Om du har barn vet du vid det här laget att även små barn har starka känslor och åsikter. Ibland möter jag nyblivna (eller gravid) föräldrar som har en idé om att, om de gör allt rätt och barnet inte behöver höra ett nej eller dylikt, då kommer barnet bara vara glad – hela tiden… Sorry, imposible, not possible, njet, inte möjligt.

Barn utvecklas hela tiden och när de är i närheten av ett nytt utvecklingssprång, så blir de precis lika frustrerade som vi vuxna när vi upplever att vi inte kommer igenom, förstår hur vi ska göra eller nå fram.

En lugn vägvisare

I sådana situationer är det underbart om du som förälder kan behålla DITT lugn och vara en stadig referens. Spegla och känn in ditt barn (”Är det jobbigt nu?”), men samtidigt signalera att du tror på barnet (”Du fixar det här!”). Risken om du löser ”problemet” åt ditt barn, vad det nu än är, är att du ger ditt barn signalen att du inte tror på dess förmåga att lösa det själv.

Det här är curlingens mörka baksida. Du kanske löser problemet i stunden, men konsekvenserna längre fram blir super sorgliga.

Curling är att göra något för barnet som ditt barn hade kunnat klara själv. Barnets reaktion kan i stunden vara positiv men i längden negativ och passiviserande.

Börja betrakta barn där föräldrarna gör allt för barnet: matar, väljer kläder, klär på, fixar och hämtar leksaker, planerar och styr leken etc. Barnet blir mer och mer stilla, stillasittande och gnällig, irriterad, otacksam (”Ok, gör det själv, då!”). Ett sådant barn kommer snabbare än du anar behöva direkt, ständig och omgående behovstillfredsställelse och är ändå inte nöjd…

Så, om barnet visar starka känslor av frustration, se om du kan andas och behålla ditt lugn och avvakta i det längsta med att lösa situationen. Barnet kanske blir väldigt frustrerad först, men sedan kommer hen att försöka igen och igen och igen, tills de behärskar den nya konsten.

Sedan kan barnet visa starka känslor i mängder av olika situationer, som vi ofta kan härleda till nyfikenhet (”Vad var DET?”), vilja bidra och hjälpa till, avundsjuka osv.

Om du är närvarande som förälder kommer du oftast förstå vad ditt barn vill, bara genom att känna in energin i situationen. Då är det också lättare att behålla sitt lugn.

Men, om du är trött, reaktiv, känslig eller kanske deprimerad, kan det vara svårt att vara den där lugna och trygga och närvarande vuxna vägledaren – då behöver du se till att du kommer på banan själv.

I nästa veckas liveseminarium på boon.tv, kommer jag att gå igenom mer om hur du kan ta hand om dina egna känslor och barnets. När är det BRA att visa känslor (negativa sådana), när är det INTE bra? Hur gör jag om jag inte kan låta bli att reagera för starkt? Hur får jag tillbaka mitt lugn.

Att vara med barn är enormt energikrävande, men med kunskap och bra rutiner som tillgodoser allas behov, kan det vara underbart att ha barn, en glädje. 

Barn är utveckling, tvingar till utveckling. Om du antar utmaningen kan ni båda växa och utvecklas tillsammans i skön harmoni.

Med barnen på höften… (Klara och kusin Fredric).

Så lugnar du din bebis

mars 16, 2021

Barn älskar att känna att föräldrar har en RIKTNING – att de är på väg någonstans. Det är därför barn ofta tycker om att åka bil, vagn eller sitta i en babysitter på torktumlaren… Det känns som om det händer något.

I denna veckas vlogg tar jag upp tips om hur du kan lugna din bebis om den har spårat ur, vilket händer med viss regelbundenhet. Har du barn kommer du inte undan detta. 

Lugna händer, trygg röst är några av nycklarna.

På min videoplattform på boon.tv, hittar du timmeslånga föreläsningar om olika aspekter av föräldraskapet. Kika in där och se om det finns något ämne som du just nu behöver inspiration och strategier till. Saknar du något ämne? Hör gärna av dig och berätta.

På www.annasprofylax.se hittar du hela schemat till liveseminarierna och övrigt kursutbud både inför förlossning och föräldraskap.

För en magisk början – och fortsättning!

Anna

Frågor? Eposta gärna till kurser@profylaxgruppen.com eller ring 08-758 02 10

https://www.youtube.com/watch?v=V3IXYsG9yoY

Ett liv med barn

februari 16, 2021

När jag väntade barn längtade jag efter att träffa min lilla unge, madre mía hur mycket jag längtade. Jag ville ha en så bra förlossningsupplevelse som möjligt, men jag ville också vara en bra mamma. Hur kan jag vara och vad kan jag göra för att mitt barn ska må bra, ha gott självförtroende och kunna hantera ”livet”?

Själv ville jag också ha ett liv som jag själv skulle trivas med. För många verkar livet vara över när barnet kommer. Mycket verkar handlar om vad barnet vill ha, eller vad i alla fall föräldrarna tror att barnet vill ha, och frustrationen över att barnet ÄNDÅ inte är nöjt, kanske t om missnöjt och gnälligt… Hur får man en unge som är mer glad än ledsen? Är det alltid omedelbar behovstillfredsställelse som gäller, eller…?

Under slutet av februari och under hela mars kommer jag att fördjupa mig i temat barn och föräldraskap. Redan nu kan du hitta det uppskattade seminariet kring första tiden med bebis från den 22 december 2020. På min plattform på boon.tv hittar du aktuella ämnen för liveseminarierna (dessa kan även laddas ner i efterhand):

4 nycklar till en harmonisk vardag med barn
17 februari kl 16.00-17.00
Hur får man en vardag som är njutbar med barn? Vilka ”pusselbitar” är viktiga att ha med? Vad gör jag som mamma eller pappa om jag inte orkar en dag? I detta seminarium ger Anna nycklarna till harmoni i vardagen med barn. Ett seminarium som ger dig tillbaka tyglarna i ditt liv så att både stor och liten kan få må bra.

Sätta gränser på ett enkelt och bra sätt
1 mars kl 16.00-17.00

Varför är det så svårt att sätta gränser på ett bra sätt? Det är lätt hänt att vi behärskar oss och står ut tills explosionen är ett faktum, eller hur? Måste det vara så? Måste livet med barn handla om kamp? Att stå ut? Finns det några enklare alternativ? I det här seminariet går jag igenom några fantastiskt enkla och t om roliga förhållningssätt som kommer hjälpa dig under hela din tid som förälder.

Dags att sova själv, sluta med napp mm? Bädda för en smidig övergång
15 mars kl 16.00-17.00

Det är sällan helt lätt att sluta med något med barn. Man skulle lite förenklat kunna säga att barnet har skapat ett beroende som du behöver hjälpa barnet att bryta. När barnet är moget kan det vara dags att ”putta” barnet i rätt riktning. I det här seminariet går jag igenom det hon kallar för ”Förändringsmodellen”, ett konkret och enkelt ABC för förändring så att det blir så smidigt och bra som möjligt för både stor och liten.

Så lugnar du ditt barn och behåller lugnet själv
29 mars kl 15.00-16.00

Hur lugnar man en bebis? Och hur behåller jag mitt eget lugn? Känner du ibland att det rinner över och att du kanske säger eller gör saker du ångrar efteråt med ditt barn? Du är inte ensam… Hur kan man göra för att behålla lugnet när du ställs på prov? Vad är bra känslor? Finns det ”dåliga” känslor? Hur lugnar du ett barn som är argt? Här går jag igenom både förebyggande och konkreta strategier när saker faktiskt händer.

Saknar du något ämne? Berätta så kanske jag kan lägga in ytterligare teman.

För en magisk början OCH fortsättning!

Anna
Förlossnings- och föräldracoach

Länk till min plattform på boon.tv: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk
annasprofylax.se hittar du hela schemat för året.

Jag önskar att jag kunde säga att, när du ska föda barn så är det bara att ”luta dig tillbaka”, slappna av och andas. Din barnmorska, undersköterska och läkare kommer ta hand om dig på bästa sätt. 

De försöker kanske göra sitt bästa, men det kanske inte är det som är bäst för dig eller för din bebis. 

För att kunna tillåta dig att verkligen slappna av när du föder barn, behöver du informera dig. År 2015 kom lagen om patientens samtycke, dvs du kan ge eller inte ge ditt samtycke till olika rutiner eller ”interventioner”, men för att kunna göra det behöver du ju veta vilka dessa är, eller hur? 

När ett föräldrapar kommer till min kurs, säger ofta partnern: ”Vad kan jag egentligen göra?”. Efter kursen brukar de säga, ”Ska jag göra allt?” 

Ja, jag ger mycket information och tränar partnern till att bli en riktig och välinformerad coach, för att kvinnan ska kunna ”checka ut” och göra det hon ska, dvs föda barn utan att riskera att bli utsatt för något som hon egentligen inte vill. 

Grymt bra och smärtsamt inlägg att läsa från Märta Cullhed Engblom @fodamedstod, om hur hon blev tagen på sängen av rutinen att ta navelsträngsprov på bebisen direkt efter födelsen: ”Vad håller de på med? Hon är ju ute? Hon skrek och skrek i deras armar…” 

Har dessvärre liknande minnen själv. Så smärtsamma att tänka på att jag, just nu, inte vill tänka på det. 

När du informerar dig och tänker efter vad du själv vill och berättar det för personalen, får du tillbaka tyglarna till din egen förlossning och till din egen kraft. 

Vägvisare

november 11, 2020

Ibland vet man att det är dags för ett nytt kapitel, men man vet inte riktigt vad det är.

Så var det för mig när jag jobbade som management konsult i tillväxtföretag. Jag älskade verkligen mitt jobb, men jag fick det inte att gå ihop med mitt liv med barnen. Jag ville vara en större del i deras liv OCH ha ett yrkesliv. Hur det nya kapitlet skulle se ut visste jag inte riktigt, bara att det var dags.

Har du tänkt på hur det i sådana lägen gärna dyker upp vägvisare – kanske i form av en person, artikel eller en bok? För mig var det boken ”De 7 goda vanorna – grunden för personlig utveckling och hållbart ledarskap”, av Stephen Covey, som visade vägen framåt.

Med den boken under armen, åkte jag på en retreat till nunnorna i Vadstena. Lämnade barnen hemma med deras pappa ett par dagar. Bara bilresan ner var gudomlig. Känslan av luft, frihet, att sjunga högt utan att hålla tillbaka…

Hade fått ett tips om att man kunde bo på deras pensionat några dagar. Det var bland det bästa jag gjort. I tystnad och bara med mig själv, Covey och en anteckningsbok, läste jag, tänkte och gjorde övningarna i boken. Vandrade i de vackra omgivningarna. Svarade på frågor som ”Vem är jag?”, ”Vem vill jag vara?”, ”Vad är viktigt för mig?”. Jag skrev på mina personliga stentavlor.

När jag kom hem visste jag att jag ville bli min egen, och så blev det. Från början jobbade som frilansande konsult och journalist, men snart blev det tydligt att jag själv skulle bli en vägvisare för andra och arbeta med att förbereda blivande föräldrar inför födandets och föräldraskapets mysterium.

Boken ”De 7 goda vanorna” och min man Mats Frisk

Livet är häftigt och har ofta humor. Självklart jobbar min man, Mats, som senior konsult med just Stephen Coveys verktyg och strategier på Franklin Covey (bland annat). Förstås.

Regelbundet läser jag om boken och reviderar mina livsmål. Om du befinner dig i ett vägskäl eller vill påbörja resan in i dig själv kan jag varmt rekommendera boken ”De 7 goda vanorna” och deras kurser som jag också har gått – de är grymt bra! Och så får du kanske möta min man:) He is a good one!

Vi ser dem. Bilderna med de lyckliga föräldrarna. Bebisen på brösten. Magin i det första mötet. Universum som reflekteras i bebisens ögon. Äntligen.

”Kan du kanske säga något ord om varför man kan känna sig nedstämd och ledsen trots att detta är vad man önskat hela livet?”

Lyssnade på nyheterna igår kväll (14 december år 2020, Svt Kulturnyheterna) om hur eländesbeskrivningarna i sociala medier kring att få barn avlöser varandra. Chocken när insikten växer fram att sovmorgnarna inom överskådlig tid är borta. De sönderhackade nätterna. Bebisen som hänger vid bröstet, bröst som läcker kladdigt och ömmar. Pluffsiga magen. Känslan av att inte längre äga sin kropp, sin tid, att någon annans behov styr livet. ”Jag som aldrig behövt ta hand om någon annan än mig sig. Jag som alltid gjort som jag vill…. Aaahrrrrgh…. ”

”Hur kan man kombinera ett liv med en bebis och hur får man det att fungera ihop utan att det ena äter upp det andra?”

Eller hur? Går det?

Måste ”livet” vara över när vi får barn?

Nej.

Men, ett bra och njutbart liv med barn kräver vakenhet, medvetenhet, ansvar och proaktivitet. Att säga till ditt barn, litet som stort, ”Idag, älskling, chillar vi bara…” Det är att be om problem… Det går bara inte. Sorry. Det betyder inte att du aldrig mer kommer kunna chilla, men det kräver planering. Att hela tiden ligga steget före och tänka igenom konsekvenserna.

Hur skulle du vilja att det var? Om du fick göra en beställning?

Första tiden med bebis – bädda för en bra start

Imorgon, onsdagen den 16 december på boon.tv kommer jag ta upp hur man lägger en bra grund till ett liv med barn mm i veckans liveseminarium – hur jag skapar ett BRA liv med barn. Jag kommer gå igenom de viktigaste pusselbitarna för att ni alla ska må bra. Det börjar med att du är ärlig med vad du känner och vad du vill. Då får vilja ångra dig. Det gör inte dig till en dålig människa. Ärligheten ger avslappning. Sen, sen lyfter vi blicken och ser framåt, hur det här ska gå till.

Här är länken till seminariet: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk/frsta-tiden-med-bebis-bdda-fr-en-bra-start-hela-frsta-ret

Hela schemat med vårens teman hittar du på annasprofylax.se eller boon.tv/anna-wilsby-frisk. 

För en magisk början OCH fortsättning!

När rädslan får pyspunka

november 24, 2020

OM du är rädd, rädd för att föda, rädd för att något ska hända dig eller barnet, rädd  kanske för att din partner inte får vara med, då kan det vara svårt att tänka på något annat, eller hur?

Rädslan sprider sig lätt i hela systemet och känns, upplever jag, som elektricitet. Som ett surr. Den kan i sin tur leda till ångest, ett konstant tryck över bröstet. Den håller all glädje borta, alla möjligheter. Det går knappt att andas när man är rädd.

När en kvinna föder gör personalen ALLT för att du inte ska bli rädd. Rädslan är så destruktiv att det kan vara värd alla möjliga komplikationer, bara du inte blir rädd.

Negativa målbilder

Vi kan ha varit med om något läskigt, men ibland räcker det med att fantisera kring något dåligt som kan hända. Det är som att vi, utan att tänka på det, skapar en negativ målbild, men likafullt en målbild? 

Vi kan känna det som att vi blir rädda för ”fakta” för hur förlossningsvården ser ut eller saker som kan hända – men det är våra fantasier kring det som skapar rädslan i kroppen. Det är när vi tänker tanken som rädslan aktiveras.

Troll spricker i solsken

I mörkret, i skrymslena och vrårna, ökar rädslan. När vi vågar sätta ord på det vi är rädda för, skriva ner och uttala högt, händer något. Rädslan förlorar något av sin kraft. Den får pyspunka.

Ofta gör vi precis tvärtom, i alla fall jag… Om jag är rädd eller orolig för något undviker jag ofta att tänka på det. Försöker tala mig till rätta och tänka ”positivt”. Jag har lätt för att bli hurtfrisk och försöka att inte låtsas om min rädsla. Och då växer den. 

Till slut tvingas jag se den.

Glädjen – rädslans motsats

Det är värt att göra allt vi kan för att avväpna rädslan. Har du tänkt på att när vi är på semester på en ny plats, då betraktar vi det nya med äventyrets glasögon. Det är roligt att utforska. Om allt vore förutsägbart skulle det bli väldigt grått och tråkigt. 

Tänk om man kan känna att förlossningen är ett slags äventyr, ett äventyr i dig själv. Smärtan tror jag är svår att undvika, men det behöver man inte bli rädd för när man förstår att det är en positiv smärta. Att när det gör ont är det för att värken är stark och bra och att det betyder att det snart kommer en bebis:)

”Jag är livrädd”

I veckans liveseminarium på boon.tv djupdyker jag in i våra rädslor inför förlossningen. 

Vilka konkreta och användbara tekniker kan vi använda för att avväpna en rädsla? Vi har ju inte tid att gå i åratal i terapi – bebisen kommer ju snart! 

Tillsammans utforskar och går vi igenom några av de vanligast förekommande rädslorna och orosmolnen och vad man kan göra. 

Läs mer och registrera dig här: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk/jag-r-livrdd-s-kan-du-avvpna-negativa-tankar

På www.annasprofylax.se hittar du hela schemat med alla tidigare och framtida teman.

Välkommen!

”Du kommer väl inte bli en sådan där vegeterande, ammande kvinna när du fött barn? Jag kan väl fortsätta lita på dig?”, frågade chefen.

”Absolut, nej då, du kan lita på mig. Jag kommer jobba på som vanligt.”

Not.

Bilden är från youtube videon ”Career Girl”: https://www.youtube.com/watch?v=8v87Pqi3gCc

Det här var jag, när jag väntade mitt första barn!

Då jobbade jag som tillväxtkonsult i, just det, tillväxtföretag. Hur man växer snabbt med bevarad kontroll. Handlade mycket om värderingar, klara mål och tydligt ledarskap.

Som en gnu jobbade jag dag och ofta kvällar och ibland nätter. Prestation och leverans var allt.

Magen, med min lilla dotter Klara, stod ofta rakt ut. Brukade skämta om att det var en pigg rackare därinne. Idag förstår jag att det var stress och adrenalin… 

Mot slutet av graviditeten kunde jag ibland låsa dörren till kontorsrummet och kollapsa på golvet.

Chefens ”Jag kan väl lita på dig?”, ringde i mina öron. ”Jajamänsan, ska bara gå och kräkas lite..” 

Känner du igen dig? Fasiken, det är inte lätt att försöka leverera på alla fronter.

För mig var det jobbigaste att känna att jag inte ägde min tid, den var alltid andras. Andra hade rätt att titta i och ifrågasätta mina val, min tid, mina prioriteringar.

Jag behövde tillslut ställa mig frågan för vems skull jag lät andras liv och agendor styra. 

Det var början till den nya resa som jag idag är på.

Även när jag hade fattat beslutet att bli min egen, att jag inte vill offra allt för karriären, var det tufft. Har man låtit andras agendor styra ett helt liv tar det en stund att hitta tillbaka.

Jag älskar mitt liv och mitt arbete. På riktigt. Känns galet meningsfullt och roligt att få äran att bidra till fina förlossningar och en bra start på föräldraskapet.

Men, jag måste vara ärlig, varje dag behöver jag träna på att hålla fokus, andas och ifrågasätta vad jag gör och varför. 

Varje dag.

När jag växte upp var ”alla” kvinnor topless på stranden. Det var så självklart att man, jag i alla fall, slutade reflektera över det.

Hos min mamma kan jag ibland bläddra i gamla album och slås då av bilderna från skärgården där vi hoppar topless från klipporna. Märker att jag reagerar lite. Av någon anledning känns det inte lika naturligt självklart idag.

Min känsla idag är att vi både är mer påklädda och avklädda samtidigt. Det är långa kjolar och stringtrosor i en salig blandning. Att amma offentligt är ofta något mammor får blickar eller kommentarer över. Mammor ska amma undanskymda i avsides rum eller ordentligt skylda.

En befriande förebild i det här sammanhanget tycker jag är barnmorskan och influencern Asabea Britton – på hennes konto är det ymmiga bröst och ammande bebisar på de flesta bilder (hon har nyss fött sitt andra barn). Läste att hon hade fått vissa negativa kommentarer till att hon visar upp sig och sin kropp så mycket, på vilket hon svarade att hon tycker om sig själv och sin kropp och inte har några problem med att visa sig naken. Underbart.

Amning – en sårbar handling

Jag tror att vår syn på kroppen verkligen påverkar hur vi också ser på amning och födande. Hur reagerar du själv? Känns det som något mysigt, naturligt eller kladdigt och t om äckligt? Vi vet att amning är viktigt, att det ger både mamman och bebisen stora gåvor och fördelar. Därför behöver vi vårda bilden av att amning är naturligt för att kvinnor ska vilja fortsätta amma, men också utbilda i hur.

Om bilden av att amma är för jobbig, då tror jag det är lätt att mamman inte orkar härda ut. Jag har mött så många mammor som slitit med amningen i det fördolda, som hatat tanken på att amma med sina såriga bröst. Här tror jag det är otroligt viktigt att inte tvinga hem mammor förrän de har fått amning att fungera hyfsat bra och att det finns någon att ringa om det strular till sig. 

Åk inte hem förrän du fått hjälp

Till dig som nybliven mamma – åk inte hem förrän du känner att du har fått den hjälp du behöver. Det ska inte göra ont att amma, inte ens i början. Brösten kan ömma för att du ammat mycket, men det ska inte göra ont. Då finns det något att göra. En del kliniker har amningsmottagningar och hos amningshjälpen.se finns det duktiga rådgivare som kan hjälpa dig.

Att vara barnmorska är ett väldigt speciellt yrke, eller hur? Det är inget man väljer bara så där. Jag skulle tro att de allra flesta barnmorskor har valt sitt yrke med hjärtat, för att det älskar tanken på att vara ett bra stöd för den födande kvinnan och hennes partner.

Precis som jag själv hade en romantisk idé om hur en barnmorska skulle vara (nära, händer, trygghet, vägvisare), kanske den blivande barnmorskan också har det.

Jag har mött många sådana varmhjärtade, besjälade studenter och nyblivna barnmorskor.

Sedan hamnar de på en klinik.

Om det är svårt för en födande kvinna att behålla sitt inre fokus, kan du kanske föreställa dig hur det är för en barnmorska?

BARNMORSKAN kanske har flera mammor samtidigt. Hon ska journalföra, förbereda epiduraler (som är en konstart i sig), ge mamman ett nära stöd, hantera oroliga partners, ha koll på CTG, ha genomgångar med sin personalgrupp och läkare, ta emot, sy, undersöka bebisar och moderkakor, göra vaginalundersökningar och analysera, väga faktorer PÅ LIV OCH DÖD! Ofta måste hon idag också göra delar av undersköterskans jobb, städa och fixa, allt för att skapa en LEAN, effektiv organisation.

Att gå och kissa, ta en paus eller äta lunch kanske känns som en hägring… Och, även om det är lugnt en stund, vet hon att det när som helst kan rassla till. Hur ska hon kunna njuta av den vilan då? Som att sova på spikar skulle jag tro…

Så, även om hon så gärna skulle VILJA kanske hon inte KAN. ”Om jag ger henne lillfingret vill hon ha hela handen…” Hon kanske inte heller VET riktigt hur hon ska coacha en mamma som skriker på bedövning, som i sitt brev skrivit att hon vill bli peppad…

MAMMAN och hennes partner läser artiklar om barnmorskor som inte hinner kissa. De lyssnar på nyheter om fulla klinker och om kvinnor som, mitt under sin förlossning, när de håller på att föda ett barn, blir hänvisade, avvisade, till en annan klinik, kanske i en annan stad. Mitt under sin förlossning…

Det är KLART att du som blivande mamma vill göra vad du tror kan vara bra för dig. Kanske är det den där bedövningen du förlitar dig på? Kanske kan TUSEN youtubevideos hjälpa dig att få en bättre bild av vad du ska vara med om? Din partner kanske också känner sig osäker över vad han eller hon ska göra, så, varför inte ta med det nära stöd du längtar efter?

DOULAN ser barnmorskor som inte har tid, som springer runt och som ”viftar med epiduralen” redan i entrén (jag skojar, lite) istället för att ge ett nära stöd.

Ibland kan jag få en känsla av att barnmorskor och doulor upplever sig vara på olika sidor. Det händer att jag hör doulor sucka över att de inte når fram eller inte känner sig välkomna, eller att barnmorskor upplever att doulor tar över eller kanske skuldbelägger. Till exempel.

De vill samma sak, men förutsättningarna ser väldigt olika ut. Det är av den här anledningen alla mina egna profylaxinstruktörer, som just ofta är också doulor, har fått gå med barnmorskor på ett eller flera pass på kliniken (kallas att hospitera). Det handlar om respekt, om nyanser, om förståelse.

Om jag ser och förstår barnmorskans verklighet (nu pratar jag inte om hemförlossningsbarnmorskor som är mer som doulor med medicinsk kunskap), då är det lättare att skapa ett bra samarbete och också förändring.

När jag erbjudit kliniker gratis doulor (vi erbjöd vi flera tillfällen stockholmsklinikerna att bemanna alla pass med en doula från oss), då tackade alla kliniker nej. Det kan ju tyckas konstigt, MEN, som flera chefsbarnmorskor sa: ”VI vill ju ha bättre förutsättningar för att SJÄLVA vara med föräldrarna. Att ta emot doulavoluntärer skulle vara som att gå politikerna till mötes. Vi behöver själva resurser och utbildning för att skapa en bättre och sund förlossningsvård, så att också unga barnmorskor vill fortsätta jobba här.” Det är begripligt.

Jag hedrar det initiativ, den namninsamling, som barnmorskorna Asabea Britton, Märta Cullhed Engblom, Födelsehuset och @födalugnt har tagit initiativ till. Jag tror att det är en bra början att göra det tydligt vad vi vill ha, vad både föräldrar och personal vill ha.

Du som förälder kan här göra en enorm skillnad här genom att skriva under. Klicka på länken så kommer du till namninsamlingen;

Trygghet och lugn för födande och barnmorskor nu

För en magisk början.

Anna