Hur göder jag syskonkärleken?

Som jag längtade efter att få barn. Som jag njöt när hon väl kom. Det finns verkligen en djup drift i människan att vilja få barn. Minns hur jag stod i Madrid, där jag bodde några år som ung, och höll grannens bebis i min famn. Mama mía, hormonerna var som en inre vulkan! Jag vill ha barn! Nu!

Det tog några år innan det blev så, men lyckan att få vänta och föda och vara med min lilla flicka var ljuvligt.

Döm om min förvåning när jag efter ett par år VERKLIGEN ville ha ett till och sedan ytterligare ett – varje gång kändes det lika viktigt, snudd på livsavgörande. Varje gång denna enorma lycka över att få vänta, föda och vårda min lilla bebis.

Jag har funderat mycket över denna längtan och glädje över barn. ”Du verkar verkligen gilla barn!”, sa min kollega på jobbet som inte riktigt kände likadant… Ja, det gör jag, men, om jag rannsakar mig själv, tror jag att min längtan och glädje över att få barn handlade minst lika mycket, kanske mer, om att få älska, att få känna sig älskad och behövd.

För första gången kände jag på djupet att jag mig självklar som mamma. Att jag behövdes och var viktig och det var en självklar och underbar känsla. Sedan jag var väldigt liten har jag av och till brottats med känslan av värdelöshet, den är inte logisk, men begripligt om man känner till bakgrunden. Nu kände jag mitt VÄRDE. Jag gick med hull och hår in i rollen som ”La Mama”.

Oftast kände jag att jag hade koll och att barnen mådde bra, men ibland, när de bråkade, kunde jag få ren och skär panik. ”Ni ska ju älska varandra!”, ”Ni får inte slåss!” Jag klarade det mesta, men inte när de gjorde varandra illa.

På måndag den 24 maj kommer jag ha ett liveseminarium på min plattform på boon.tv. Då kommer jag under en timmes tid fördjupa mig i hur vi kan få livet med barnen att vara harmonisk, kärleken mellan syskonen, att stärkas. Vissa saker hade jag med mig med mina barn, men några saker önskar jag att jag hade känt till innan. 

Vi lever i ett samhälle där vårt värde är kopplat till vad vi presterar och om vi anses vara ett bidrag. Om jag gör, presterar, då har jag ett existensberättigande, om inte… Tveksamt. Och när det kommer ett syskon – behövs jag inte längre?

Det här är något jag tror vi alla med barn har glädje att fundera över – hur bekräftar jag mitt barn? Hur får jag mitt barn att känna sitt värde, inte minst när det kommer syskon?

Välkommen att boka din biljett till eventet som börjar kl 16.00. Klicka här för att komma till boon.tv

Ser fram emot att träffa dig. Seminariet kan laddas ner i efterhand också.

Här är min dotter Klara Underbara, 2 år, med sin lille bror Felix på 6 månader.

När, vem, hur och VARFÖR?

Att leva med barn är att leva med förändring. När du tror att du vet hur dagen och natten, kommer se ut, kan du vara säker på att det är dags för ett nytt utvecklingssteg eller förändring…

Om det är dags att börja på dagis, sluta med napp, blöja eller kanske sova i egen säng, är det smart att ta ett steg tillbaka och planera lite.

När?

Kanske vill du sluta amma på natten? Sönderstyckade nätter får dagarna att bli långa och liten energi till andra saker. Fundera över när det är smartast att påbörja det projektet, även om det är måndag och du har panik, kan det vara bättre att vänta till helgen, eller ännu hellre en långhelg eller semestern när ni kan vara två om saken.

Vem?

Vem av er ska ”leda” förändringen? Du kanske är den som behöver den mest, men det kanske är din partner som är lugnare och mer stabil? Eller tvärtom… Jag väntade alltid till min man var bortrest innan jag gjorde större förändringar:)

Hur?

Dagen ni bestämmer er för att börja, är det smart att se till att barnets ALLA behov är tillfredsställda. Det handlar inte bara om stimulans i största allmänhet utan att verkligen se över om barnet tex rört på sig tillräckligt? Varit med och ”jobbat” och varit ett bidrag?

Om du vet att ditt barn har fått allt det han eller hon behöver – då är det lättare, mycket lättare, att vara tålmodig och stabil när barnet testar gränserna. Och barn testar alltid gränserna… Det är bara så det är.

Varför?

Varför just nu? Eller varför överhuvudtaget? Är det för din skull? För barnets? Eller kanske för svärmors skull eller ”samhällets”? Om du påbörjar en förändring som du egentligen inte tror på eller kanske ens vill, då kommer det vara snudd på omöjligt att vara så där trygg och stabil som det krävs att du är för att få ett långsiktigt resultat.

Om du rannsakar dig själv, kommer du kanske på att det egentligen inte är läge än. Eller så är det det och då kommer du känna hur ryggen rätas, leendet komma och säga: ”OK, nu kör vi!”

Mjukt? Hårt? Mittemellan? Om att anpassa dina strategier till ditt barns personlighet

Barn älskar rutiner och struktur – det är bara att konstatera. Om ditt barn vet ungefär när det serveras mat eller när det är dags att gå och lägga sig kan barnet lägga sin energi på andra saker. Väntar du med att lägga barnet tills barnet är övertrött, blir det lätt till ett lidande för alla. Det betyder inte att rutinerna aldrig kan brytas eller förändras, men att grunden är lagd. Rutiner för frihet brukar jag säga.

Samma sak tycker jag gäller olika metoder och koncept när det gäller barn, sovrutiner och föräldraskap – de olika synsätten kan ge bra utgångspunkter, men det är otroligt viktigt att anpassa till situationen, barnets personlighet, styrka eller kanske skörhet.

Idag fyller min son Felix år. Han är en stor kille nu, en ung man, men han har fortfarande den där styrkan och känsligheten i sig, samtidigt. Väldigt empatisk och inkännande, lyhörd för skiftningar. Som förälder kunde jag inte vara för burdus.

Bildtext: Felix på terassen hos mormor och morfar i Spanien.

Minns en gång när jag hade tittat på en rad ”Nanny”-program, där nannien pratade mycket om vikten av att avvisa barnet till en specifik plats om barnet gjort något fel. Felix gjorde något som inte var så bra (minns inte vad) och jag skulle då testa detta förvisande… Katastrof. 

Han skulle gå till sitt rum tills han kommit på bättre tankar. I evigheter satt han där med hopsjunkna axlar. Jag fick till slut hämta honom och säga att allt var bra igen.

Nästa gång något hände förvisade han sig själv! Traskade iväg med hängande huvud och sa att ”Jag är dum!”

Jag gjorde aldrig mera om det.

Hindra beteendet men förvisa inte

Även med min dotter Klara var det svårt att köra den hårda stilen. Minns när hon satt och kastade mat i golvet som tvååring och jag sa att om du inte slutar får du gå till ditt rum. Där satt hon och grät och skrek och jag stod utanför och typ grät jag med… Gjorde inte om det heller.

Ibland behövde jag sätta hårda gränser, men då var jag med. Jag hindrade beteendet men förvisade inte barnet.
Mitt tredje barn, Adam, var mer envis än något av de andra barnen. Det var som om han frågade oss om och om igen: ”Står ni för det ni säger? Säkert?” Många andetag och mycket tålamod krävdes och vid ett tillfälle fick jag förvisa honom (men jag följde med). Och det fungerade.

Jag kallar min föräldrastil för den hårdmjuk. Målet är fast, hårt, men vägen dit anpassar vi till barn och omständigheter.

I mitt seminarium på boon.tv om att sätta gränser och även i hur man kan hantera barnens känslor, fördjupar jag och delar med mig av mjukare och mer effektiva sätt att kommunicera med barnen. Där får du veta om tvärniten, två valsmetoden och spegling mm.

Ha en underbar dag.

Anna

Hantera barns (och sina egna) känslor

Om du har barn vet du vid det här laget att även små barn har starka känslor och åsikter. Ibland möter jag nyblivna (eller gravid) föräldrar som har en idé om att, om de gör allt rätt och barnet inte behöver höra ett nej eller dylikt, då kommer barnet bara vara glad – hela tiden… Sorry, imposible, not possible, njet, inte möjligt.

Barn utvecklas hela tiden och när de är i närheten av ett nytt utvecklingssprång, så blir de precis lika frustrerade som vi vuxna när vi upplever att vi inte kommer igenom, förstår hur vi ska göra eller nå fram.

En lugn vägvisare

I sådana situationer är det underbart om du som förälder kan behålla DITT lugn och vara en stadig referens. Spegla och känn in ditt barn (”Är det jobbigt nu?”), men samtidigt signalera att du tror på barnet (”Du fixar det här!”). Risken om du löser ”problemet” åt ditt barn, vad det nu än är, är att du ger ditt barn signalen att du inte tror på dess förmåga att lösa det själv.

Det här är curlingens mörka baksida. Du kanske löser problemet i stunden, men konsekvenserna längre fram blir super sorgliga.

Curling är att göra något för barnet som ditt barn hade kunnat klara själv. Barnets reaktion kan i stunden vara positiv men i längden negativ och passiviserande.

Börja betrakta barn där föräldrarna gör allt för barnet: matar, väljer kläder, klär på, fixar och hämtar leksaker, planerar och styr leken etc. Barnet blir mer och mer stilla, stillasittande och gnällig, irriterad, otacksam (”Ok, gör det själv, då!”). Ett sådant barn kommer snabbare än du anar behöva direkt, ständig och omgående behovstillfredsställelse och är ändå inte nöjd…

Så, om barnet visar starka känslor av frustration, se om du kan andas och behålla ditt lugn och avvakta i det längsta med att lösa situationen. Barnet kanske blir väldigt frustrerad först, men sedan kommer hen att försöka igen och igen och igen, tills de behärskar den nya konsten.

Sedan kan barnet visa starka känslor i mängder av olika situationer, som vi ofta kan härleda till nyfikenhet (”Vad var DET?”), vilja bidra och hjälpa till, avundsjuka osv.

Om du är närvarande som förälder kommer du oftast förstå vad ditt barn vill, bara genom att känna in energin i situationen. Då är det också lättare att behålla sitt lugn.

Men, om du är trött, reaktiv, känslig eller kanske deprimerad, kan det vara svårt att vara den där lugna och trygga och närvarande vuxna vägledaren – då behöver du se till att du kommer på banan själv.

I nästa veckas liveseminarium på boon.tv, kommer jag att gå igenom mer om hur du kan ta hand om dina egna känslor och barnets. När är det BRA att visa känslor (negativa sådana), när är det INTE bra? Hur gör jag om jag inte kan låta bli att reagera för starkt? Hur får jag tillbaka mitt lugn.

Att vara med barn är enormt energikrävande, men med kunskap och bra rutiner som tillgodoser allas behov, kan det vara underbart att ha barn, en glädje. 

Barn är utveckling, tvingar till utveckling. Om du antar utmaningen kan ni båda växa och utvecklas tillsammans i skön harmoni.

Med barnen på höften… (Klara och kusin Fredric).

Så lugnar du din bebis

Barn älskar att känna att föräldrar har en RIKTNING – att de är på väg någonstans. Det är därför barn ofta tycker om att åka bil, vagn eller sitta i en babysitter på torktumlaren… Det känns som om det händer något.

I denna veckas vlogg tar jag upp tips om hur du kan lugna din bebis om den har spårat ur, vilket händer med viss regelbundenhet. Har du barn kommer du inte undan detta. 

Lugna händer, trygg röst är några av nycklarna.

På min videoplattform på boon.tv, hittar du timmeslånga föreläsningar om olika aspekter av föräldraskapet. Kika in där och se om det finns något ämne som du just nu behöver inspiration och strategier till. Saknar du något ämne? Hör gärna av dig och berätta.

På www.annasprofylax.se hittar du hela schemat till liveseminarierna och övrigt kursutbud både inför förlossning och föräldraskap.

För en magisk början – och fortsättning!

Anna

Frågor? Eposta gärna till kurser@profylaxgruppen.com eller ring 08-758 02 10

https://www.youtube.com/watch?v=V3IXYsG9yoY

Ett liv med barn

När jag väntade barn längtade jag efter att träffa min lilla unge, madre mía hur mycket jag längtade. Jag ville ha en så bra förlossningsupplevelse som möjligt, men jag ville också vara en bra mamma. Hur kan jag vara och vad kan jag göra för att mitt barn ska må bra, ha gott självförtroende och kunna hantera ”livet”?

Själv ville jag också ha ett liv som jag själv skulle trivas med. För många verkar livet vara över när barnet kommer. Mycket verkar handlar om vad barnet vill ha, eller vad i alla fall föräldrarna tror att barnet vill ha, och frustrationen över att barnet ÄNDÅ inte är nöjt, kanske t om missnöjt och gnälligt… Hur får man en unge som är mer glad än ledsen? Är det alltid omedelbar behovstillfredsställelse som gäller, eller…?

Under slutet av februari och under hela mars kommer jag att fördjupa mig i temat barn och föräldraskap. Redan nu kan du hitta det uppskattade seminariet kring första tiden med bebis från den 22 december 2020. På min plattform på boon.tv hittar du aktuella ämnen för liveseminarierna (dessa kan även laddas ner i efterhand):

4 nycklar till en harmonisk vardag med barn
17 februari kl 16.00-17.00
Hur får man en vardag som är njutbar med barn? Vilka ”pusselbitar” är viktiga att ha med? Vad gör jag som mamma eller pappa om jag inte orkar en dag? I detta seminarium ger Anna nycklarna till harmoni i vardagen med barn. Ett seminarium som ger dig tillbaka tyglarna i ditt liv så att både stor och liten kan få må bra.

Sätta gränser på ett enkelt och bra sätt
1 mars kl 16.00-17.00
Varför är det så svårt att sätta gränser på ett bra sätt? Det är lätt hänt att vi behärskar oss och står ut tills explosionen är ett faktum, eller hur? Måste det vara så? Måste livet med barn handla om kamp? Att stå ut? Finns det några enklare alternativ? I det här seminariet går jag igenom några fantastiskt enkla och t om roliga förhållningssätt som kommer hjälpa dig under hela din tid som förälder.

Dags att sova själv, sluta med napp mm? Bädda för en smidig övergång
15 mars kl 16.00-17.00
Det är sällan helt lätt att sluta med något med barn. Man skulle lite förenklat kunna säga att barnet har skapat ett beroende som du behöver hjälpa barnet att bryta. När barnet är moget kan det vara dags att ”putta” barnet i rätt riktning. I det här seminariet går jag igenom det hon kallar för ”Förändringsmodellen”, ett konkret och enkelt ABC för förändring så att det blir så smidigt och bra som möjligt för både stor och liten.

Så lugnar du ditt barn och behåller lugnet själv
29 mars kl 15.00-16.00
Hur lugnar man en bebis? Och hur behåller jag mitt eget lugn? Känner du ibland att det rinner över och att du kanske säger eller gör saker du ångrar efteråt med ditt barn? Du är inte ensam… Hur kan man göra för att behålla lugnet när du ställs på prov? Vad är bra känslor? Finns det ”dåliga” känslor? Hur lugnar du ett barn som är argt? Här går jag igenom både förebyggande och konkreta strategier när saker faktiskt händer.

Saknar du något ämne? Berätta så kanske jag kan lägga in ytterligare teman.

För en magisk början OCH fortsättning!

Anna
Förlossnings- och föräldracoach

Länk till min plattform på boon.tv: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk
På annasprofylax.se hittar du hela schemat för året.

Du behöver kunskap för att kunna göra ett informerat val

Jag önskar att jag kunde säga att, när du ska föda barn så är det bara att ”luta dig tillbaka”, slappna av och andas. Din barnmorska, undersköterska och läkare kommer ta hand om dig på bästa sätt. 

De försöker kanske göra sitt bästa, men det kanske inte är det som är bäst för dig eller för din bebis. 

För att kunna tillåta dig att verkligen slappna av när du föder barn, behöver du informera dig. År 2015 kom lagen om patientens samtycke, dvs du kan ge eller inte ge ditt samtycke till olika rutiner eller ”interventioner”, men för att kunna göra det behöver du ju veta vilka dessa är, eller hur? 

När ett föräldrapar kommer till min kurs, säger ofta partnern: ”Vad kan jag egentligen göra?”. Efter kursen brukar de säga, ”Ska jag göra allt?” 

Ja, jag ger mycket information och tränar partnern till att bli en riktig och välinformerad coach, för att kvinnan ska kunna ”checka ut” och göra det hon ska, dvs föda barn utan att riskera att bli utsatt för något som hon egentligen inte vill. 

Grymt bra och smärtsamt inlägg att läsa från Märta Cullhed Engblom @fodamedstod, om hur hon blev tagen på sängen av rutinen att ta navelsträngsprov på bebisen direkt efter födelsen: ”Vad håller de på med? Hon är ju ute? Hon skrek och skrek i deras armar…” 

Har dessvärre liknande minnen själv. Så smärtsamma att tänka på att jag, just nu, inte vill tänka på det. 

När du informerar dig och tänker efter vad du själv vill och berättar det för personalen, får du tillbaka tyglarna till din egen förlossning och till din egen kraft. 

Vägvisare

Ibland vet man att det är dags för ett nytt kapitel, men man vet inte riktigt vad det är.

Så var det för mig när jag jobbade som management konsult i tillväxtföretag. Jag älskade verkligen mitt jobb, men jag fick det inte att gå ihop med mitt liv med barnen. Jag ville vara en större del i deras liv OCH ha ett yrkesliv. Hur det nya kapitlet skulle se ut visste jag inte riktigt, bara att det var dags.

Har du tänkt på hur det i sådana lägen gärna dyker upp vägvisare – kanske i form av en person, artikel eller en bok? För mig var det boken ”De 7 goda vanorna – grunden för personlig utveckling och hållbart ledarskap”, av Stephen Covey, som visade vägen framåt.

Med den boken under armen, åkte jag på en retreat till nunnorna i Vadstena. Lämnade barnen hemma med deras pappa ett par dagar. Bara bilresan ner var gudomlig. Känslan av luft, frihet, att sjunga högt utan att hålla tillbaka…

Hade fått ett tips om att man kunde bo på deras pensionat några dagar. Det var bland det bästa jag gjort. I tystnad och bara med mig själv, Covey och en anteckningsbok, läste jag, tänkte och gjorde övningarna i boken. Vandrade i de vackra omgivningarna. Svarade på frågor som ”Vem är jag?”, ”Vem vill jag vara?”, ”Vad är viktigt för mig?”. Jag skrev på mina personliga stentavlor.

När jag kom hem visste jag att jag ville bli min egen, och så blev det. Från början jobbade som frilansande konsult och journalist, men snart blev det tydligt att jag själv skulle bli en vägvisare för andra och arbeta med att förbereda blivande föräldrar inför födandets och föräldraskapets mysterium.

Boken ”De 7 goda vanorna” och min man Mats Frisk

Livet är häftigt och har ofta humor. Självklart jobbar min man, Mats, som senior konsult med just Stephen Coveys verktyg och strategier på Franklin Covey (bland annat). Förstås.

Regelbundet läser jag om boken och reviderar mina livsmål. Om du befinner dig i ett vägskäl eller vill påbörja resan in i dig själv kan jag varmt rekommendera boken ”De 7 goda vanorna” och deras kurser som jag också har gått – de är grymt bra! Och så får du kanske möta min man:) He is a good one!

Det nya livet med barn – himmel eller helvete?

Vi ser dem. Bilderna med de lyckliga föräldrarna. Bebisen på brösten. Magin i det första mötet. Universum som reflekteras i bebisens ögon. Äntligen.

”Kan du kanske säga något ord om varför man kan känna sig nedstämd och ledsen trots att detta är vad man önskat hela livet?”

Lyssnade på nyheterna igår kväll (14 december år 2020, Svt Kulturnyheterna) om hur eländesbeskrivningarna i sociala medier kring att få barn avlöser varandra. Chocken när insikten växer fram att sovmorgnarna inom överskådlig tid är borta. De sönderhackade nätterna. Bebisen som hänger vid bröstet, bröst som läcker kladdigt och ömmar. Pluffsiga magen. Känslan av att inte längre äga sin kropp, sin tid, att någon annans behov styr livet. ”Jag som aldrig behövt ta hand om någon annan än mig sig. Jag som alltid gjort som jag vill…. Aaahrrrrgh…. ”

”Hur kan man kombinera ett liv med en bebis och hur får man det att fungera ihop utan att det ena äter upp det andra?”

Eller hur? Går det?

Måste ”livet” vara över när vi får barn?

Nej.

Men, ett bra och njutbart liv med barn kräver vakenhet, medvetenhet, ansvar och proaktivitet. Att säga till ditt barn, litet som stort, ”Idag, älskling, chillar vi bara…” Det är att be om problem… Det går bara inte. Sorry. Det betyder inte att du aldrig mer kommer kunna chilla, men det kräver planering. Att hela tiden ligga steget före och tänka igenom konsekvenserna.

Hur skulle du vilja att det var? Om du fick göra en beställning?

Första tiden med bebis – bädda för en bra start

Imorgon, onsdagen den 16 december på boon.tv kommer jag ta upp hur man lägger en bra grund till ett liv med barn mm i veckans liveseminarium – hur jag skapar ett BRA liv med barn. Jag kommer gå igenom de viktigaste pusselbitarna för att ni alla ska må bra. Det börjar med att du är ärlig med vad du känner och vad du vill. Då får vilja ångra dig. Det gör inte dig till en dålig människa. Ärligheten ger avslappning. Sen, sen lyfter vi blicken och ser framåt, hur det här ska gå till.

Här är länken till seminariet: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk/frsta-tiden-med-bebis-bdda-fr-en-bra-start-hela-frsta-ret

Hela schemat med vårens teman hittar du på annasprofylax.se eller boon.tv/anna-wilsby-frisk. 

För en magisk början OCH fortsättning!

När rädslan får pyspunka

OM du är rädd, rädd för att föda, rädd för att något ska hända dig eller barnet, rädd  kanske för att din partner inte får vara med, då kan det vara svårt att tänka på något annat, eller hur?

Rädslan sprider sig lätt i hela systemet och känns, upplever jag, som elektricitet. Som ett surr. Den kan i sin tur leda till ångest, ett konstant tryck över bröstet. Den håller all glädje borta, alla möjligheter. Det går knappt att andas när man är rädd.

När en kvinna föder gör personalen ALLT för att du inte ska bli rädd. Rädslan är så destruktiv att det kan vara värd alla möjliga komplikationer, bara du inte blir rädd.

Negativa målbilder

Vi kan ha varit med om något läskigt, men ibland räcker det med att fantisera kring något dåligt som kan hända. Det är som att vi, utan att tänka på det, skapar en negativ målbild, men likafullt en målbild? 

Vi kan känna det som att vi blir rädda för ”fakta” för hur förlossningsvården ser ut eller saker som kan hända – men det är våra fantasier kring det som skapar rädslan i kroppen. Det är när vi tänker tanken som rädslan aktiveras.

Troll spricker i solsken

I mörkret, i skrymslena och vrårna, ökar rädslan. När vi vågar sätta ord på det vi är rädda för, skriva ner och uttala högt, händer något. Rädslan förlorar något av sin kraft. Den får pyspunka.

Ofta gör vi precis tvärtom, i alla fall jag… Om jag är rädd eller orolig för något undviker jag ofta att tänka på det. Försöker tala mig till rätta och tänka ”positivt”. Jag har lätt för att bli hurtfrisk och försöka att inte låtsas om min rädsla. Och då växer den. 

Till slut tvingas jag se den.

Glädjen – rädslans motsats

Det är värt att göra allt vi kan för att avväpna rädslan. Har du tänkt på att när vi är på semester på en ny plats, då betraktar vi det nya med äventyrets glasögon. Det är roligt att utforska. Om allt vore förutsägbart skulle det bli väldigt grått och tråkigt. 

Tänk om man kan känna att förlossningen är ett slags äventyr, ett äventyr i dig själv. Smärtan tror jag är svår att undvika, men det behöver man inte bli rädd för när man förstår att det är en positiv smärta. Att när det gör ont är det för att värken är stark och bra och att det betyder att det snart kommer en bebis:)

”Jag är livrädd”

I veckans liveseminarium på boon.tv djupdyker jag in i våra rädslor inför förlossningen. 

Vilka konkreta och användbara tekniker kan vi använda för att avväpna en rädsla? Vi har ju inte tid att gå i åratal i terapi – bebisen kommer ju snart! 

Tillsammans utforskar och går vi igenom några av de vanligast förekommande rädslorna och orosmolnen och vad man kan göra. 

Läs mer och registrera dig här: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk/jag-r-livrdd-s-kan-du-avvpna-negativa-tankar

På www.annasprofylax.se hittar du hela schemat med alla tidigare och framtida teman.

Välkommen!