Födelsedag

”Mamma, vad är det som händer?” Min då två-åriga dotter satt i framsätet och tittade förundrat på mig som stod på alla fyra i baksätet på bilen och kryststånkade och andades för glatta livet däremellan. ”Det är lillebror som kommer…”, svarade jag när värken var över. Hade jag kunnat skratta hade jag gjort det.

Idag fyller min mellankille 14 år. Tiden går men står stilla vid minnet av födelsen. Felix födelse blev det jag kommit att kalla för  en ”Stockholmsförlossning”: fulla kliniker, fast i en bilkö, hänvisad, avvisad.  Jag minns när jag intervjuade en gravid kvinna från Funäsdalen inför hennes förlossning. Hon suckade över alla stockholmare som klagade över vilken klinik de skulle åka till. ”Ni har minst fyra att välja emellan – jag har 27 mil till det närmaste!” MEN, vete fasen vad som är värst eller bäst. Hon vet att hon får komma in så snart det har börjat – vi uppmanas att stanna hemma så länge som möjligt. Självklart är det bra om det är det som känns mest tryggt, men inte för att det är kö till förlossningen!

Att föda barn är stort. Bland det största vi är med om. Då ska vi inte behöva undra över VAR vi ska föda eller om vi får komma in. Galet är detta. SAMTIDIGT är det viktigt att förstå att även om vi får alla garantier i världen så finns det inga. Flera av mina härliga kolleger har haft intressanta födsloplatser: en födde sitt barn i hallen, en med sina Converse på i hissen på väg upp till BB Stockholm, en hemma i sängen… Så, oavsett är det bra att ha egna strategier så att vi kan ha vår drömförlossning där vi är.

Ha en underbar dag!

Anna