Sverige är fantastiskt – i jämförelse!

maj 11, 2011

Det är lätt att man fokuserar på allt som kan bli bättre, eller hur? Tänk om vi kunde ha ett bättre bemötande, mer personal, färre kejsarsnitt etc.

Förra sommaren hade jag möjlighet att besöka en förlossningsklinik i New York. Jag blir fortfarande blek vid minnet av hur det var där. I filmen ”The Business of Being Born” speglas ett krasst Amerika där förlossningsvården styrs av försäkringsbolag, rädslan för att göra fel och läkarnas personliga behov. Verkligheten jag mötte var sorgligare än jag kunnat tänka mig:

Jag minns en stor, färgad, kvinna som stapplade in till receptionen, gråtande, mitt i ett, som jag kunde bedöma, aktivt värkarbete. Sjuksköterskan tittade inte ens upp, men sträckte fram en blankett och sa: ”Well, you can sit over there (pekade på en soffa till vänster om receptionen) and fill in the form.” Inte en fråga om varför hon grät, om hon skulle ha någon med sig eller om hon behövde något. Nada. Jag frågade om det var ok att jag visade henne hur hon kunde möta och arbeta med värkarna. Sjuksköterskan svarade att ”No use – she´s in for a ceasarean (kejsarsnitt)! But it´s up to you.”

Mammor lades på rygg i sängarna med dropp oavsett om de var öppna en eller tio centimeter. När jag frågade om inte mamman åtminstone kunde få stå bredvid sängen och gunga var det återkommande svaret: ”Well, you know, it´s not practical!” För vem?

Min tidigare härliga kollega, profylaxinstruktör och numera duktig yogalärare, Jennie Liljefors, bor i Italien och födde sitt tredje barn i Milano. Förlossningen var som ur film från 50-talet. Gröna operationskläder, munskydd, gröna kakelklädda väggar och kvinnor som regelmässigt klipptes inför krystningen mm. Det var en utmaning att föda på ett någorlunda naturligt sätt där. Jennie och hennes man Per lyckades. När barnmorskan efter förlossningen skulle lyfta bort bebisen till ett annat rum, där alla andra bebisar låg, sa Jennie på rungande italienska att ”Om ni tar bort min bebis skriker jag!” Tydligen såg hon ut som om hon skulle göra just det för hon fick, som enda mamma, behålla sitt barn hos sig. Av någon underlig anledning var hennes dotter den enda som inte skrek…

I Sverige får vi ha våra bebisar hos oss. Att vår partner är med är självklart. Vi har fantastiska barnmorskor som gör sitt bästa för att bidra till en sådan fin upplevelse som möjligt. Det är kanske inte alltid som de har förmågan eller verktygen – men hjärtat finns där och att det är föräldrarnas önskemål som ska styra är utgångspunkten. Har vi haft en smärtsam erfarenhet får vi prata med en Aurorabarnmorska osv.

Idag träffade jag och några av mina kollegor ledningen för en klinik som vill lyfta hela sin personal genom att ge dem den träning och kunskap de behöver för att kunna ge alla föräldrar det allra bästa stödet, varje dag, varje förlossning, året runt. De vill göra sitt bästa för er. De vill se och förstå vad som kan göras annorlunda och kanske bättre. För er. Det fyller mig med en stor känsla av respekt och tacksamhet. Tack och lov för att jag bor i Sverige och har haft möjlighet att föda mina barn här. Och helt fantastiskt att jag och mina kollegor får bidra till att utveckla förlossningsvården vidare! Hatten av!

Kram

Anna

PS Jennie och jag i Italien utanför hennes hus i Alassio. Visst ser man att hon skulle kunna skrika – högt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: