När, vem, hur och VARFÖR?

Att leva med barn är att leva med förändring. När du tror att du vet hur dagen och natten, kommer se ut, kan du vara säker på att det är dags för ett nytt utvecklingssteg eller förändring…

Om det är dags att börja på dagis, sluta med napp, blöja eller kanske sova i egen säng, är det smart att ta ett steg tillbaka och planera lite.

När?

Kanske vill du sluta amma på natten? Sönderstyckade nätter får dagarna att bli långa och liten energi till andra saker. Fundera över när det är smartast att påbörja det projektet, även om det är måndag och du har panik, kan det vara bättre att vänta till helgen, eller ännu hellre en långhelg eller semestern när ni kan vara två om saken.

Vem?

Vem av er ska ”leda” förändringen? Du kanske är den som behöver den mest, men det kanske är din partner som är lugnare och mer stabil? Eller tvärtom… Jag väntade alltid till min man var bortrest innan jag gjorde större förändringar:)

Hur?

Dagen ni bestämmer er för att börja, är det smart att se till att barnets ALLA behov är tillfredsställda. Det handlar inte bara om stimulans i största allmänhet utan att verkligen se över om barnet tex rört på sig tillräckligt? Varit med och ”jobbat” och varit ett bidrag?

Om du vet att ditt barn har fått allt det han eller hon behöver – då är det lättare, mycket lättare, att vara tålmodig och stabil när barnet testar gränserna. Och barn testar alltid gränserna… Det är bara så det är.

Varför?

Varför just nu? Eller varför överhuvudtaget? Är det för din skull? För barnets? Eller kanske för svärmors skull eller ”samhällets”? Om du påbörjar en förändring som du egentligen inte tror på eller kanske ens vill, då kommer det vara snudd på omöjligt att vara så där trygg och stabil som det krävs att du är för att få ett långsiktigt resultat.

Om du rannsakar dig själv, kommer du kanske på att det egentligen inte är läge än. Eller så är det det och då kommer du känna hur ryggen rätas, leendet komma och säga: ”OK, nu kör vi!”

Mjukt? Hårt? Mittemellan? Om att anpassa dina strategier till ditt barns personlighet

Barn älskar rutiner och struktur – det är bara att konstatera. Om ditt barn vet ungefär när det serveras mat eller när det är dags att gå och lägga sig kan barnet lägga sin energi på andra saker. Väntar du med att lägga barnet tills barnet är övertrött, blir det lätt till ett lidande för alla. Det betyder inte att rutinerna aldrig kan brytas eller förändras, men att grunden är lagd. Rutiner för frihet brukar jag säga.

Samma sak tycker jag gäller olika metoder och koncept när det gäller barn, sovrutiner och föräldraskap – de olika synsätten kan ge bra utgångspunkter, men det är otroligt viktigt att anpassa till situationen, barnets personlighet, styrka eller kanske skörhet.

Idag fyller min son Felix år. Han är en stor kille nu, en ung man, men han har fortfarande den där styrkan och känsligheten i sig, samtidigt. Väldigt empatisk och inkännande, lyhörd för skiftningar. Som förälder kunde jag inte vara för burdus.

Bildtext: Felix på terassen hos mormor och morfar i Spanien.

Minns en gång när jag hade tittat på en rad ”Nanny”-program, där nannien pratade mycket om vikten av att avvisa barnet till en specifik plats om barnet gjort något fel. Felix gjorde något som inte var så bra (minns inte vad) och jag skulle då testa detta förvisande… Katastrof. 

Han skulle gå till sitt rum tills han kommit på bättre tankar. I evigheter satt han där med hopsjunkna axlar. Jag fick till slut hämta honom och säga att allt var bra igen.

Nästa gång något hände förvisade han sig själv! Traskade iväg med hängande huvud och sa att ”Jag är dum!”

Jag gjorde aldrig mera om det.

Hindra beteendet men förvisa inte

Även med min dotter Klara var det svårt att köra den hårda stilen. Minns när hon satt och kastade mat i golvet som tvååring och jag sa att om du inte slutar får du gå till ditt rum. Där satt hon och grät och skrek och jag stod utanför och typ grät jag med… Gjorde inte om det heller.

Ibland behövde jag sätta hårda gränser, men då var jag med. Jag hindrade beteendet men förvisade inte barnet.
Mitt tredje barn, Adam, var mer envis än något av de andra barnen. Det var som om han frågade oss om och om igen: ”Står ni för det ni säger? Säkert?” Många andetag och mycket tålamod krävdes och vid ett tillfälle fick jag förvisa honom (men jag följde med). Och det fungerade.

Jag kallar min föräldrastil för den hårdmjuk. Målet är fast, hårt, men vägen dit anpassar vi till barn och omständigheter.

I mitt seminarium på boon.tv om att sätta gränser och även i hur man kan hantera barnens känslor, fördjupar jag och delar med mig av mjukare och mer effektiva sätt att kommunicera med barnen. Där får du veta om tvärniten, två valsmetoden och spegling mm.

Ha en underbar dag.

Anna

Så lugnar du din bebis

Barn älskar att känna att föräldrar har en RIKTNING – att de är på väg någonstans. Det är därför barn ofta tycker om att åka bil, vagn eller sitta i en babysitter på torktumlaren… Det känns som om det händer något.

I denna veckas vlogg tar jag upp tips om hur du kan lugna din bebis om den har spårat ur, vilket händer med viss regelbundenhet. Har du barn kommer du inte undan detta. 

Lugna händer, trygg röst är några av nycklarna.

På min videoplattform på boon.tv, hittar du timmeslånga föreläsningar om olika aspekter av föräldraskapet. Kika in där och se om det finns något ämne som du just nu behöver inspiration och strategier till. Saknar du något ämne? Hör gärna av dig och berätta.

På www.annasprofylax.se hittar du hela schemat till liveseminarierna och övrigt kursutbud både inför förlossning och föräldraskap.

För en magisk början – och fortsättning!

Anna

Frågor? Eposta gärna till kurser@profylaxgruppen.com eller ring 08-758 02 10

https://www.youtube.com/watch?v=V3IXYsG9yoY