Jag bländas av solen på tåget ner mot Skåne. Solen skiner! Kan nästan inte se mig mätt, ögonen dras mot de snö-glittrande ängarna och sjöarna. Titta – här på väg in över Södertälje:

Tågbild över Södertälje 140121

Jag är på väg söderut för att fortsätta den stora satsning i AnnasProfylax som en region gör för att möta och ge ett bättre stöd till blivande föräldrar. Det härliga är att satsningen görs både på klinik- såväl som på mödravårdssidan, samtidigt – det bäddar för ett bra och mer varaktigt resultat. Tänk vad häftigt att vänta barn och få stöd i det som du fått lära dig på föräldrautbildningen när du kommer in på förlossningen! En våt dröm för vilket föräldrapar som helst:)

Från föräldrakurs till barnmorskeutbildning

Ända sedan jag började hålla AnnasProfylax har barnmorskor varit intresserade av att ta del av konceptet. Vi startade vår certifiering till profylaxinstruktör och vi är nu inne på vårt sjunde år – eller åttonde? – tiden går fort…. Nu har vi bestämt oss för att höja ribban ytterligare och förlänger utbildningen från fem till sex dagar uppdelade i tre block. Nästa utbildning börjar 19 mars – du kan läsa mer på hemsidan: http://www.profylaxgruppen.se/1057

Vi kommer självklart att fortsätta att hålla föräldrakurser både i Stockholm och Göteborg. Faktum är att vi bestämt oss för att återuppta kurserna i Lund – vi la ner dem men efterfrågan fortsätter så vi backar och kommer tillbaka:)

Andningens dag – föreläsning 2 februari

Andningens dag närmar sig med stormsteg – det ska bli otroligt roligt att få föreläsa om andningens olika aspekter tillsammans med andra kunniga läkare, forskare, mindfulness-lärare etc. Själv kommer jag att fokusera på hur man kan möta och hantera smärtsamma och utmanande situationer i ett bredare perspektiv – det jag lär ut fungerar ju lika bra i andra sammanhang, något jag har haft nytta av inte minst i hockeyvärlden när någon av min sons lagkamrater gjort illa sig (eller andra lagets – jag rycker ut då också…). Om du är intresserad av konferensen kan du läsa mer här:

Andningens dag logga liten

Andningskonferenser 2 februari

Den 2 februari 2014 anordnas 6 st konferenser runtom i Sverige med fokus på andning. Totalt är det ett 50-tal mycket kunniga föreläsare som alla ställer upp ideellt för att sprida kunskap om detta mycket viktiga ämne. Anmälan sker direkt via Ticnet. Läs mer >>

Ha det bäst.

Anna

Vem kommer jag vara när jag föder? Jag minns att det var en fråga jag ställde mig inför mina förlossningar. Hur kommer jag vara? Kommer jag vara tyst, gå in i min bubbla och bara föda? Eller kommer jag skrika rakt ut och slå min man? Who knows?

Vi har ju faktiskt ingen aning innan. Jag kan ha en idé om att jag kommer att vara på det ena eller andra sättet men jag kan inte veta. Jag kan få en ledtråd, däremot, genom att identifiera vad jag tänker om mig själv och förlossningen. De tankar jag tänker, påverkar ju det jag känner, vilket påverkar hur jag handlar – det vet vi vid det här laget.

Och om det nu är så att vi skapar med våra tankar, att vi påverkas av hur vi tänker, då kan det vara smart att sätta strålkastarljuset på dessa tankar. Varför inte ta fram en anteckningsbok och t om skriva ner dem?

En barnmorska i Göteborg insåg att hon hade huvudet fullt av negativa tankar inför sin egen förlossning. Efter att ha identifierat vilka de var, bestämde hon sig för att vända på steken. Varje negativ tanke vändes i dess motsats:

Jag är rädd för att föda. – Jag känner mig lugn och trygg inför förlossningen.

Jag är rädd för att brista – Jag är hel och fin efteråt.

Tänk om jag inte får ett bra stöd – Jag får det bästa stöd man kan tänka sig. Osv

De positiva tankarna fyllde en anteckningsbok som hon dekorerade med bild, form och färg – en riktig drömbok. Hon läste den varje dag, gick AnnasProfylax och tränade som attan tillsammans med sin man. Förlossningen blev så fin som hon hoppats och efteråt var hon övertygad om att hennes mentala arbete och strategi hade gjort stor skillnad. Det är jag med.

Idag är det första dagen på år 2014.  Tänk att det alltid känns så STORT när ett nytt år börjar. Kan det vara den möjlighet vi ges till att göra nya val, sätta målsättningar och börja om som känns så starkt?

Denna första dag på året är jag på väg ner till just Göteborg där jag ska jobba och även titta på min käre hockeyson som spelar GIC (Gothenburg International Cup). För honom, för Adam, var valet enkelt. När syskonen åkte iväg till Mexico med sin far tvekade han inte ens. Mexico finns kvar, men hockeyn, det är nu det gäller. Vad skönt det är när det är så enkelt!

Winter Classic Adam W och Philip Michols

Adam  och hans kompis Philip är redo. Är du?

Gott Nytt År!

Anna

Jag minns väl när jag insåg att AnnasProfylax höll på att växa till att bli något mer än en lyxkurs (för mig) vid sidan av jobbet. Det höll på att bli mitt levebröd. Från att ha haft kvällskurser på barnens dagis och hemma i vardagsrummet (”Barn, nu är ni tysta för jag har kurs…!”), hade jag fyra kurser i veckan och hann inte med mitt vanliga jobb som konsult och journalist.

Kan man verkligen leva på att hålla profylaxkurser? Som mödravården dessutom erbjuder gratis? Det lät inte helt smart…, men efter ett par sömnlösa nätter gjorde jag valet att sadla om och starta Profylaxgruppen.

Framför tvn en kväll skrev jag ner mina Andetag – mina stentavlor om hur jag såg på världen och vad som var viktigt för mig, hur jag ville arbeta och samarbeta.  Mina Andetag – de har varit bärande i tio års tid. Nu är det dags för en ny version.

En vän på vägen

Vid sidan av kurserna för blivande föräldrar, har det hela tiden funnits ett stort intresse från mödra- och förlossningsvård. På ort efter ort har jag och mina kollegor haft glädjen att dela med oss av hur vi arbetar. Vi har hållit både seminarier och föreläsningar, förutom vår längre certifiering. Och intresset växer…

Kommer ni ihåg Shell-reklamen ”En vän på vägen”? Det är vad jag vill fungera som för både blivande föräldrar och för barnmorskor. Vara en plats där man kan hämta inspiration och kunskap, strategier och verktyg. Mmm…. Niiice, som min dotter skulle säga.

Café Tårtan

Jag sitter på ett av mina favorithak här på Söder, Café Tårtan på Hornsgatspuckeln, och skriver. (Förstår ni hur bra jag har det??) Nu ska jag gå tillbaka till Mariatorget och förbereda kvällens föreläsning för föräldrar: ”Hur man sätter gränser och får lugn och ro”. Jag håller en föräldraföreläsning i månaden kring olika teman.

Hmm, en ny lyxhobby-kurs – får se var den slutar… J

Under AnnasProfylax logga står det ”För livet”. Det kanske låter pretentiöst men det är precis det jag och mina kurskollegor brinner för – för en fin förlossning. För möjligheten att leva helt och fullt.

Jag erkänner direkt att jag kör av vägen titt som tätt. Jag har precis spenderat nästan två hela dagar med att darra med underläppen. Jag borde vara på något annat sätt. Mannen borde vara på ett annat sätt. Barnen borde vara på ett annat sätt. Jobbet borde vara på ett annat sätt… Jag har ingen LUST att bli vuxen. Jag har ingen lust att göra HELA jobbet. Måste jag göra HELA jobbet? VARJE dag?

När jag födde mitt tredje barn minns jag väl hur min dåvarande man försökte peppa mig och hur jag blängde tillbaka, när det var som tuffast, och inombords tänkte: ”Ta EN enda värk, sen kan vi snacka! Komma här och peppa…!” Tack och lov sa jag det inte högt, men jag tänkte det.

Mitt arbete har, hittills, varit luststyrt. Om jag känt mig pigg och inspirerad har jag presterat på toppnivå – ni anar inte hur mycket jag kan få gjort när jag är på ett bra ställe. Men när jag känt mig trött eller inte mått bra av någon annan anledning… Inte lika lätt. Ett undantag är faktiskt AnnasProfylax. När jag ska hålla en kurs kan jag må hur som helst innan, det spelar ingen roll. Jag kliver in i min kursledarroll och VÄLJER närvaro, VÄLJER glädje och nyfikenhet – och jag får och blir det jag väljer.

Att leva disciplinerat

Jag håller på att träna på att leva och vara disciplinerad. Vad händer om jag bara GÖR det jag ska? Utan att tänka så mycket. Jag borstar ju tänderna varje dag. Jag tänker inte att idag struntar jag i det för jag har ingen lust… Jag bara gör det.

Sekunderna går och jag inser att jag inte har råd, vill inte, förslösa mitt liv. Jag vill njuta, skapa och ha roligt och då behöver jag göra jobbet. På sofflocket händer inget – eller som hockeyspelaren Wayne Gretzky sagt:

”You miss 100% of the shots you don’t take.”

I en ny studie som gjorts i Stockholms län av Karolinska Institutet, framgår det att 15 procent av papporna visar depressiva symptom efter förlossningen. I ett inslag från Aktuellt den 8 oktober, berättar pappan Jonas Rasmussen om sin egen depression i samband med det första barnet.

http://www.svtplay.se/klipp/1516912/manga-nyblivna-pappor-deprimerade

Jag tror personligen att mörkertalet är mycket större. Som en välkänd barnboksförfattare sa en gång: ”Barn är utveckling. Barn tvingar till utveckling.”

För kanske första gången i vårt liv behöver vi sätta våra egna behov åt sidan för att ta hand om en annan människa. En liten människa utan instruktionsbok…

Oavsett om vi tittar på mammorna eller papporna, innebär en ny familjemedlem enorma utmaningar för alla inblandade. Hur förlossningen har gått och hur föräldrarna upplevt sig kunna samarbeta och möta det som hänt, spelar stor roll.

Lugna pappor

För några år sedan ringde en barnmorska från Danderyds BB upp oss. Hon frågade: ”Vad gör ni på era kurser? Hur får ni papporna att bli så delaktiga och lugna, inte bara under förlossningen utan även efteråt?”

Ja, vad gör vi?

Jag möter många pappor som känner sig enormt osäkra och oroliga inför både förlossning och föräldraskap. Jag tror att många känner att det inte är riktigt legitimt, så många mörkar. Håller låg profil. Problemet är att en osäker pappa lätt smittar mamman och vice versa, och en negativ spiral är skapad.

Det jag gör på mina kurser i AnnasProfylax och under föräldrar föreläsningarna, är att se på mamman och pappan som likar. Vi är lika och olika. Det är min upplevelse att det definitivt finns skillnader mellan män och kvinnor, men vi är också mycket mer lika än vad som ibland förespeglas. Vi kanske visar det på olika sätt, vår frustration eller ångest, men grundbehoven är ser likadana ut.

Fakta.nu

Det vi gör i kursen AnnasProfylax är att utgå från fakta.nu. Om det går ont att föda barn, hur kan man göra så att det känns bättre? Om en skrikande unge kan få vilken familj som helst på fall, hur gör man för att undvika det?

Studier har visat att oroliga pappor ger fler komplikationer och längre förlossningar – feel no pressure! Så, mitt mål under AnnasProfylax är att bidra till att skapa lugna och trygga män och kvinnor som kan behålla sitt lugn oavsett hur vindarna blåser. Det kan handla om utdragna förlossningar eller en unge som bara skriker, livet och utmaningarna ser olika ut.

Strategier och träning

Oavsett behöver vi utgångspunkter och strategier. Vi får inte längre vårt föräldraskap med modersmjölken. Vi har ofta ingen aning om hur vi ska föda våra barn eller ta hand om dem. Vi borde kanske. Vi borde en massa saker, men jag tror att det är smartare att utgå ifrån verkligheten och börja där.

Nästa föräldraföreläsning har jag den 29 oktober. Den handlar om att sätta gränser. Välkomna!

Adam äter

Läs mer om föreläsningen här: http://www.profylaxgruppen.se/3763

Lunch med Lescher

september 26, 2013

Jag sitter på mitt kontor på Söder i Stockholm. Vi har en väldigt fin kurslokal vid Mariatorget där vi också har plats för ett par kontorsplatser.

Min kära kollega är på kurs så jag inmundigar min lunch framför datorn och veckans Pele rapport. Tom Lescher är en fd lärare och numera astrolog med terapeutiskt anslag som berättar om vilka influenser som påverkar oss. Jag kan inte mycket om astrologi och hans stjärnrapport intresserar mig inte särskilt, däremot hans slutsatser. Väldigt givande och underhållande. Idag var temat manligt och kvinnligt och enligt Tom kan vi se fram emot en dynamisk helg:) Synd att Mannen är på kurs…

http://newparadigmastrology.com

Lunch med Lescher

När det gäller min verksamhet i övrigt och AnnasProfylax i synnerhet, är det min upplevelse att jag är i en process av konkretisering. Vad står AnnasProfylax för? Vad är det vi vill bidra med? Vem är jag? Vad vill jag göra? Hur vill jag leva?  Gå min egen väg?

För mig handlar det om att växla fokus in i mig istället för utanför mig. Om jag känner efter, vet jag ju precis vad jag vill och vad som är sant. Jag tror att det är viktigt att ställa sig sådana frågor regelbundet, särskilt om vi i vår strävan efter att göra saker kan ha en tendens att komma på avvägar eller blunda för fakta.

AnnasProfylax vill bidra till fina förlossningsupplevelser. Det vet jag.

Nu ska jag ta en prommis och fundera över om vi kan hålla AnnasProfylax för 50 barnmorskor samtidigt eller om vi tappar för mycket av det personliga anslaget… Får se vad jag svarar kliniken. Jag är redo att ifrågasätta ALLT, det är så lätt att fastna i gamla mönster.

Tom avslutar varje rapport med en liten dikt. Här är veckans rader:

Now that I have chosen to BE just who I am,

And express myself more fully, as a woman or a man

I can GIVE myself completely in love (life) again and again!

Tom Lescher

Go Tom, go!

 

Passionerade inspiratörer

september 4, 2013

Att få arbeta med något man brinner för är en ynnest, bonusen är att när man gör något man är passionerad över brukar det bli bra.

Under veckan som gått har jag mött flera passionerade inspiratörer. En av dem var Kjell Enhager, NLP-coachen som hjälpt en lång rad framgångsrika idrottsmän och kvinnor. I går kväll samlades min yngste sons hockeylag för att lyssna till honom. Vilken energi! Jag har lyssnat till honom tidigare, men det var ändå som om det var första gången.

Kjell Enhager

http://enhager.com

Anteckningsblocket fylldes (jag gillar att tänka med pennan) och det var särskilt några saker som jag fortsatte att fundera över efteråt.

Gläjde

Det är väldigt lätt att hamna i prestation. Inom idrotten är det särskilt tydligt men inte minst inom födandet. Pratade med en blivande mamma igår som känner sig rädd för att ”misslyckas” (ett ord som Kjell Enhager vill radera från ordlistan).

Istället för att fråga efter eller själv fokusera ”hur det gick”, föreslår Kjell att man fokuserar följande frågor:

Var det roligt?

Vad gjorde jag som var bra?

Vad kan jag förbättra?

Hur kan jag göra för att förbättra?

Killarna uppmanades att ha en anteckningsbok vid sin sida för att på kvällen tänka igenom och svara på frågorna – då bygger de sakta men säkert upp en bank av positiva tankar istället för att, som vi annars lätt gör, älta det negativa.

Fakta

Något annat som också klingade med hur jag själv tänker är att vara ärlig, med sig själv och med andra. Vad är sant? Vad är fakta? Istället för att lura oss själva, trösta och invagga i falsk säkerhet eller kanske skylla på ”alla andra”.

När vi är, vågar vara, ärliga är det min upplevelse att vi slappnar av. Då först öppnas dörren till nya möjligheter, tankar och strategier. I like.

Vilja

När jag vet vad jag vill är det som om hela mitt system fokuseras. Det svåra kan vara att förstå vad man vill. Som jag skrivit om i tidigare bloggar har jag börjat lära mig att lyssna till mitt inre skorr som ett nej och min inre lenhet som ett ja. Kjell menar att vi behöver sätta ord på och ta reda på vad vi vill för att kunna sätta levande och inspirerande mål:

Vad vill jag? Vad drömmer jag om?

Kopplar jag sedan min dröm till sinnena (hur det känns, luktar, ser ut osv), får drömmen liv och dragningskraft.

Inspirerande andetag

En annan inspiratör är Anders Olsson, som jag ska ha en föreläsning med den 9 oktober. Anmälningarna rasslar in – kul! Han har precis kommit ut med sitt nyhetsbrev där han skriver om andningen och ja, i min sons kära hockeylag SDE! Profylaxgruppen sponsrar laget med de andningsdon, relaxatorer, som Anders säljer och nu kommer han även att köra ett träningspass med killarna utifrån ett andningsperspektiv. Läs mer i nyhetsbrevet. Så kul!

http://medvetenandning.se/blog/andningstraning-for-framgangsrikt-hockeylag/

Ha en bra dag. Välkommen till Sverige, Obama!

 

Gemensamma andetag

augusti 25, 2013

Några gånger per år samlas vi som arbetar med AnnasProfylax och delar erfarenheter. Vi är alla en del av Profylaxgruppen men eftersom vi oftast arbetar själva behöver vi ladda med energi, nya förslag, övningar mm – gemensamma andetag.

I fredags hade vi en sådan erfarenhetsträff och jag tror nog jag kan säga att den kommer gå till historien som vår mest avslappnade och mysigaste konferens. När mer än halva dagen hade gått tittade vi på varandra och sa: ”Får man verkligen ha det så här bra?” Känner att jag får en klump i halsen av ren tacksamhet över de givande samtal vi hade. Jag gick hem med ny energi och glädje. Nedan ser ni två av våra duktiga kursledare höggravida Maria Demérus och Anna Rosén Rösiö, dock ej gravid:).

Maria D och Anna RR på erfaträff

Andningsföreläsning 9 oktober

Nu ska jag ladda om inför certifiering och andningsföreläsningen med Anders Olsson den 9 oktober – fick precis glädjande nyheter att Hungerprojektets ordförande, Marie Wallberg kommer!  All avkastning från föreläsningen går till deras verksamhet – vi hoppas att många kommer! Läs mer om den på hemsidan:

http://www.profylaxgruppen.se/1991

Nya sanningar

augusti 13, 2013

”Pappa, stäng munnen!”, sonen sprang framför sin pappa i full fart utefter havet på Råå utanför Helsingborg. Vi var där i helgen för att hälsa på farmor och farfar och passade på att njuta av den vackra stranden.

Som barn i huset har inte heller bonussonen kommit undan mina återkommande andningsföreläsningar och till min glädje har verkligen polletten trillat ner. Han laddar med djupandning innan träning, andas så mycket han kan med näsan under träning och kan också numera ”andas bort” eventuell huvudvärk själv. Det gläder en passionerad andningsinstruktör som jag:)

Sommaren har annars gått i utvecklingens tecken. Gick en fantastisk kurs med Mannen i augusti, Sanning och konsekvens med Kari Paues. Vad händer om man börjar leva sitt eget liv? Vad betyder det att leva sin egen sanning och vilka konsekvenser får det för andra? Vågar jag? Vet jag ens VAD jag vill? Inte alltid.

På mina kurser i AnnasProfylax brukar jag ställa frågan till de blivande mammorna: ”Hur skulle du vilja att din förlossning blev? Hur skulle du vilja känna dig? Vilket stöd skulle du vilja ha?” Inte sällan får jag svaret: ”Får jag vilja? Kan jag påverka hur det kommer bli? Blir inte bara förlossningen som den blir?” It´s an ALSO, som min kära kollega Malin skulle säga. Vissa saker kan vi påverka (mycket mer än man kan tro) och annat behöver vi förhålla oss till.

För mig handlar det om att träna, stanna upp, andas och tillåta viljan att få utrymme. Personligen hör jag annars till den kategori av människor som lite för ofta lyssnat på andra och fokuserat andras behov. Jag behöver öva mycket och rannsaka min rädslor.

Det är häftigt att gå en sådan här kurs tillsammans med sin man – att få möjlighet att växa och utvecklas tillsammans. En ynnest. På bilden nedan står vi och tittar ut över vattnet vid Bråviken där kursgården, Skeppsudden, ligger naturskönt.

Mats och Anna på Sanning 2013

Hemma igen har jag inspirerat tag i tag i höstens olika aktiviteter: Den 23 augusti håller jag första föreläsningen småbarnsföräldrar för hösten, planeringen av den nya certifieringen för barnmorskor är i full fart och uppdateringen av vår Profylax App. Den första september kommer den ut på alla plattformar och byter samtidigt namn till AnnasProfylax – förstås!

Samtalet kom när jag precis satt på mig skorna för att gå till jobbet.

”Hej, jag heter Rickard och vi skulle gå AnnasProfylax grundkurs i kväll, men det har börjat! Vi är redan på kliniken.” Han lät allvarligt koncentrerad men samtidigt lugn.

”Ok, spännande…. Det finns några grundläggande saker som ni kan ha glädje av att koll på. Är du tillräcklig närvarande för att kunna höra vad jag säger?”

”Ja, absolut.”

Jag började prata en stund, tills Rickard avbröt mig och sa: ”Vänta jag sätter dig på högtalartelefon så att hon kan höra dig också.”

Det blev en fem minuters minikurs per telefon och paret lät både lugnare och gladare när vi la på. Jag älskar mitt jobb. När jag hör hur poletterna trillar ner, känner jag hur nackhåren reser sig i glädje. Vi får se hur det går, men bara genom att hitta ett nytt anslag kan mycket förändras.

Så, vad var det jag sa till paret? Vad är det som är basic när vi föder barn?

Det första vi behöver förstå är att vi har en stark reflex om utlöses av livmoderns sammandragningar. Den reflexen får oss lätt att hålla andan och spänna oss. Ungefär som  när man slår tån i en dörr: ”Aj, aj….” På ren vilja och med träning kan vi avväpna den reflexen genom att göra precis tvärt om:

  1. När värken kommer – släpp kroppen, slappna av och ta ett djupt andetag in genom näsa och ut genom munnen. Andas ut med avslappnade läppar och låt som en djup suck.
  2. Fortsätt andas och anpassa andningen till styrkan i värken – ju starkare värk ju lättare och mjukare andning. Inandningen ska vara TYST och fokus ligga på en längre UT-andning.
  3. Fokusera blicken och tankarna.

Till Rickard sa jag att det kan vara bra om han ser sig som en ek som hon kan luta sig mot. ”Jag har förstått det”, svarade han och jag hörde leendet i hans röst.

Sen berättade jag lite mer om förlossningsförloppet och vad de kan förvänta sig. Eftersom de fortfarande var tidigt i öppningsskedet tipsade jag dem om vår Profylax App – där finns andningsväxlarna, checklistor mm som de skulle kunna titta på medan de väntar. På en klinik norröver vet jag att de har haft min träningsdvd i väntrummet – himla smart!

Det är faktiskt aldrig försent att lära sig det grundläggande. En duktig barnmorska kan på plats lära en mamma att andas och slappna av. Det var också mitt sista tips till paret: ”Be att få stöd av en barnmorska som kan profylax – de finns på alla kliniker.”

Körsbärsträdblommor

Ja, nu är jag på jobbet och mina tankar går till paret. Tänk, nu föder de sitt barn. Tiden stannar upp i andäktig väntan. Själv ska jag ringa till en mamma som står på vår kölista och berätta att det blivit en plats ledig. 🙂