

Om jag ser och förstår barnmorskans verklighet (nu pratar jag inte om hemförlossningsbarnmorskor som är mer som doulor med medicinsk kunskap), då är det lättare att skapa ett bra samarbete och också förändring.

När jag erbjudit kliniker gratis doulor (vi erbjöd vi flera tillfällen stockholmsklinikerna att bemanna alla pass med en doula från oss), då tackade alla kliniker nej. Det kan ju tyckas konstigt, MEN, som flera chefsbarnmorskor sa: ”VI vill ju ha bättre förutsättningar för att SJÄLVA vara med föräldrarna. Att ta emot doulavoluntärer skulle vara som att gå politikerna till mötes. Vi behöver själva resurser och utbildning för att skapa en bättre och sund förlossningsvård, så att också unga barnmorskor vill fortsätta jobba här.” Det är begripligt.

Jag hedrar det initiativ, den namninsamling, som barnmorskorna Asabea Britton, Märta Cullhed Engblom, Födelsehuset och @födalugnt har tagit initiativ till. Jag tror att det är en bra början att göra det tydligt vad vi vill ha, vad både föräldrar och personal vill ha.

Du som förälder kan här göra en enorm skillnad här genom att skriva under. Klicka på länken så kommer du till namninsamlingen;

Trygghet och lugn för födande och barnmorskor nu

För en magisk början.

Anna

 

”Vad gör vi med alla dessa mammor som nästan kan lika mycket som vi?”

Så sa en barnmorska under ett samtal om hur förlossningsvården bäst kan hjälpa blivande föräldrar.

Tack vare youtube, böcker, tidningar och internet, kan du som gravid söka och hitta information om det mesta. Det finns bloggare och influencers som är grymma på att informera och vara ett bidrag på det sättet.

Information är bra, MEN, min fråga är VAD behöver du informera dig om? Hur hjälper det dig att veta hur en grad fyra bristning ser ut? Kan det t om skrämma mer än hjälpa? Och räcker det att se en film om en underbar hemförlossning där mamman ligger avslappnad i badet för att DU ska klara det?

Jag tror inte det.

Mitt fokus inför en större utmaning som att föda ett barn, är att fundera över vad jag kan GÖRA och TRÄNA så att vågskålen tippar över åt mitt håll.

Jag menar, om du är spänd räcker det inte att se en film eller två för att slappna av.

Om du vet att det finns risker med att krysta för mycket eller för snabbt t ex, är det bra att träna på vilka muskler du bäst använder när du krystar, hur du kan lära dig att lyssna på din kropps signaler OCH på din barnmorska, hur du bromsar respektive gasar.

Om du som partner förstår att det är lätt att känna sig handfallen och maktlös, kan det vara bra att träna coachning i utmanande situationer (aktivt lyssnande mm) och hur du kan vara ett konkret stöd för din kvinna (och för dig själv…).

Information tar dig bara så långt. När vi föder barn är det kroppen och kroppens reaktioner och reflexer som tar över, din hjärna har inte en chans.

Om du tittar på en ”vanlig” förlossning på en klinik, ser du ofta mamman jämra sig genom värkarna. Det är det som händer när hon reagerar på värkarna. Med träning (eller ett bra stöd från personalen) skulle hon ha fått hjälp att istället slappna av in i sammandragningarna och fortsätta andas på ett bra sätt.

På 1970- och 80-talet fick blivande föräldrar gå profylaxkurser som var tio (10!!) veckor långa. Varje dag uppmanades kvinnan att träna på andningsväxlarna, på avslappning och krystning. Varje dag. Allt för att hjälpa kroppen att träna in ett nytt bättre reaktionsmönster.

 

Bild: Barnmorskorna Anna, klara Johanna och Janna visar maratondansen.

På grund av politiska beslut och tidens anda försvann den praktiska träningen från föräldrakurserna. De ersattes med information om vad som händer, vad personalen gör och att det är bra att andas och slappna av, men, man slutade öva i grupperna. Mamman uppmanades att ta ansvar för det själv genom att t ex gå en yogakurs för gravida.

När jag själv blev gravid saknade jag den praktiska träningen och jag förstod instinktivt att jag inte kunde läsa mig till avslappning. Jag behövde träna.

Nu när många föräldrautbildningar ligger på sparlåga behöver du som blivande förälder vara kreativ och hitta olika sätt att hjälpa dig själv. Vad av alla alternativ som finns faller dig i smaken?

Jag tycker att det är grymt bra att det idag finns flera privata alternativ för föräldrar att välja mellan. Jag älskar min profylax (betyder förebyggande) men jag älskar även mindfulness, magplask, dyktekniker och hypnobirthing – så pass att jag vävt in delar av dessa i min egen kurs. Det är KLART att vi ska inspireras av det som är bra, oavsett vilken rubrik det har.

Till dig som är gravid behöver du idag ta större ansvar än någonsin för din egen förberedelse – hoppas inte på att det räcker med information. Fundera istället över hur du kan få in träningen i din förberedelse? Här kan onlinekurser vara bra i kombination med personlig coachning.

Är otroligt glad över att jag kan erbjuda AnnasProfylax webbkurs separat och i kombination med personlig coachning online. Jag har under hela den här perioden också valt att fortsätta med mindre kurser till nöje för både mig och föräldrarna.

Är du gravid och vill bolla olika alternativ är du varmt välkommen att höra av dig till mig på telefon: 08-758 02 10 eller till kurser@profylaxgruppen.com.

Du kan också gå in på min hemsida och läsa mer och boka in dig direkt om du vill.

Gör vad du kan inför förlossningen – det är värt det, promise:)

Anna