När rädslan får pyspunka

OM du är rädd, rädd för att föda, rädd för att något ska hända dig eller barnet, rädd  kanske för att din partner inte får vara med, då kan det vara svårt att tänka på något annat, eller hur?

Rädslan sprider sig lätt i hela systemet och känns, upplever jag, som elektricitet. Som ett surr. Den kan i sin tur leda till ångest, ett konstant tryck över bröstet. Den håller all glädje borta, alla möjligheter. Det går knappt att andas när man är rädd.

När en kvinna föder gör personalen ALLT för att du inte ska bli rädd. Rädslan är så destruktiv att det kan vara värd alla möjliga komplikationer, bara du inte blir rädd.

Negativa målbilder

Vi kan ha varit med om något läskigt, men ibland räcker det med att fantisera kring något dåligt som kan hända. Det är som att vi, utan att tänka på det, skapar en negativ målbild, men likafullt en målbild? 

Vi kan känna det som att vi blir rädda för ”fakta” för hur förlossningsvården ser ut eller saker som kan hända – men det är våra fantasier kring det som skapar rädslan i kroppen. Det är när vi tänker tanken som rädslan aktiveras.

Troll spricker i solsken

I mörkret, i skrymslena och vrårna, ökar rädslan. När vi vågar sätta ord på det vi är rädda för, skriva ner och uttala högt, händer något. Rädslan förlorar något av sin kraft. Den får pyspunka.

Ofta gör vi precis tvärtom, i alla fall jag… Om jag är rädd eller orolig för något undviker jag ofta att tänka på det. Försöker tala mig till rätta och tänka ”positivt”. Jag har lätt för att bli hurtfrisk och försöka att inte låtsas om min rädsla. Och då växer den. 

Till slut tvingas jag se den.

Glädjen – rädslans motsats

Det är värt att göra allt vi kan för att avväpna rädslan. Har du tänkt på att när vi är på semester på en ny plats, då betraktar vi det nya med äventyrets glasögon. Det är roligt att utforska. Om allt vore förutsägbart skulle det bli väldigt grått och tråkigt. 

Tänk om man kan känna att förlossningen är ett slags äventyr, ett äventyr i dig själv. Smärtan tror jag är svår att undvika, men det behöver man inte bli rädd för när man förstår att det är en positiv smärta. Att när det gör ont är det för att värken är stark och bra och att det betyder att det snart kommer en bebis:)

”Jag är livrädd”

I veckans liveseminarium på boon.tv djupdyker jag in i våra rädslor inför förlossningen. 

Vilka konkreta och användbara tekniker kan vi använda för att avväpna en rädsla? Vi har ju inte tid att gå i åratal i terapi – bebisen kommer ju snart! 

Tillsammans utforskar och går vi igenom några av de vanligast förekommande rädslorna och orosmolnen och vad man kan göra. 

Läs mer och registrera dig här: https://boon.tv/anna-wilsby-frisk/jag-r-livrdd-s-kan-du-avvpna-negativa-tankar

På www.annasprofylax.se hittar du hela schemat med alla tidigare och framtida teman.

Välkommen!