Knockad av Varberg

”Nu får du slappna av.” Kvinnan la sina händer på mitt huvud och jag kände hur spänningarna rann av mig. Vilken massage! Jag blev faktiskt tagen, knockad, och då har jag ändå varit på många sådana under årens lopp… Efteråt fick jag lägga mig på en uppvärmd vattenmadrass med en filt över kroppen. Mm… Snart skulle jag ha kurs och här låg jag utan att kunna röra mig.

Men jag tror inte att det bara var massagen, jag tror att det var något med hela spat i sig. Jag hade inte förväntat mig ett ”riktigt” spa utan en liten bubbelpool med gym i källaren. I hissen bar det istället av uppåt och under takåsarna, med utsikt över stadens tak och havet, låg Varberg Asia Spa med pooler, ljus- och mörkterapirum, yogasalar och meditationshörnor. Årets spa år 2013. Jag tror dem.

AnnasProfylax på Varbergs Stadshotell

I helgen hade vi premiär för vår profylaxkurs i Varberg. Det blev bättre än vi hade kunnat hoppas. Hotellet är alldeles underbart med kristallkronor, god mat och maffiga soffor. Konferensrummen är fina och deltagarna kom från både Halmstad, Borås, Varberg och Göteborg . I fredags fyllde Mannen och jag bilen med kursmaterial, våra egna väskor och for iväg. I Borås vek vi av från motorvägen och tog istället väg 41 över slättlandet ner mot Varberg. Jag njuter av att titta på naturen och tillåta avvikelser från resplanen. Mannen kom med för att hjälpa mig men också för middagsmys och budgetarbete – nytta med nöje på hög nivå.

Det är perfekt att ha en profylaxkurs dagarna efter varandra där deltagarna också sover över. Vi har ett liknande koncept på Yasuragi och vi trivs väldigt bra med det – lugnet och miljön sprider sig in i kurssalen och gör lärandet ännu bättre

Nästa kurs i Varberg kommer vår kursledare Lotta hålla och nästa efter det är det Matildas tur – men sen, sen är det min tur igen – mums!

Lycka på is

”Mamma, var ligger Zinkensdam?” Adam, hockeysonen, tittar upp från datorn. Han är på sedvanlig jakt efter istider. Så här års, när den officiella hockeysäsongen är över, uppstår en nästan panikartad is-abstinens.

En halvtimme senare är vi på väg till ishallen vid Zinkensdam på Söder i Stockholm. Söndag morgon. Påsk. Inte en kotte ute. Förutom vi förstås, med hjälm, skydd och grillor under armen. Klubban över axeln.

Lycka.

En tom hall. Isen blank och oanvänd. ”Mamma, det här hör inte till det vanliga!” Leendet når från det ena örat till det andra.

 

 

Två timmar senare hämtar Mannen och jag upp en alldeles svettig och mycket nöjd ung herre. För att njuta av påskkänslan åker vi till Café Rival för en god lunch alla tre. Livet är gott.

Jag skriver ofta om Adam och hans passion för hockey. Jag är uppriktigt imponerad över hur målmedveten han är – han har bestämt sig för vad han vill och gör det han kan för att lyckas. Att han kommer att lyckas är jag helt övertygad om – givet att han får vara hel och frisk. Det är en naturlig konsekvens av grundläggande talang, disciplin och träning, träning, träning.

Vad behövs?

Tänk om vi alltid antog våra större utmaningar med samma fokuserade målmedvetenhet? Jag brukar säga till blivande mammor som har en jobbig erfarenhet bakom sig eller som är rädda av någon annan anledning: Träna. Se till att du har marginalerna på din sida. Inventera dina rädslor – städa bland dina tankar. Vad behöver du för att våga? Om det är svårt att slappna av när man tuffa värkar eller krystar – hur mycket behöver du träna för att kunna göra det i alla fall?

Under sex års tid tränade och spelade Adam utan att göra mål. Inte ett enda. Inte på träning och inte på match. Han sköt och sköt och sköt. Som back gjorde han ett bra jobb men han ville ju så gärna göra mål, också. Den offensiva backen Erik Karlsson inspirerade.

Jag började lägga märke till ett återkommande beteende hos honom under matcherna. Hans satsade, tog fart för att plötsligt tvärnita och skjuta iväg en fjös-puck. Satsning, tvärnit, fjös. Hm. Varför? Jag frågade sonen – vad händer?

”Jo, men jag satsar, men sen tittar jag upp.”

”OK? Vad händer då?”

”Då ser jag dom!”

”Vilka?”

”Backarna!”

”OK? Vad tänker du då?”

”Det här kommer göra ont!”

Jaha! Jag kunde inte låta bli att le. Inte konstigt att det blir en fjös. Vi pratade då om vad det innebär att se bortanför hindren, att fullfölja rörelsen:

”När är du klar?”

”Vaddå klar? När jag har gjort mål?”

”Nä, vilken målgest har du?”

”Öh, vet inte, ingen…”

”Vilken skulle det kunna vara?”

Adam prövade några olika och fastnade för att göra som en pilbåge med armarna. Klart.

Två matcher senare gjorde han sitt första mål.

Hela laget reste sig upp som en man och vrålade, inklusive tränarna. ”Du anar inte hur förlösande det var för oss alla. Vi har alla sett hur han kämpat”, berättade senare hans tränare Håkan Nordström.

Det var för tre säsonger sedan. Ett mål gjorde han då. Säsongen efter gjorde han fyra. Den här säsongen sexton. Sexton (16)!!

Att övning ger färdighet är definitivt klart, men vad som behövs för var och en är olika. Vid något tillfälle sa Håkan att: ”Jag kan bara, som deras tränare, lära dem tio procent. Resten måste de lära sig och träna in själva.”

Men, allra först, tror jag, måste vi vilja.

 

Att spänna bågen

Jag landade nöjd och något utmattad i soffan framför Skavlan på fredagskvällen. Vilken vecka! Den började med att min Klara Underbara fyllde 18 år. Min lilla flicka har blivit stor. Vacker, intelligent och, ja, underbar. Släkten samlad och tårtor på rad.

Veckan fortsatte med förberedelser inför kurs och erfarenhetsträff för våra certifierade barnmorskor och kursledare samt föräldrakurs och affärsjuryarbetet på Handelshögskolan. Tio finalister från tio gymnasieskolor fick en chans att vinna en plats på Handels. För tredje året i rad har jag glädjen att sitta med i juryn som korar årets affärsentreprenör. Det är verkligen en glädje att möta dessa unga och smarta människor. ”Herre Gud, som jurymedlemmen Mattias Hansson sa: ”Jag behöver gå ut på stan och träffa en vanlig 18 åring!”

Vi var grymt imponerade av alla finalister. Sonja Nashei vann med sin kombination av energi, mål, målmedvetenhet – en fantastisk tjej som vi kommer se mer av, det är jag övertygad om. Här stoltserar jag med två andra duktiga kandidater: Hanna Andersson och Julia Tollin (som också blev min adept ).

Middag med en kompis på torsdagen och sedan ytterligare en höjdpunkt – vårens erfarenhetsträff med våra certifierade barnmorskor och kursledare. Vilken dag! Ända sedan jag började med AnnasProfylax har jag närt en dröm om att vi ska vara en plats för kunskapsinhämtning, energipåfyllnad och gemensam utveckling – och nu har vi det. Känner mig väldigt glad och stolt. 22 fantastiska barnmorskor och kursledare samlades i fredags på Mariatorget. Särskilt roligt var det att höra om barnmorskornas eget arbete ute på fältet – hur de försöker vara en inspiration för sina kollegor och föräldrar. Ett exempel vi alla ville höra mer av var barnmorskorna Anne Melbe och Sofia Wallin från Skövde har börjat hålla profylaxinspirerade föreläsningar på Skövde förlossningsklinik – succén är ett faktum och nu måste de lägga in ”extraföreställningar” för att få plats med alla. Jag ska definitivt åka ner och lyssna på dem:

Långväga ifrån kom Maria Kronqvist (Finland) och från Örebro kom Jennie Kilstam:

…och nu, lördag morgon går den riktiga finalen. Adam, min hockeykille och hans lag, SDE Hockey, har gått till final i Mitt i Cupen i Stockholm. Om en liten stund ska vi åka och titta. Vi, Profylaxgruppen, har faktiskt börjat sponsra dem! Vid sidan av vår ordinarie verksamhet har jag vara med på ett  hörn och gått igenom  andningsträning, smärthantering och mental träning – otroligt givande och roligt. De har alla fått varsin syreladdare, Relaxator, som de andas i innan träning och match. Spännande. Jag lägger upp den här texten när jag kommer tillbaka och jag vet hur det gick. Nervöst. Även förra gången kom de till final men förlorade på straffar. I år möter de Täby – ärkerivalen.

Återkommer….

… guldet gick till Täby (0-1) efter en jämn och intensiv match. Våra blev lite för defensiva och, tror jag, för mycket uppe i huvudet. Silverbucklan var en ringa tröst för besvikna grabbar. Tack och lov går det ständigt nya tåg. Vi får fortsätta jobba med det mentala. Nu ska jag ut i solen!

 

Andningens dag – en succé

Varför ska vi ha en dag om andning – är inte det självklart? Om vi inte andas dör vi.

Eller?

Jag ser likheterna med vad en del säger kring profylaxkurser och förlossnings-förberedelser. Behövs verkligen kurser? Kvinnor har ju fött barn i alla tider! Ut kommer de ju! Ja, men hur? Och med vilka konsekvenser?

En kvinna som är avslappnad och andas lugnt behöver sällan gå en kurs. Men hur många gör det i praktiken? Hur många är avslappnade ens till vardags?

Jag tror att det är med andningen som det är med födandet. Vi lever idag i ett samhälle med så hög information och stressnivå att vi, i princip hela tiden, springer omkring med mer spänningar än vad som är bra för oss. Och är vi spända och jagade påverkar det andningen (läs födandet) direkt. Det är så jag också tolkar de senaste artiklarna kring fler komplikationer i samband med födandet. Är vi spända och kanske bedövade, känner vi kanske inte kroppens varningssignaler och får en bristfällig syresättning.

En dag för andetag

Strålande sol välkomnade Andningens dag i Hälsofrämjandets regi på Sophiahemmet i Stockholm. Söndagen den 3 februari var hörsalen fullsatt av intresserade åskådare och jag en av dem. Det var en spännande talarlista med alltifrån sjukgymnaster, mindfulnessinstruktörer till professorer och överläkare. Och även om det är Hälsofrämjandet som stod bakom dagen och konferensen, ser jag den som ett direkt resultat av Anders, Medveten andning, Olssons envisa arbete. Härligt jobbat, Anders!

Dold hyperventilering

Marie Bergman sjöng in dagen på ett fantastiskt sätt, ackompanjerad av tibetanska klangskålar. Hon hjälpte oss att se hur andningen är tonernas instrument: ”Toner är hörbar andning – ju mer du förlänger andetagen, desto vackrare ton”, berättade Marie Bergman och fortsatte: ”Nästan alla livsuttryck sker på utandning!” Så rätt hon har: skratt, gråt, sång, skrik – allt sker på utandning. Så vad händer om vi inte andas ut eller bara andas ut ryckvis?

Andas vi dåligt (med munnen istället för med näsan, grunt istället för djupt t ex) blir vi förr eller senare sjuka. En sådan andning klassas som en dold hyperventilering – även om den knappt hörs! Det innebär att vi andas ut för mycket koldioxid och då kan det fascinerande tillståndet uppstå att vi har mycket syre i blodet samtidigt som vi kan ha mjölksyra i musklerna. När vi får låga halter av koldioxid krampar bl a de muskler som består av glatt muskulatur, som då inte kan ta emot syret från blodet.

En av de mest spännande föreläsningarna hölls av överläkaren på Falu Lasarett, Johannes Lindh. Han är också författare till boken ”Medicinskt svårförklarliga symptom”.

Johannes lyfte fram den grupp av klienter med långa rader av symptom som ibland klumpas ihop under epitetet ”sveda, värk och gnäll kärringar”…

”Jag började se ett samband när jag upptäckte att denna grupp patienter ofta hade låga halter med koldioxid i kroppen samtidigt som syrehalten i blodet var hög”, berättade Johannes Lindh. Patienterna själva förstod sällan att de hyperventilerade och att de på det sättet skapade en obalans. Symptom för symptom visade Johannes sedan under föreläsningen hur dessa hade uppstått som en naturlig följd av bl a bristfällig andning. Hans underbart uppfriskande recept för dem är:

-          Andningsgymnastik

-          Mindfulness

-          Återandning i påse, 3 min, 3 ggr/dag (för att andas tillbaka en del av     koldioxiden)

-          Terapi, gränssättning, strategier kunna säga nej

-          Betablockerare, metaprolol, minskar hyperventilering

En kommentar till sista punkten, betablockerare. Betablockerare gör att hjärtats rytm lugnar sig och när vi lugnar oss, simsalabim, andas vi bättre. Det var inte ett generellt recept utan i undantagsfall som ett komplement till de övriga punkterna.

Förändring tar tid, vilket Johannes Lindh konstaterade, men att resultaten är uppseendeväckande bra och men undantag för betablockeraren, inte ett piller i sikte!

Ni kan läsa mer om hans arbete på: http://allergispecialisten.se/

Så, för att sammanfatta – hur ser en bra andning ut?

-          Den är tyst

-          Den är genom näsan

-          Den är djup

-          Rytmisk

-          Avslappnad

Yours truly,

Anna

På vift

Sitter på ett regionaltåg på väg till Göteborg. Regionaltåg. När jag såg på biljetten insåg jag mitt misstag. Brukar åka X2000 när det går, förstås. Fort ska det gå!

Nu stannar vi vid varje station (känns det som), nästa Laxå, och till min glada förvåning njuter jag för fulla muggar! Vad skönt det är när inte tåget rusar fram i hålla-andan-fart! Kroppen slappnar av och jag slipper det där lilla illamåendet på grund av tågets krängningar. Och det fastnar något på bilden när jag tar ett foto! Tack vare internet kan jag också jobba och kursadministrera. Mmmmm…

Har bestämt mig för att börja hålla kurser då och då i Göteborg under våren. Dels gillar jag verkligen att hålla kurs där och dels har vi några lokala kursledare som är på paus, vilket gör att vi behöver fylla på. Faktum är att vi behöver bli fler, så är det någon som känner sig inspirerad, hör av er till oss! Dessutom är vi på jakt efter en ny lokal i centrala Göteborg – en fin! Vi hyr gärna in oss på en mödravårdscentral, yogaställe eller liknande.

Paus – det ringer…

Det var en mamma som är omföderska som ringde. Hon berättade att hon haft en jobbig upplevelse och ville göra vad hon kunde för att ge den kommande förlossningen en ny chans. Jag blir så glad. Önskar att många fler omföderskor insåg vilken glädje de skulle kunna ha av de verktyg vi lär ut. Min erfarenhet är att det är omföderskorna som går kursen som på djupet förstår guldet i de verktyg de får för smärthantering, andning och avslappning och hur de kan få tillbaka känslan av kontroll och närvaro. De har ju något att jämföra med… Fortfarande är det 80-90 procent som är förstföderskor på våra kurser – så varmt välkommen, kära omföderska!

Trevlig helg!

 

Hypnobirthing på prov

Ljus. Varde ljus. Jag vänder ansiktet mot solen och lapar som en katt. Ser mina medmänniskor göra likadant. Har förstått att människor som kommer från sydligare breddgrader ofta fascineras över hur vi en grå vinterdag kan stanna upp som om vi slagits av en blixt och vända oss mot ljuset.

Nu har vi benådats några dagar med underbart ljus. Fångade strålarna på söndagens prommis med Mannen i Ålsten. Per Albins hus strålar i kapp!

Sedan en tid tillbaka samarbetar jag med Ulf Sandström som är en skicklig NLP coach, terapeut och hypnosinstruktör. Jag har träffat honom dels för att få hjälp att städa bland destruktiva tankemönster – väldigt effektivt – men även i min egen verksamhet. Jag tror mycket på att från tid till annan få andras perspektiv på det man håller på med.

I sedvanlig ordning hittar universum vägar för att föra samman människor. Det visade sig snart att Ulf har samarbetat med några barnmorskor för att utveckla ett nytt kurskoncept – Hypnobirhting, i Sverige. Liknande kurser finns i flera länder, främst England och USA, men hittills har de varit ovanliga här.

I april kommer vi att ha en kurs på prov i vår egen kurslokal vid Mariatorget på Söder i Stockholm. Jag kommer självklart att gå den själv för att lära mig mer! Känner du dig sugen på att läsa mer om vad det handlar om kan ni göra det mer på vår hemsida (www.profylaxgruppen.com).

Minns att den andlige vägvisaren Osho sagt att hypnos kan vara en smart genväg till ett större välbefinnande. Why not? Jag tror att vi den vägen kan få hjälp att se hur vi tänker och hur vi kan få hjälp att tänka i mer konstruktiva banor. Vi vet ju idag att hjärnan tänker i gamla spår och  det gäller att skapa nya spår om vi vill ha en förändring. I kursen ingår även massage och annat förlossningsrelevant – berättar mer när jag gått den!

Renande andetag

För några år sedan läste jag en intressant bok om hur andningen påverkar/påverkas av hur vi mår och även speglar hur vi är. Är vi långsamma och eftertänksamma eller snabba och impulsiva?

Det ska till och med finnas rekryteringsfirmor som analyserar kandidaternas andning för att se om de passar för tjänsten…

Så, vilka ledtrådar kan man få om sig själv?

De flesta av oss har någon slags blockering i andningen – antingen på in- eller utandning. Om vi har svårt andas in, kan det tyda på att man har svårt att ta in energi i sig och i sitt liv. Man utnyttjar helt enkelt inte hela sin potential utan lever på sparlåga. Det är tomt i garderoben.

Om man har en blockering på utandningen, andas för grunt och snabbt, kanske genom munnen bara, kan det tyda på att man tar in energi men att den inte kommer ut i samma utsträckning. Ett tecken på att man har en för snabb och grund andning kan vara att man har alldeles för mycket kläder i sin garderob eller prylar i skåpet – saker kommer in men kommer inte ut… Tänker mig att det även kan gälla vikten förstås.

Det vi vill uppnå är en balanserad, lugn och djup andning. Den ryske läkaren Butey, som myntade andningsmetoden med samma namn, funderade ju över om det kunde vara så att man kan andas sig frisk? Han var sjuk och hade en grund och orytmisk andning – han tvingade sig till att andas djupt och långsamt och blev så småningom helt frisk.

Jag tror otroligt mycket på det – att man kan andas sig frisk eller lugn under t ex förlossningen. Blockeringar sätter sig otvivelaktigt på andningen. Blir jag riktigt stressad eller rädd har jag en tendens att sluta andas helt. Numera har jag alltid ett andningsdon till hands, Anders Olssons Relaxator. Den tvingar till en lugn och djup andning och jag känner direkt vilken positiv och lugnande effekt det har. Dessutom extremt syreladdande – därför kör jag gärna med den innan träning. Nått jag ska göra nu!

Ha det gott i snön!

Anna

 

Fina möten på liten mässa

De flesta av våra profylaxkurser har vi i Stockholm och Göteborg, några även i Västerås och Lund. I framtiden kommer vi nog bara ha AnnasProfylax i storstäderna – det ger oss möjlighet att fokusera och att i ännu högre utsträckning än i dag känna oss fria att erbjuda våra utbildningar och seminarier till barnmorskor runt om i Sverige. Det låter kanske konstigt att jag skriver så, men på flera orter, nu senast i Norrköping, har vi utbildat de barnmorskor som håller i föräldrautbildningen där och den har blivit så populär att den fått kölista medan vattnet sinat för vår egen kursledare. Tråkigt på ett sätt, eftersom vår kursledare Anna Davidsson är helt underbar, men på andra sätt är det är precis som det ska – alla har rätt till en bra förberedelse och genom mödravården kan vi nå fler. Det är faktiskt därför jag började med AnnasProfylax från början. Jag vill kunna erbjuda våra utbildningar till alla som vill och jag vet att det finns många ”out there” som är sugna på att ge den egna föräldrautbildningen en injektion. Vår certifiering av profylaxinstruktörer till exempel, som börjar i mars är nästan full redan – kul!

I helgen var jag i Göteborg för att dels träffa våra lokala kursledare och dels hålla några föredrag på en ny mässa, Alla Barns Mässa, på Liseberg. Det märktes att mässan var ny och arrangörerna unga men trots det fick jag och min kollega Malin möta flera härliga föräldrar, både sådana som gått AnnasProfylax tidigare och sådana som ville gå, en del med bara några veckors marginal.

Min kollega Malin och jag myser i montern

Vi satt i montern när vi såg en kvinna peka på oss och utropa: ”Profylax!” Hon och, som det visade sig, hennes gravida syster kom fram till montern. Hon berättade att hennes första förlossning hade varit jobbig men inför den andra fick hon tag på en bok som hade hjälpt henne mycket. Malin vände sig om och nappade tag i min bok och sa: ”Anna också skrivit en bok”, ”Men det är ju DEN!” utropade mamman. Det hela slutade med ett härligt fotokalas:

Sofia Mellin heter hon och jag är lika glad som hon. Jag önskar både henne och hennes syster lycka till! Lyckliga jag som får träffa sådana härliga människor!

PS. Boken heter: Innan du föder – en inspirerande guide till den nya psykoprofylaxen (Wahlströms förlag). Den finns att köpa på vår hemsida och på alla andra möjliga ställen:)

Den gyllene minuten – livets viktigaste?

Ibland måste man klippa navelsträngen direkt när ett barn föds – om den är för kort eller om det har blivit en knut eller om den ligger runt bebisens hals. Så är det. Men om vi inte måste?

Idag klipps fortfarande navelsträngen ofta direkt efter förlossningen – innan alla pulsationer upphört (dvs innan den blivit helt mjuk). Det finns inga uppenbara evidens (bevis) för att detta ska vara bra för barnet men mängder av studier om motsatsen. Vad går barnet miste om, om vi klipper navelsträngen direkt? Några aspekter:

1. Syre
2. Järn
3. Stamceller

Den första minuten efter det att barnet är fött kallas för den gyllene minuten. Så mycket som en tredjedel av barnets blod befinner sig då utanför barnets kropp vid födsloögonblicket. En tredjedel – det är ganska mycket! Det är ett blod som är rikt på syre och extra blodceller, något som är enormt viktigt för barnets utveckling framåt. Det är också ett blod rikt på järn och stamceller. Järnbrist har visat sig bland annat påverka intelligensen och en mängd andra aspekter. Stamceller hjälper oss att förebygga och reparera kroppen. Att kroppen behöver syre säger sig själv men visste du att hjärnan, som bara utgör 2% av kroppsvolymen, förbrukar 20% av det syre vi andas in?

Klippa tidigt eller sent – informera personalen

Idag är det upp till föräldrarna att besluta hur de vill göra – klippa tidigt/direkt och kanske bidra till stamcellsforskningen eller be personalen vänta.

Lyssna nedan på Dr. Alan Greene, TedxBrussels, och hans inspirerande och tankeväckande föreläsning om att klippa eller inte klippa navelsträngen direkt. Jag känner mig manad att sprida denna viktiga kunskap vidare – vi kan med enkla medel göra stor skillnad för de barn som föds från och med nu. Som blivande förälder – se till att du har den information du behöver för att göra ett aktivt val:

Alan Greene at TEDxBrussels – YouTube:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=Cw53X98EvLQ

Yours truly,

Anna

Att se det som ÄR

Igår kväll var jag och Mannen på familjekonstellationer med Kari Paues. Fruktansvärt roligt och givande. Vi går dit när vi kan – det ger oss varje gång fördjupad kunskap om vad som ÄR – vad som pågår egentligen, under ytan. Vad som är sant. På ytan kan jag få för mig så mycket som inte har med verkligheten att göra, men med hjälp av bland annat Kari och konstellationer får jag hjälp att svepa undan dimridåerna. Nya andetag.

Igår var inget undantag. Både genom egna och andras konstellationer fick jag insikter om vikten, för mig, att stanna upp och stillna för att höra mig själv och göra rätt saker men också att räta mer på ryggen. Jag är den jag är. Vi har alla olika mentala piruetter – en av mina favoriter är att vara tillags. Det fungerar ungefär lika bra som att kissa i byxan… När jag får se den verkliga konsekvensen i en konstellation blir det omöjligt för mig att fortsätta lura mig själv. Time to change.

Det är i princip omöjligt att försöka förklara hur konstellationer fungerar, men för mig hjälper det att tänka att det handlar om energier. Man kan ställa på nästan vilken fråga som helst – relationer, arbetet, boende… Varför är det på ett visst sätt? Vad vill jag egentligen? Det finns många som erbjuder konstellationer idag. Jag vet inte vilken kvalitet andra har i sitt arbete, men jag kan varmt rekommendera Kari. Hon ser bortanför, igenom. I like.

Kari Paues – läs mer om henne på www.pauesproduktion.se

Ikväll har jag en gång två på AnnasProfylax Grundkurs. Ser fram emot det. Förra gången kom en mamma fram, som gick kursen för andra gången, och frågade hur jag kunde låta som om jag höll kursen för första gången. Jag svarade att jag väljer det. Men det kommer inte alltid av sig själv – jag behöver fokusera och hjälpa mig själv att vara i nuet. Jag har hållit AnnasProfylaxkurser i snart tolv år (!!!) och för att jag inte ska låta som den gamla historieläraren som pratar om andra världskriget för artonde gången behöver jag meditera. Är jag sen till en kurslokal prioriterar jag alltid meditationen – allt annat kan fixas sen.

Ha det gott!