Profylax i föräldrautbildningen – bra eller dåligt?

Är profylax bra eller dåligt? Ger det någon effekt eller inte? Än en gång är TUFF-studien (Träning och utbildning för föräldrar) aktuell efter publicering i Läkartidningen (se länk nedan). I den studien lät man en grupp föräldrar ta del av den ”vanliga” föräldrautbildningen med fokus på information. I den andra gruppens utbildning vävde man in viss profylaxträning och diskussioner kring partnerns roll och mental träning. På en övergripande nivå kunde man inte se några större skillnader avseende epiduralanvändning, kejsarsnitt eller upplevelse. That´s it. Det är fakta.

Efter att ha arbetat med profylaxutbildning och dessutom använt det på födande i alla skeden av förlossningen under mer än 10 års tid, vet jag, så är det min erfarenhet att, det är bra och att det fungerar.Varför fungerade det inte profylaxen i den här formen?

1. Pedagogik. Våra kursledare utbildas under flera månaders tid i hur man lär ut, når samt inspirerar alla typer av människor; pappan som inte vill vara där, mamman som är panikrädd, mamman som inte förstått att hon ska föda eller som kanske har tendens att hyperventilera etc.

Barnmorskorna i TUFF-studien var erfarna, duktiga barnmorskor som hållit i föräldrautbildning i många år – men, utan att ha fått någon egentlig pedagogisk träning. De fick lyssna på en föreläsning om profylax i sex timmar. Om du går på ett inspirerande seminarium – kan du hålla det själv sedan? Eller skulle du behöva träna? Det tror jag.

Möjlig lärdom? Att det både är viktigt att ha djup kunskap och att kunna föra det vidare.

2. Bemötande på kliniken. Om ett par, som tränat andning och avslappning mm varje dag, möts av en barnmorska som är skeptisk, vad tror ni händer då? När vi föder på kliniken föder vi hemma hos ”någon annan”. Min erfarenhet är att de flesta föräldrar dessutom tränat ganska lite, vilket gör ett kunnigt och positivt stöd än viktigare.

I den bästa av världar får föräldrar stöd i det som de tränat och fått information om inför förlossningen. Även en ”vältränad” mamma behöver ett nära stöd när det är som tuffast. I verkligheten ser det väldigt olika ut. Som vi har sett under vårens dokumentär från Västerås (En unge i minuten, TV4) möts föräldrar ofta av ett vänligt men distansierat stöd där medicinsk smärtlindring är bland det första som erbjuds föräldrar som tycker att det är tufft. Vad skulle hända med resultatet om klinikpersonal också är utbildade profylaxinstruktörer med fickorna fulla av både fysiska och mentala strategier?

En barnmorska som har dessa strategier kan få en mamma som inte tränat själv överhuvudtaget att hitta sin andning, sin avslappning och sitt fokus – det är min erfarenhet.

Möjlig lärdom? Att utan kontinuitet i vårdkedjan blir resultatet beroende av kvaliteten i det personliga stödet under förlossningen.

3. Spännande delresultat. De övergripande resultaten i studien visade ingen skillnad mellan grupperna. Samtidigt visar studien att oroliga pappor blir lugnare av att ha fått träna och tänka profylaktiskt under föräldrautbildningen. Studien visar även att sk ”resursstarka kvinnor” (högutbildade kvinnor) hade färre akuta kejsarsnitt än gruppen i övrigt. Intressant. Här har forskarna valt att se det som att resursstarka kvinnor är ett undantag. Men hur kan man säga att profylax fungerar för vissa men inte för andra? Som en sanning? Hur kan det bli fel att andas och slappna av, att ha en delaktig och trygg partner? Att mamman har egna strategier för att stötta och hjälpa sig själv till ett närvarande födande? Min fråga, och den positiva utmaning jag känner är, hur kan vi nå alla grupper av kvinnor, högutbildade som lågutbildade, med egna resurser och framförallt de utan! Ok, så den här studien visade att om vi väver in profylax med aktuell ambitionsnivå, så får vi det här resultatet.

Vad skulle hända om barnmorskor som håller i föräldrautbildningen också får utbildning och träning i att bli  inspirerande kursledare?

Vad skulle hända om personalgruppen runt mamman på förlossningen fick samma träning?

Möjlig lärdom? Att inte ta resultat för givna, men att om vi tror på något forska vidare för att se vad som faktiskt fungerar.

Det som känns tråkigt i den efterföljande debatten och diskussion har varit den resignerade attityden – som om det inte finns något kvar att säga eller utforska. I den här formen fungerade inte profylaxen men i någon annan kanske det fungerar suveränt! Vi har ju bara börjat! Jag hoppas att vi kommer se och själva kommer kunna bidra till mer forskning på området. Vi behöver evidens, den saken är klar!

Nu ska jag ut till en barnmorskemottagning och berätta om vår verksamhet!

Ha en underbar dag!

ProfylaxAnna 🙂

Länk till artikeln i Läkartidningen: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=16411

TV4Play: Se inslag från vår kurs med intervju med prof Ulla Waldenström (Nyheterna från 2 maj kl 22.00)