Hantera barns (och sina egna) känslor

Om du har barn vet du vid det här laget att även små barn har starka känslor och åsikter. Ibland möter jag nyblivna (eller gravid) föräldrar som har en idé om att, om de gör allt rätt och barnet inte behöver höra ett nej eller dylikt, då kommer barnet bara vara glad – hela tiden… Sorry, imposible, not possible, njet, inte möjligt.

Barn utvecklas hela tiden och när de är i närheten av ett nytt utvecklingssprång, så blir de precis lika frustrerade som vi vuxna när vi upplever att vi inte kommer igenom, förstår hur vi ska göra eller nå fram.

En lugn vägvisare

I sådana situationer är det underbart om du som förälder kan behålla DITT lugn och vara en stadig referens. Spegla och känn in ditt barn (”Är det jobbigt nu?”), men samtidigt signalera att du tror på barnet (”Du fixar det här!”). Risken om du löser ”problemet” åt ditt barn, vad det nu än är, är att du ger ditt barn signalen att du inte tror på dess förmåga att lösa det själv.

Det här är curlingens mörka baksida. Du kanske löser problemet i stunden, men konsekvenserna längre fram blir super sorgliga.

Curling är att göra något för barnet som ditt barn hade kunnat klara själv. Barnets reaktion kan i stunden vara positiv men i längden negativ och passiviserande.

Börja betrakta barn där föräldrarna gör allt för barnet: matar, väljer kläder, klär på, fixar och hämtar leksaker, planerar och styr leken etc. Barnet blir mer och mer stilla, stillasittande och gnällig, irriterad, otacksam (”Ok, gör det själv, då!”). Ett sådant barn kommer snabbare än du anar behöva direkt, ständig och omgående behovstillfredsställelse och är ändå inte nöjd…

Så, om barnet visar starka känslor av frustration, se om du kan andas och behålla ditt lugn och avvakta i det längsta med att lösa situationen. Barnet kanske blir väldigt frustrerad först, men sedan kommer hen att försöka igen och igen och igen, tills de behärskar den nya konsten.

Sedan kan barnet visa starka känslor i mängder av olika situationer, som vi ofta kan härleda till nyfikenhet (”Vad var DET?”), vilja bidra och hjälpa till, avundsjuka osv.

Om du är närvarande som förälder kommer du oftast förstå vad ditt barn vill, bara genom att känna in energin i situationen. Då är det också lättare att behålla sitt lugn.

Men, om du är trött, reaktiv, känslig eller kanske deprimerad, kan det vara svårt att vara den där lugna och trygga och närvarande vuxna vägledaren – då behöver du se till att du kommer på banan själv.

I nästa veckas liveseminarium på boon.tv, kommer jag att gå igenom mer om hur du kan ta hand om dina egna känslor och barnets. När är det BRA att visa känslor (negativa sådana), när är det INTE bra? Hur gör jag om jag inte kan låta bli att reagera för starkt? Hur får jag tillbaka mitt lugn.

Att vara med barn är enormt energikrävande, men med kunskap och bra rutiner som tillgodoser allas behov, kan det vara underbart att ha barn, en glädje. 

Barn är utveckling, tvingar till utveckling. Om du antar utmaningen kan ni båda växa och utvecklas tillsammans i skön harmoni.

Med barnen på höften… (Klara och kusin Fredric).