Istället för tröst

”Jag är så himla trött, jag orkar inte mer nu.” Mamman hänger tungt över den uppfällda sänggaveln.

”Jo, men det här går ju jätte bra! Du är så duktig…”

”Ni förstår inte hur trött jag är…”

Det är verkligen lätt hänt att man i en sådan situation börjar trösta. Vi är, skulle jag vilja säga, uppfostrade till att trösta. Men känner vi oss tröstade? Fungerar det?

Vad händer om jag slutar trösta?

Vad händer om jag bara säger som det är – det som är sant?

Under våra certifieringar för barnmorskor tränar vi på att sluta trösta. Tränar och tränar… Det är så himla lätt att falla tillbaka i nya mönster.

Det handlar också om mod.

Ibland kan det faktiskt vara läskigt att säga det som är sant. Med träning går det bättre, framför allt när man ser att det ger helt nya och roligare resultat.

En som tränar på nya sätt att ge stöd och coachning är barnmorskan Malin Sunnergren. Tillsammans med sin kollega Christel Källstrand från Skövdes förlossningsklinik, går de vår certifiering – om några veckor är de klara, nykläckta. Det ska vi fira!

Malin Sunnergren – en modig barnmorska.

För dig

Ibland stöter jag på blivande föräldrar som står och väljer mellan en fin barnvagn och en profylaxkurs. Jag skulle vilja ta dem om axlarna och säga: ”Vakna! Fatta!” Det gör fysiskt ont i mig att de kanske av ren aningslöshet, ska behöva gå igenom en smärtsam upplevelse. Alldeles i onödan.

I morse hade jag ett inspirerande möte med en ung man vid namn Olof Svanberg. Han vann priset till Årets affärsentreprenör vid Handelshögskolan i Stockholm 2014. Som jurymedlem blev jag utsedd till hans mentor och vi hade vårt första möte just idag.

Det var en ovanligt närvarande kille som berättade om sig själv men som också verkade genuint intresserad av det jag håller på med – lite otippat med tanke på det jag gör – det lär väl ta minst tio år innan han är där själv…

Kunde det finnas ett ömsesidigt intresse av att fortsätta träffas?

Ja, jag insåg för min egen del att han kan hjälpa mig att förstå hur unga människor tänker idag. Hur jag kan nå de nya generationerna av blivande föräldrar?

”Help me, help you!” som Tom Cruise säger i filmen Jerry Maguire.

”Because you´re worth it!”, säger jag.

Sköna grannar på Mariatorget

Under flera års tid hade vi en bra kurslokal på Dalagatan 1 i Stockholm. När fastighetsägaren sa att vi behövde flytta knorrade vi utan att få gehör eftersom det skulle byggas hotell.

Vi hamnade på Mariatorget 1c. Jag bockar och bugar idag. Vilken högvinst. Vägg i vägg med Café Rival, Mariatorgets sprudlande aktivitet och sollapning, På andra sidan porten Snikkis mumsiga glass och i lokalen bredvid oss huserar Stockholm Tango där man kan svänga sina lurviga. Kan det bli bättre?

Sarah och Joel på Stockholm Tango hälsar välkomna.

I kväll är det dags för AnnasProfylax-kurs igen. Elva par, många förstföderskor, alla där för att de längtar efter möjligheten till en fin förlossning. Det är en ynnest att i mitt arbete få möjligheten att bidra och samtidigt ha så roligt.

Jag bockar och bugar –igen:)

Änglar på vägen

Om några dagar fyller min dotter 19 år. Klara Underbara. Det känns osannolikt att min långbenta, vackra avatar är den lilla ekorrunge jag födde på Danderyds förlossning en gråblek morgon i mars för 19 år sedan.

Jag hade längtat mycket efter att få barn och jag tackar idag de änglar som gav mig de nycklar jag behövde för att få en fin förlossning – de nycklar som fortfarande är grunden i AnnasProfylax.

En gammal vän tipsade mig om Anna Wahlgrens ”VM i förlossning”, vilket ledde mig vidare till Pierre och Aline Vellays bok ”Att föda barn utan smärta” – det lät bra tyckte jag! I slutet av boken fanns en rad bilder på ryska kvinnor som skrattade och log när de lyfte fram sina barn mellan benen. Jag tänkte att om jag åtminstone kan småle under förlossningen är jag nöjd…

Jag tror att det jag minns mest från att föda Klara, var att jag aldrig kände mig rädd. Jag visste vad jag skulle göra och min träning gav mig ett självförtroende som gjorde mig helt lugn och fokuserad. Det var magiskt.

När jag tittade ner på min lilla dotter kände jag en blandning av andakt och bävan – jag insåg direkt att allt jag kommer säga och göra kommer att påverka henne. Ansvaret dånade i mig. Men faktum är att den insikten har hjälpt mig många gånger när jag varit på väg att säga eller göra något dumt – det har hjälpt mig att hitta andetaget.

I det sammanhanget känns det väldigt roligt att också kunna erbjuda föräldraföreläsningar och privat coachning. Vi ska ju njuta av våra ungar och av varandra.

Ha det bäst!

En kvinnas stridsvärde

”Hur är ditt stridsvärde? Bra?” Mannen lutade sig framåt och tittade på sin son. Vi satt uppe på fjället och fikade och skulle strax bege oss nerför berget.

Min man har en bakgrund inom det militära och titt som tätt dyker det upp intressanta uttryck från den världen. Därför kom sonens ”Ja.”, inte som någon förvåning för någon av oss i familjen.

Vad har stridsvärde med förlossningar att göra? Stridsvärdet för en man i fält handlar om han (oftast en han) har ork och mental kapacitet att verka, göra nytta. En bra ledare har koll på när ”mannarna” åt senast, vad de åt, när och hur mycket de vilat, om de har anpassade kläder, mental balans osv. Är någon av dessa faktorer i obalans går det fort utför – fältkoma vill man undvika så långt som möjligt.

Ladda inför och under förlossningen

Du vet inte innan förlossningen börjar hur lång den kommer vara, hur tuffa värkarna kommer att vara osv. Det du kan göra är att se till att du är väl förberedd, har koll på hur du kan möta och hantera värkarna, att du vilar när du kan, byter ställning ofta, tänker positivt, äter och går på toaletten regelbundet. Är det inte självklart? Nej.

Alltför ofta ser jag födande kvinnor som är helt utmattade för att de inte ätit, är helt fast i ett negativt tankemönster, inte vilar etc. Deras män ser ofta lika utmattade ut då inte heller de tagit hand om sig själva och sina behov.

Förlossningen jämförs ofta med Vasalopp – likheterna är många, inte minst när det gäller näring och mentala strategier. Den största skillnaden är att du kan hoppa av ett Vasalopp, det kan du inte när du föder barn.

Så, gör det du kan för att ha marginalerna på din sida., att ditt stridsvärde är högt Ät, träna, vila och ta hand om dig så att du orkar oavsett hur resan blir.

Varma hälsningar från fjället

Hjälpa bebisen att somna själv

Profylax betyder förebyggande. För mig innefattar det hur man kan tänka och göra förebyggande som förälder med min bebis också. Det är därför jag idag även håller föräldraföreläsningar som man kan gå både innan och efter det att barnet är fött.

Jag fick en fråga via mail från en pappa efter förra föreläsningen:

Hej Anna. 

Tack för en jättebra kurs!

Jag missade att fråga om det är farligt eller oaktsamt att låta en 8 veckors bebis ligga kvar i sin vagn när hon skriker.

I regel somnar hon efter ett tag men när vi börjar och när hon vaknar är det mycket skrik och hon har endast vid ett par tillfällen legat lugn vaken i vagnen. 

Vad är rönen tipsen är det farligt för barnet. Hur länge kan man låta henne skrika? Ska man ta upp henne och lägga ned igen när hon lugnat sig?

Hoppas på råd och tips:)

_______________________

Hej, vad bra att du hör av dig.

Varje barn, familj, har förstås sina unika omständigheter och det är skillnad på skrik och skrik. Generellt, kan jag säga så här:

Se till att hon är ordentligt mätt och fått sina behov av intryck och aktiv närvaro (ögonkontakt och samtal) tillfredsställda först – det bäddar för enklare läggning. En bebis som är ett par månader gammal och fått sin behov tillfredsställda, kan somna själv.

Det är inte farligt för ett barn att skrika lite. Det som oftast oroar föräldrar är att barnet ska känna sig övergivet – vilket bebisar brukar fånga upp och skrika:) Det är smart att betrakta hennes skrik som frågor till er: ”Ska jag verkligen ligga här? På riktigt?”

Ju mer självklart ni kan lägga ner henne, pussa henne på näsan och säga ”Sov gott, min lilla pudding! Ses snart!”, desto enklare brukar det gå.

Gå ut och dammsug eller diska, något som låter.

Om hon ändå inte kommer till ro, gå tillbaka till vagnen och ”vagna” lugnt och STADIGT. Säg då och då: ”Nu ska du sova. Sov gott.” Ta inte upp henne. Hon ser er och vet rimligen, att hon inte är övergiven (även om det kan låta så- I know)

Om hon ligger i sin säng, sätt er vid dörren och läs en tidning t ex (bra med saker som låter, prasslar). Låtsas vara fullt koncentrerad på läsningen. Om hon fortsätter skrika, säg lika lugnt utan att titta upp: ”Ja, ja, jag vet att du vill upp, men nu ska du sova, sov gott!” och fortsätt läsa… Om hon verkligen hetsar upp sig, gå fram och vänd på henne, utan att säga något alls (hon har fattat, I promise) och gå tillbaka och sätt dig och läs. Försök undvika ögonkontakt i det här läget.

Om ni har mjuknat tidigare och tagit upp henne (vilket är väldigt mänskligt) kan det ta lite längre tid för henne att ”sluta fråga”, så är det bara. Ju konsekventare man är från början desto enklare sen.

Att hon skriker när hon vaknar, vet jag inte vad det beror på, men det jag skulle göra är att, när hon sovit länge och ni ser att hon börjar vakna och röra sig lite, ta upp henne INNAN hon vaknat ordentligt och håll henne nära, pussa och krama henne mycket. Gör så många gånger tills hon känner sig lugn och trygg och fått in de nya positiva signalerna i sitt system.

Välkomna 4 mars om ni kan och vill och ta gärna med er bebis:)

http://www.profylaxgruppen.se/3763

Vänliga hälsningar

Anna

Förberedda föräldrar

Något har hänt. Under hösten fortsatte jag min serie med föräldraföreläsningar för nyblivna föräldrar. Varje tillfälle med ett nytt tema. Igår kväll var det dags igen. Hälften av gänget kom med sina små godingar, sex till tio veckor gamla. Men det roliga var att den andra hälften var gravid och hade inte ens gått AnnasProfylax än.

Jag vet inte om ni inser vad spännande det här är – alltså, jag är van vid att höra blivande föräldrar säga att det där med att ta hand om barnet ”Det tar vi sen. Först ska vi föda.” Här kommer ett gäng föräldrar som tänker på ett nytt sätt.

För att ta reda på hur de tänker frågade jag förstås. Svaret jag fick var också intressant: ”Vi tänkte att sen, när barnet har kommit, då kommer vi säkert inte iväg på några kurser. Det är lika bra att passa på nu.” och ”Vi har ingen aning om hur man tar hand om en bebis, det kan vara bra att ha några idéer innan…”

Så smart.

Under AnnasProfylax kurser pratar jag mycket om vad profylax innebär – att förebygga så att problem inte hinner växa till sig genom att tänka, träna och agera på ett smart sätt. Det gäller ju självklart också föräldraskapet. Genom att vara förberedda kan vi faktiskt ta emot våra barn med tryggare och lugnare händer och skapa en positiv spiral redan från början.

Jag startade AnnasProfylax för att jag hade en idé om att det borde vara roligt att föda barn (den riktiga födelsedagen). På samma sätt har jag en idé om att det borde bara roligt, underbart och en njutning att ha en liten bebis hemma – inte något som vi bara ska överleva och genomlida, med nöd och näppe.

Nedan ser ni pappa Johan och sonen Albin. Han ser lite skeptisk ut lill-killen, men ni ska se att han snart fattar galoppen:)

Ha det bäst!

Anna

AnnasProfylax – på riktigt

Jag bländas av solen på tåget ner mot Skåne. Solen skiner! Kan nästan inte se mig mätt, ögonen dras mot de snö-glittrande ängarna och sjöarna. Titta – här på väg in över Södertälje:

Jag är på väg söderut för att fortsätta den stora satsning i AnnasProfylax som en region gör för att möta och ge ett bättre stöd till blivande föräldrar. Det härliga är att satsningen görs både på klinik- såväl som på mödravårdssidan, samtidigt – det bäddar för ett bra och mer varaktigt resultat. Tänk vad häftigt att vänta barn och få stöd i det som du fått lära dig på föräldrautbildningen när du kommer in på förlossningen! En våt dröm för vilket föräldrapar som helst:)

Från föräldrakurs till barnmorskeutbildning

Ända sedan jag började hålla AnnasProfylax har barnmorskor varit intresserade av att ta del av konceptet. Vi startade vår certifiering till profylaxinstruktör och vi är nu inne på vårt sjunde år – eller åttonde? – tiden går fort…. Nu har vi bestämt oss för att höja ribban ytterligare och förlänger utbildningen från fem till sex dagar uppdelade i tre block. Nästa utbildning börjar 19 mars – du kan läsa mer på hemsidan: http://www.profylaxgruppen.se/1057

Vi kommer självklart att fortsätta att hålla föräldrakurser både i Stockholm och Göteborg. Faktum är att vi bestämt oss för att återuppta kurserna i Lund – vi la ner dem men efterfrågan fortsätter så vi backar och kommer tillbaka:)

Andningens dag – föreläsning 2 februari

Andningens dag närmar sig med stormsteg – det ska bli otroligt roligt att få föreläsa om andningens olika aspekter tillsammans med andra kunniga läkare, forskare, mindfulness-lärare etc. Själv kommer jag att fokusera på hur man kan möta och hantera smärtsamma och utmanande situationer i ett bredare perspektiv – det jag lär ut fungerar ju lika bra i andra sammanhang, något jag har haft nytta av inte minst i hockeyvärlden när någon av min sons lagkamrater gjort illa sig (eller andra lagets – jag rycker ut då också…). Om du är intresserad av konferensen kan du läsa mer här:

Andningskonferenser 2 februari

Den 2 februari 2014 anordnas 6 st konferenser runtom i Sverige med fokus på andning. Totalt är det ett 50-tal mycket kunniga föreläsare som alla ställer upp ideellt för att sprida kunskap om detta mycket viktiga ämne. Anmälan sker direkt via Ticnet. Läs mer >>

Ha det bäst.

Anna

Tänk om det du tror om dig själv blir sant?

Vem kommer jag vara när jag föder? Jag minns att det var en fråga jag ställde mig inför mina förlossningar. Hur kommer jag vara? Kommer jag vara tyst, gå in i min bubbla och bara föda? Eller kommer jag skrika rakt ut och slå min man? Who knows?

Vi har ju faktiskt ingen aning innan. Jag kan ha en idé om att jag kommer att vara på det ena eller andra sättet men jag kan inte veta. Jag kan få en ledtråd, däremot, genom att identifiera vad jag tänker om mig själv och förlossningen. De tankar jag tänker, påverkar ju det jag känner, vilket påverkar hur jag handlar – det vet vi vid det här laget.

Och om det nu är så att vi skapar med våra tankar, att vi påverkas av hur vi tänker, då kan det vara smart att sätta strålkastarljuset på dessa tankar. Varför inte ta fram en anteckningsbok och t om skriva ner dem?

En barnmorska i Göteborg insåg att hon hade huvudet fullt av negativa tankar inför sin egen förlossning. Efter att ha identifierat vilka de var, bestämde hon sig för att vända på steken. Varje negativ tanke vändes i dess motsats:

Jag är rädd för att föda. – Jag känner mig lugn och trygg inför förlossningen.

Jag är rädd för att brista – Jag är hel och fin efteråt.

Tänk om jag inte får ett bra stöd – Jag får det bästa stöd man kan tänka sig. Osv

De positiva tankarna fyllde en anteckningsbok som hon dekorerade med bild, form och färg – en riktig drömbok. Hon läste den varje dag, gick AnnasProfylax och tränade som attan tillsammans med sin man. Förlossningen blev så fin som hon hoppats och efteråt var hon övertygad om att hennes mentala arbete och strategi hade gjort stor skillnad. Det är jag med.

Idag är det första dagen på år 2014.  Tänk att det alltid känns så STORT när ett nytt år börjar. Kan det vara den möjlighet vi ges till att göra nya val, sätta målsättningar och börja om som känns så starkt?

Denna första dag på året är jag på väg ner till just Göteborg där jag ska jobba och även titta på min käre hockeyson som spelar GIC (Gothenburg International Cup). För honom, för Adam, var valet enkelt. När syskonen åkte iväg till Mexico med sin far tvekade han inte ens. Mexico finns kvar, men hockeyn, det är nu det gäller. Vad skönt det är när det är så enkelt!

Adam  och hans kompis Philip är redo. Är du?

Gott Nytt År!

Anna

AnnasProfylax – en vän på vägen

Jag minns väl när jag insåg att AnnasProfylax höll på att växa till att bli något mer än en lyxkurs (för mig) vid sidan av jobbet. Det höll på att bli mitt levebröd. Från att ha haft kvällskurser på barnens dagis och hemma i vardagsrummet (”Barn, nu är ni tysta för jag har kurs…!”), hade jag fyra kurser i veckan och hann inte med mitt vanliga jobb som konsult och journalist.

Kan man verkligen leva på att hålla profylaxkurser? Som mödravården dessutom erbjuder gratis? Det lät inte helt smart…, men efter ett par sömnlösa nätter gjorde jag valet att sadla om och starta Profylaxgruppen.

Framför tvn en kväll skrev jag ner mina Andetag – mina stentavlor om hur jag såg på världen och vad som var viktigt för mig, hur jag ville arbeta och samarbeta.  Mina Andetag – de har varit bärande i tio års tid. Nu är det dags för en ny version.

En vän på vägen

Vid sidan av kurserna för blivande föräldrar, har det hela tiden funnits ett stort intresse från mödra- och förlossningsvård. På ort efter ort har jag och mina kollegor haft glädjen att dela med oss av hur vi arbetar. Vi har hållit både seminarier och föreläsningar, förutom vår längre certifiering. Och intresset växer…

Kommer ni ihåg Shell-reklamen ”En vän på vägen”? Det är vad jag vill fungera som för både blivande föräldrar och för barnmorskor. Vara en plats där man kan hämta inspiration och kunskap, strategier och verktyg. Mmm…. Niiice, som min dotter skulle säga.

Jag sitter på ett av mina favorithak här på Söder, Café Tårtan på Hornsgatspuckeln, och skriver. (Förstår ni hur bra jag har det??) Nu ska jag gå tillbaka till Mariatorget och förbereda kvällens föreläsning för föräldrar: ”Hur man sätter gränser och får lugn och ro”. Jag håller en föräldraföreläsning i månaden kring olika teman.

Hmm, en ny lyxhobby-kurs – får se var den slutar… J