En kvinnas stridsvärde

”Hur är ditt stridsvärde? Bra?” Mannen lutade sig framåt och tittade på sin son. Vi satt uppe på fjället och fikade och skulle strax bege oss nerför berget.

Min man har en bakgrund inom det militära och titt som tätt dyker det upp intressanta uttryck från den världen. Därför kom sonens ”Ja.”, inte som någon förvåning för någon av oss i familjen.

Vad har stridsvärde med förlossningar att göra? Stridsvärdet för en man i fält handlar om han (oftast en han) har ork och mental kapacitet att verka, göra nytta. En bra ledare har koll på när ”mannarna” åt senast, vad de åt, när och hur mycket de vilat, om de har anpassade kläder, mental balans osv. Är någon av dessa faktorer i obalans går det fort utför – fältkoma vill man undvika så långt som möjligt.

Ladda inför och under förlossningen

Du vet inte innan förlossningen börjar hur lång den kommer vara, hur tuffa värkarna kommer att vara osv. Det du kan göra är att se till att du är väl förberedd, har koll på hur du kan möta och hantera värkarna, att du vilar när du kan, byter ställning ofta, tänker positivt, äter och går på toaletten regelbundet. Är det inte självklart? Nej.

Alltför ofta ser jag födande kvinnor som är helt utmattade för att de inte ätit, är helt fast i ett negativt tankemönster, inte vilar etc. Deras män ser ofta lika utmattade ut då inte heller de tagit hand om sig själva och sina behov.

Förlossningen jämförs ofta med Vasalopp – likheterna är många, inte minst när det gäller näring och mentala strategier. Den största skillnaden är att du kan hoppa av ett Vasalopp, det kan du inte när du föder barn.

Så, gör det du kan för att ha marginalerna på din sida., att ditt stridsvärde är högt Ät, träna, vila och ta hand om dig så att du orkar oavsett hur resan blir.

Varma hälsningar från fjället

Annonser

Hjälpa bebisen att somna själv

Profylax betyder förebyggande. För mig innefattar det hur man kan tänka och göra förebyggande som förälder med min bebis också. Det är därför jag idag även håller föräldraföreläsningar som man kan gå både innan och efter det att barnet är fött.

Jag fick en fråga via mail från en pappa efter förra föreläsningen:

Hej Anna. 

Tack för en jättebra kurs!

Jag missade att fråga om det är farligt eller oaktsamt att låta en 8 veckors bebis ligga kvar i sin vagn när hon skriker.

I regel somnar hon efter ett tag men när vi börjar och när hon vaknar är det mycket skrik och hon har endast vid ett par tillfällen legat lugn vaken i vagnen. 

Vad är rönen tipsen är det farligt för barnet. Hur länge kan man låta henne skrika? Ska man ta upp henne och lägga ned igen när hon lugnat sig?

Hoppas på råd och tips:)

_______________________

Hej, vad bra att du hör av dig.

Varje barn, familj, har förstås sina unika omständigheter och det är skillnad på skrik och skrik. Generellt, kan jag säga så här:

Se till att hon är ordentligt mätt och fått sina behov av intryck och aktiv närvaro (ögonkontakt och samtal) tillfredsställda först – det bäddar för enklare läggning. En bebis som är ett par månader gammal och fått sin behov tillfredsställda, kan somna själv.

Det är inte farligt för ett barn att skrika lite. Det som oftast oroar föräldrar är att barnet ska känna sig övergivet – vilket bebisar brukar fånga upp och skrika:) Det är smart att betrakta hennes skrik som frågor till er: ”Ska jag verkligen ligga här? På riktigt?”

Ju mer självklart ni kan lägga ner henne, pussa henne på näsan och säga ”Sov gott, min lilla pudding! Ses snart!”, desto enklare brukar det gå.

Gå ut och dammsug eller diska, något som låter.

Om hon ändå inte kommer till ro, gå tillbaka till vagnen och ”vagna” lugnt och STADIGT. Säg då och då: ”Nu ska du sova. Sov gott.” Ta inte upp henne. Hon ser er och vet rimligen, att hon inte är övergiven (även om det kan låta så- I know)

Om hon ligger i sin säng, sätt er vid dörren och läs en tidning t ex (bra med saker som låter, prasslar). Låtsas vara fullt koncentrerad på läsningen. Om hon fortsätter skrika, säg lika lugnt utan att titta upp: ”Ja, ja, jag vet att du vill upp, men nu ska du sova, sov gott!” och fortsätt läsa… Om hon verkligen hetsar upp sig, gå fram och vänd på henne, utan att säga något alls (hon har fattat, I promise) och gå tillbaka och sätt dig och läs. Försök undvika ögonkontakt i det här läget.

Om ni har mjuknat tidigare och tagit upp henne (vilket är väldigt mänskligt) kan det ta lite längre tid för henne att ”sluta fråga”, så är det bara. Ju konsekventare man är från början desto enklare sen.

Att hon skriker när hon vaknar, vet jag inte vad det beror på, men det jag skulle göra är att, när hon sovit länge och ni ser att hon börjar vakna och röra sig lite, ta upp henne INNAN hon vaknat ordentligt och håll henne nära, pussa och krama henne mycket. Gör så många gånger tills hon känner sig lugn och trygg och fått in de nya positiva signalerna i sitt system.

Välkomna 4 mars om ni kan och vill och ta gärna med er bebis:)

http://www.profylaxgruppen.se/3763

Vänliga hälsningar

Anna

Förberedda föräldrar

Något har hänt. Under hösten fortsatte jag min serie med föräldraföreläsningar för nyblivna föräldrar. Varje tillfälle med ett nytt tema. Igår kväll var det dags igen. Hälften av gänget kom med sina små godingar, sex till tio veckor gamla. Men det roliga var att den andra hälften var gravid och hade inte ens gått AnnasProfylax än.

Jag vet inte om ni inser vad spännande det här är – alltså, jag är van vid att höra blivande föräldrar säga att det där med att ta hand om barnet ”Det tar vi sen. Först ska vi föda.” Här kommer ett gäng föräldrar som tänker på ett nytt sätt.

För att ta reda på hur de tänker frågade jag förstås. Svaret jag fick var också intressant: ”Vi tänkte att sen, när barnet har kommit, då kommer vi säkert inte iväg på några kurser. Det är lika bra att passa på nu.” och ”Vi har ingen aning om hur man tar hand om en bebis, det kan vara bra att ha några idéer innan…”

Så smart.

Under AnnasProfylax kurser pratar jag mycket om vad profylax innebär – att förebygga så att problem inte hinner växa till sig genom att tänka, träna och agera på ett smart sätt. Det gäller ju självklart också föräldraskapet. Genom att vara förberedda kan vi faktiskt ta emot våra barn med tryggare och lugnare händer och skapa en positiv spiral redan från början.

Jag startade AnnasProfylax för att jag hade en idé om att det borde vara roligt att föda barn (den riktiga födelsedagen). På samma sätt har jag en idé om att det borde bara roligt, underbart och en njutning att ha en liten bebis hemma – inte något som vi bara ska överleva och genomlida, med nöd och näppe.

Nedan ser ni pappa Johan och sonen Albin. Han ser lite skeptisk ut lill-killen, men ni ska se att han snart fattar galoppen:)

Ha det bäst!

Anna

AnnasProfylax – på riktigt

Jag bländas av solen på tåget ner mot Skåne. Solen skiner! Kan nästan inte se mig mätt, ögonen dras mot de snö-glittrande ängarna och sjöarna. Titta – här på väg in över Södertälje:

Jag är på väg söderut för att fortsätta den stora satsning i AnnasProfylax som en region gör för att möta och ge ett bättre stöd till blivande föräldrar. Det härliga är att satsningen görs både på klinik- såväl som på mödravårdssidan, samtidigt – det bäddar för ett bra och mer varaktigt resultat. Tänk vad häftigt att vänta barn och få stöd i det som du fått lära dig på föräldrautbildningen när du kommer in på förlossningen! En våt dröm för vilket föräldrapar som helst:)

Från föräldrakurs till barnmorskeutbildning

Ända sedan jag började hålla AnnasProfylax har barnmorskor varit intresserade av att ta del av konceptet. Vi startade vår certifiering till profylaxinstruktör och vi är nu inne på vårt sjunde år – eller åttonde? – tiden går fort…. Nu har vi bestämt oss för att höja ribban ytterligare och förlänger utbildningen från fem till sex dagar uppdelade i tre block. Nästa utbildning börjar 19 mars – du kan läsa mer på hemsidan: http://www.profylaxgruppen.se/1057

Vi kommer självklart att fortsätta att hålla föräldrakurser både i Stockholm och Göteborg. Faktum är att vi bestämt oss för att återuppta kurserna i Lund – vi la ner dem men efterfrågan fortsätter så vi backar och kommer tillbaka:)

Andningens dag – föreläsning 2 februari

Andningens dag närmar sig med stormsteg – det ska bli otroligt roligt att få föreläsa om andningens olika aspekter tillsammans med andra kunniga läkare, forskare, mindfulness-lärare etc. Själv kommer jag att fokusera på hur man kan möta och hantera smärtsamma och utmanande situationer i ett bredare perspektiv – det jag lär ut fungerar ju lika bra i andra sammanhang, något jag har haft nytta av inte minst i hockeyvärlden när någon av min sons lagkamrater gjort illa sig (eller andra lagets – jag rycker ut då också…). Om du är intresserad av konferensen kan du läsa mer här:

Andningskonferenser 2 februari

Den 2 februari 2014 anordnas 6 st konferenser runtom i Sverige med fokus på andning. Totalt är det ett 50-tal mycket kunniga föreläsare som alla ställer upp ideellt för att sprida kunskap om detta mycket viktiga ämne. Anmälan sker direkt via Ticnet. Läs mer >>

Ha det bäst.

Anna

Tänk om det du tror om dig själv blir sant?

Vem kommer jag vara när jag föder? Jag minns att det var en fråga jag ställde mig inför mina förlossningar. Hur kommer jag vara? Kommer jag vara tyst, gå in i min bubbla och bara föda? Eller kommer jag skrika rakt ut och slå min man? Who knows?

Vi har ju faktiskt ingen aning innan. Jag kan ha en idé om att jag kommer att vara på det ena eller andra sättet men jag kan inte veta. Jag kan få en ledtråd, däremot, genom att identifiera vad jag tänker om mig själv och förlossningen. De tankar jag tänker, påverkar ju det jag känner, vilket påverkar hur jag handlar – det vet vi vid det här laget.

Och om det nu är så att vi skapar med våra tankar, att vi påverkas av hur vi tänker, då kan det vara smart att sätta strålkastarljuset på dessa tankar. Varför inte ta fram en anteckningsbok och t om skriva ner dem?

En barnmorska i Göteborg insåg att hon hade huvudet fullt av negativa tankar inför sin egen förlossning. Efter att ha identifierat vilka de var, bestämde hon sig för att vända på steken. Varje negativ tanke vändes i dess motsats:

Jag är rädd för att föda. – Jag känner mig lugn och trygg inför förlossningen.

Jag är rädd för att brista – Jag är hel och fin efteråt.

Tänk om jag inte får ett bra stöd – Jag får det bästa stöd man kan tänka sig. Osv

De positiva tankarna fyllde en anteckningsbok som hon dekorerade med bild, form och färg – en riktig drömbok. Hon läste den varje dag, gick AnnasProfylax och tränade som attan tillsammans med sin man. Förlossningen blev så fin som hon hoppats och efteråt var hon övertygad om att hennes mentala arbete och strategi hade gjort stor skillnad. Det är jag med.

Idag är det första dagen på år 2014.  Tänk att det alltid känns så STORT när ett nytt år börjar. Kan det vara den möjlighet vi ges till att göra nya val, sätta målsättningar och börja om som känns så starkt?

Denna första dag på året är jag på väg ner till just Göteborg där jag ska jobba och även titta på min käre hockeyson som spelar GIC (Gothenburg International Cup). För honom, för Adam, var valet enkelt. När syskonen åkte iväg till Mexico med sin far tvekade han inte ens. Mexico finns kvar, men hockeyn, det är nu det gäller. Vad skönt det är när det är så enkelt!

Adam  och hans kompis Philip är redo. Är du?

Gott Nytt År!

Anna

AnnasProfylax – en vän på vägen

Jag minns väl när jag insåg att AnnasProfylax höll på att växa till att bli något mer än en lyxkurs (för mig) vid sidan av jobbet. Det höll på att bli mitt levebröd. Från att ha haft kvällskurser på barnens dagis och hemma i vardagsrummet (”Barn, nu är ni tysta för jag har kurs…!”), hade jag fyra kurser i veckan och hann inte med mitt vanliga jobb som konsult och journalist.

Kan man verkligen leva på att hålla profylaxkurser? Som mödravården dessutom erbjuder gratis? Det lät inte helt smart…, men efter ett par sömnlösa nätter gjorde jag valet att sadla om och starta Profylaxgruppen.

Framför tvn en kväll skrev jag ner mina Andetag – mina stentavlor om hur jag såg på världen och vad som var viktigt för mig, hur jag ville arbeta och samarbeta.  Mina Andetag – de har varit bärande i tio års tid. Nu är det dags för en ny version.

En vän på vägen

Vid sidan av kurserna för blivande föräldrar, har det hela tiden funnits ett stort intresse från mödra- och förlossningsvård. På ort efter ort har jag och mina kollegor haft glädjen att dela med oss av hur vi arbetar. Vi har hållit både seminarier och föreläsningar, förutom vår längre certifiering. Och intresset växer…

Kommer ni ihåg Shell-reklamen ”En vän på vägen”? Det är vad jag vill fungera som för både blivande föräldrar och för barnmorskor. Vara en plats där man kan hämta inspiration och kunskap, strategier och verktyg. Mmm…. Niiice, som min dotter skulle säga.

Jag sitter på ett av mina favorithak här på Söder, Café Tårtan på Hornsgatspuckeln, och skriver. (Förstår ni hur bra jag har det??) Nu ska jag gå tillbaka till Mariatorget och förbereda kvällens föreläsning för föräldrar: ”Hur man sätter gränser och får lugn och ro”. Jag håller en föräldraföreläsning i månaden kring olika teman.

Hmm, en ny lyxhobby-kurs – får se var den slutar… J

Att ligga på soffan eller stiga upp

Under AnnasProfylax logga står det ”För livet”. Det kanske låter pretentiöst men det är precis det jag och mina kurskollegor brinner för – för en fin förlossning. För möjligheten att leva helt och fullt.

Jag erkänner direkt att jag kör av vägen titt som tätt. Jag har precis spenderat nästan två hela dagar med att darra med underläppen. Jag borde vara på något annat sätt. Mannen borde vara på ett annat sätt. Barnen borde vara på ett annat sätt. Jobbet borde vara på ett annat sätt… Jag har ingen LUST att bli vuxen. Jag har ingen lust att göra HELA jobbet. Måste jag göra HELA jobbet? VARJE dag?

När jag födde mitt tredje barn minns jag väl hur min dåvarande man försökte peppa mig och hur jag blängde tillbaka, när det var som tuffast, och inombords tänkte: ”Ta EN enda värk, sen kan vi snacka! Komma här och peppa…!” Tack och lov sa jag det inte högt, men jag tänkte det.

Mitt arbete har, hittills, varit luststyrt. Om jag känt mig pigg och inspirerad har jag presterat på toppnivå – ni anar inte hur mycket jag kan få gjort när jag är på ett bra ställe. Men när jag känt mig trött eller inte mått bra av någon annan anledning… Inte lika lätt. Ett undantag är faktiskt AnnasProfylax. När jag ska hålla en kurs kan jag må hur som helst innan, det spelar ingen roll. Jag kliver in i min kursledarroll och VÄLJER närvaro, VÄLJER glädje och nyfikenhet – och jag får och blir det jag väljer.

Att leva disciplinerat

Jag håller på att träna på att leva och vara disciplinerad. Vad händer om jag bara GÖR det jag ska? Utan att tänka så mycket. Jag borstar ju tänderna varje dag. Jag tänker inte att idag struntar jag i det för jag har ingen lust… Jag bara gör det.

Sekunderna går och jag inser att jag inte har råd, vill inte, förslösa mitt liv. Jag vill njuta, skapa och ha roligt och då behöver jag göra jobbet. På sofflocket händer inget – eller som hockeyspelaren Wayne Gretzky sagt:

”You miss 100% of the shots you don’t take.”

Deprimerade pappor talar ut

I en ny studie som gjorts i Stockholms län av Karolinska Institutet, framgår det att 15 procent av papporna visar depressiva symptom efter förlossningen. I ett inslag från Aktuellt den 8 oktober, berättar pappan Jonas Rasmussen om sin egen depression i samband med det första barnet.

http://www.svtplay.se/klipp/1516912/manga-nyblivna-pappor-deprimerade

Jag tror personligen att mörkertalet är mycket större. Som en välkänd barnboksförfattare sa en gång: ”Barn är utveckling. Barn tvingar till utveckling.”

För kanske första gången i vårt liv behöver vi sätta våra egna behov åt sidan för att ta hand om en annan människa. En liten människa utan instruktionsbok…

Oavsett om vi tittar på mammorna eller papporna, innebär en ny familjemedlem enorma utmaningar för alla inblandade. Hur förlossningen har gått och hur föräldrarna upplevt sig kunna samarbeta och möta det som hänt, spelar stor roll.

Lugna pappor

För några år sedan ringde en barnmorska från Danderyds BB upp oss. Hon frågade: ”Vad gör ni på era kurser? Hur får ni papporna att bli så delaktiga och lugna, inte bara under förlossningen utan även efteråt?”

Ja, vad gör vi?

Jag möter många pappor som känner sig enormt osäkra och oroliga inför både förlossning och föräldraskap. Jag tror att många känner att det inte är riktigt legitimt, så många mörkar. Håller låg profil. Problemet är att en osäker pappa lätt smittar mamman och vice versa, och en negativ spiral är skapad.

Det jag gör på mina kurser i AnnasProfylax och under föräldrar föreläsningarna, är att se på mamman och pappan som likar. Vi är lika och olika. Det är min upplevelse att det definitivt finns skillnader mellan män och kvinnor, men vi är också mycket mer lika än vad som ibland förespeglas. Vi kanske visar det på olika sätt, vår frustration eller ångest, men grundbehoven är ser likadana ut.

Fakta.nu

Det vi gör i kursen AnnasProfylax är att utgå från fakta.nu. Om det går ont att föda barn, hur kan man göra så att det känns bättre? Om en skrikande unge kan få vilken familj som helst på fall, hur gör man för att undvika det?

Studier har visat att oroliga pappor ger fler komplikationer och längre förlossningar – feel no pressure! Så, mitt mål under AnnasProfylax är att bidra till att skapa lugna och trygga män och kvinnor som kan behålla sitt lugn oavsett hur vindarna blåser. Det kan handla om utdragna förlossningar eller en unge som bara skriker, livet och utmaningarna ser olika ut.

Strategier och träning

Oavsett behöver vi utgångspunkter och strategier. Vi får inte längre vårt föräldraskap med modersmjölken. Vi har ofta ingen aning om hur vi ska föda våra barn eller ta hand om dem. Vi borde kanske. Vi borde en massa saker, men jag tror att det är smartare att utgå ifrån verkligheten och börja där.

Nästa föräldraföreläsning har jag den 29 oktober. Den handlar om att sätta gränser. Välkomna!

Läs mer om föreläsningen här: http://www.profylaxgruppen.se/3763

Lunch med Lescher

Jag sitter på mitt kontor på Söder i Stockholm. Vi har en väldigt fin kurslokal vid Mariatorget där vi också har plats för ett par kontorsplatser.

Min kära kollega är på kurs så jag inmundigar min lunch framför datorn och veckans Pele rapport. Tom Lescher är en fd lärare och numera astrolog med terapeutiskt anslag som berättar om vilka influenser som påverkar oss. Jag kan inte mycket om astrologi och hans stjärnrapport intresserar mig inte särskilt, däremot hans slutsatser. Väldigt givande och underhållande. Idag var temat manligt och kvinnligt och enligt Tom kan vi se fram emot en dynamisk helg:) Synd att Mannen är på kurs…

http://newparadigmastrology.com

När det gäller min verksamhet i övrigt och AnnasProfylax i synnerhet, är det min upplevelse att jag är i en process av konkretisering. Vad står AnnasProfylax för? Vad är det vi vill bidra med? Vem är jag? Vad vill jag göra? Hur vill jag leva?  Gå min egen väg?

För mig handlar det om att växla fokus in i mig istället för utanför mig. Om jag känner efter, vet jag ju precis vad jag vill och vad som är sant. Jag tror att det är viktigt att ställa sig sådana frågor regelbundet, särskilt om vi i vår strävan efter att göra saker kan ha en tendens att komma på avvägar eller blunda för fakta.

AnnasProfylax vill bidra till fina förlossningsupplevelser. Det vet jag.

Nu ska jag ta en prommis och fundera över om vi kan hålla AnnasProfylax för 50 barnmorskor samtidigt eller om vi tappar för mycket av det personliga anslaget… Får se vad jag svarar kliniken. Jag är redo att ifrågasätta ALLT, det är så lätt att fastna i gamla mönster.

Tom avslutar varje rapport med en liten dikt. Här är veckans rader:

Now that I have chosen to BE just who I am,

And express myself more fully, as a woman or a man

I can GIVE myself completely in love (life) again and again!

Tom Lescher

Go Tom, go!

 

Passionerade inspiratörer

Att få arbeta med något man brinner för är en ynnest, bonusen är att när man gör något man är passionerad över brukar det bli bra.

Under veckan som gått har jag mött flera passionerade inspiratörer. En av dem var Kjell Enhager, NLP-coachen som hjälpt en lång rad framgångsrika idrottsmän och kvinnor. I går kväll samlades min yngste sons hockeylag för att lyssna till honom. Vilken energi! Jag har lyssnat till honom tidigare, men det var ändå som om det var första gången.

http://enhager.com

Anteckningsblocket fylldes (jag gillar att tänka med pennan) och det var särskilt några saker som jag fortsatte att fundera över efteråt.

Gläjde

Det är väldigt lätt att hamna i prestation. Inom idrotten är det särskilt tydligt men inte minst inom födandet. Pratade med en blivande mamma igår som känner sig rädd för att ”misslyckas” (ett ord som Kjell Enhager vill radera från ordlistan).

Istället för att fråga efter eller själv fokusera ”hur det gick”, föreslår Kjell att man fokuserar följande frågor:

Var det roligt?

Vad gjorde jag som var bra?

Vad kan jag förbättra?

Hur kan jag göra för att förbättra?

Killarna uppmanades att ha en anteckningsbok vid sin sida för att på kvällen tänka igenom och svara på frågorna – då bygger de sakta men säkert upp en bank av positiva tankar istället för att, som vi annars lätt gör, älta det negativa.

Fakta

Något annat som också klingade med hur jag själv tänker är att vara ärlig, med sig själv och med andra. Vad är sant? Vad är fakta? Istället för att lura oss själva, trösta och invagga i falsk säkerhet eller kanske skylla på ”alla andra”.

När vi är, vågar vara, ärliga är det min upplevelse att vi slappnar av. Då först öppnas dörren till nya möjligheter, tankar och strategier. I like.

Vilja

När jag vet vad jag vill är det som om hela mitt system fokuseras. Det svåra kan vara att förstå vad man vill. Som jag skrivit om i tidigare bloggar har jag börjat lära mig att lyssna till mitt inre skorr som ett nej och min inre lenhet som ett ja. Kjell menar att vi behöver sätta ord på och ta reda på vad vi vill för att kunna sätta levande och inspirerande mål:

Vad vill jag? Vad drömmer jag om?

Kopplar jag sedan min dröm till sinnena (hur det känns, luktar, ser ut osv), får drömmen liv och dragningskraft.

Inspirerande andetag

En annan inspiratör är Anders Olsson, som jag ska ha en föreläsning med den 9 oktober. Anmälningarna rasslar in – kul! Han har precis kommit ut med sitt nyhetsbrev där han skriver om andningen och ja, i min sons kära hockeylag SDE! Profylaxgruppen sponsrar laget med de andningsdon, relaxatorer, som Anders säljer och nu kommer han även att köra ett träningspass med killarna utifrån ett andningsperspektiv. Läs mer i nyhetsbrevet. Så kul!

http://medvetenandning.se/blog/andningstraning-for-framgangsrikt-hockeylag/

Ha en bra dag. Välkommen till Sverige, Obama!