”Var femte svensk kvinna uppskattas lida av förlossningsrädsla, och många utvecklar den vid sin första förlossning. Rädslan är många gånger så stark att man väljer att avstå från att föda fler barn.” Det berättar Lena Holzman, läkare och specialist som svarar på frågor på Familjeliv (se länk till artikel nedan).

Det är också min erfarenhet. Två kvinnor i min närmsta krets har valt bort att föda fler barn pga att första förlossningen blev en sådan mardröm – och trots att de var bedövade till pannloben. När jag frågade mer i detalj upplevde båda att de inte fick något som helst stöd – att de kände sig helt övergivna (trots att det fanns personal i rummet då och då) och att de själva inte visste vad de skulle göra. De kände en inre panik och ville bara dö.

När vi har omföderskor som går AnnasProfylax är det i princip till hundra procent för att de har haft en första traumatisk upplevelse. De har inte upplevt sig vara vare sig mentalt eller fysiskt förberedda. Lena Holzman säger att förlossningsrädsla vid andra barnet är vanligast:
– Generellt handlar rädslan om att den tidigare förlossningsupplevelsen tog en annan riktning än den förväntade. Antingen var man oförberedd på till exempel smärtan eller så var man för förberedd men när förlossningen tog en annan vändning försvann kontrollen.

En kvinna som väntade sitt första barn ringde till mig härom veckan. Hon var osäker på om hon skulle anmäla sig till AnnasProfylax – hade gått i aurorasamtal och funderade på att boka in ett planerat snitt.

”Varför det?” frågade jag.

”Jag är rädd – för allt!”

”Vad exakt är du rädd för? fortsatte jag.

”Jag är rädd för att jag ska få panik. Jag är rädd för att det ska ta lång tid. Jag är rädd för att ta sprutor. Jag är rädd för att spricka…”

”Du är rädd för att du kommer vara den där kvinnan personalen inte vill gå in till?”, sa jag och skrattade medkännande.

”Ja!”, sa hon, och skrattade till lite.

Jag var tyst en stund och sedan sa jag:

”Jag kan inte rädda dig. Det finns inget sätt som du kan kontrollera vad som kan hända eller hur du kommer att uppleva det som händer. Ingenting. Du kan träna varje dag och glömma bort att andas. Du kan föda hemma i hallen. Du kan få panik när du tar ditt snitt eller om det tar kort tid! Livet är livet. Det jag kan göra är att ge dig verktyg och träningsförslag som gör att du kan öka din möjlighet att förbli närvarande oavsett vad som händer. Att du kan fortsätta andas och slappna av även om det gör ont eller är tufft. Och att din partner får de verktyg som behövs för att vara ett riktigt bra och lugnt stöd – oavsett vad som händer. Vi kan inte kontrollera livet men vi kan förhålla oss till det som händer på olika sätt – det förhållningssättet kan jag hjälpa dig med.”

Hon bokade in sig.

Jag tror inte att människor behöver tröst. Människor behöver ärlighet. Sanningen befriar. Om jag är ärlig befriar det. Kvinnor och män vet att saker och ting händer när barn föds. Min egen barnmorska sa till mig att ”Det är bara att slappna av – så kommer min kropp tala till dig!”  Not. Jag förstod att jag behövde hjälp att slappna av och väcka den naturliga föderskan inom mig. Tack och lov. De allra flesta människor jag möter är spända och behöver hjälp att slappna av. Det vi behöver är verkliga och konkreta verktyg som hjälper oss att vara i det som händer – inte falska förespeglingar om att ”kroppen kommer tala till oss” eller att bedövningar kommer ta bort vår rädsla eller att vi ska få ett bra stöd av personal som kanske inte ens är där eller personal som inte vet vad de ska göra.

Det är klart att förstföderskor blir tagna på sängen! Det betyder inte att det inte finns kvinnor som föder som om de inte gjort annat – men alldeles för många och alldeles i onödan offras kvinnor för att de inte fått den förberedelse de behövt och som de är värda.

Vänligen

Anna

Läs mer: http://malmo.lokaltidningen.se/fler-rädda-för-förlossningen-med-andra-barnet-/20120319/tema/703219967/#ixzz1pYYZz3aK

Annonser

Solen strålar över Göteborg och trots det hittar folk in till Svenska Mässan där Baby Barn huserar mitt emot Liseberg. Jag myser i vår monter tillsammans med Maria Högberg, en av våra fantastiska kursledare och barnmorskan Anneli Asker som har fått låna en hörna av vår monter. Hon är på G att starta eget och jag hjälper henne gärna. Anneli har skapat en suverän förlossningsförberedande kurs som jag varmt rekommenderar. Håll utkik! Vi har en tanke om att man ska kunna boka våra kurser samtidigt och få ett fint kombipris.

Jag blir alltid lika fascinerad över hur otroligt roligt det är att träffa föräldrar som gått våra kurser och vill visa upp resultatet eller prata med blivande mammor och pappor som knappt förstått att de ska föda! Det finns forskning som visar att det inte är förrän det är mellan åtta-sex veckor kvar som mamman verkligen förstår att de ska föda fram ett barn, så det är kanske inte så konstigt att man inte hunnit tänka på förlossningsstrategier! Att få föräldrarna att förstå glädjen i att vara och känna sig förberedd ger mig mycket energi – när en pappa förstår att han faktiskt kan, får, känna sig trygg och lugn som partner och stöd till sin kvinna, att det är hans rätt, gör det mig lycklig. Jag vet att det inte bara är en gåva till honom, det är underbart för en födande kvinna att ha en lugn partner vid sin sida som tar ansvar för sig själv och för henne.

Imorgon, söndag, är det den sista dagen på mässan. Då kommer Charlotta Dahlin och håller mig sällskap i montern. Härligt. Dessutom kommer jag föreläsa på förmiddagen (11.30) om konsten att våga föda – välkomna om ni har vägarna förbi! Är ni sugna på att boka en kurs har vi fina mässrabatter!

Kram

Anna