Alltid profylax!

Läkaren lutade sig intresserat framåt. ”En introduktion…. till vaddå? Jag kunde inte låta bli att småle. ”Ja, till det vi gör! Jag visar föräldrarna hur de kan andas och slappna av och hur partnern kan hjälpa till på olika sätt.”, ”OK! Får jag följa med och titta?”, ”Självklart!”
Jag och min kollega Sara är på plats på en klinik söderöver. Vi visar hur våra tekniker och strategier fungerar i praktiken, oavsett om mamman är i latens- eller den aktiva fasen, oavsett om hon krystar eller har fått medicinsk smärtlindring. Det är magiskt! Magiskt att få hjälpa föräldrar att hitta tillbaka till nuet, till sin andning och till sin egen förmåga. Magiskt att möta personal som verkligen vill utveckla det sätt de stödjer föräldrarna på. Magiskt att få vara med när ett barn föds.

Trender kommer och går. När jag började hålla det som först kallades Annas Andning kunde man inte ens hitta ordet ”profylax” någonstans. Det var borta, raderat. ”Nä, sa min barnmorska, det har vi slutat med!” Men hur kan man sluta med basen, med grunden? Hur kan det någonsin bli fel att träna andning och avslappning, att få hjälp av effektiva grepp och massagetekniker? Idag är det nästan på dagen tio år sedan jag började. Tio år – hur gick det till? Då stod jag med min tredje bebis på armen – nu spelar han hockey och drömmer om NHL! Jag började hålla kurs för att jag själv hade haft en längtan efter att få vara med. En längtan efter att få föda och göra det tillsammans med min man. Den längtan har jag förstått att jag delar med många.

Idag är det premiär för min blogg. Här kommer jag dela med mig av mina tankar och funderingar, av mina upplevelser och möten. Välkomna att dela dessa med mig!

Ha en underbar dag!

Er Anna